Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rolandsbreschen ... - Roll. Se Rol - Rolla, ö i Tromsö amt, Norge - Rolla, Alessandro - Rolle, Michel - Rolle, Johann Heinrich - Rollenhagen, Georg - Rollett, Hermann - Rollin, Charles - Roloff, Friedrich - Rolsön, ansenlig ö mellan Glommens tvänne största mynningsarmar - Rom, D., T. o. Eng. rum (möjl. af malajiskt urspr.), bränvin, som hufvudsakligen i Vestindien beredes genom jäsning af sockermelass samt destillation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämnda samfunds årsredogörelse (»Annuaire») och
sedan 1874 »Archives de droit international et
de législation comparée» (1874 o. följ.). Han har
författat De la réforme électorale (1865) m. m.
Roll. Se Rol.
Rolla, ö i Tromsö amt, Norge, 108 qvkm. med 1,090
innev. (1875). På R. ligga Ibestads kyrka och
prestgård.
Rolla, Alessandro, italiensk violinist, f. 1757,
d. 1841, studerade violin och altviol under Renzi
och Conti samt blef 1782 soloaltist vid hofvet
i Parma, der han tillika var Paganinis lärare,
och 1802 kapellmästare vid Scalateatern i Milano,
senare äfven konservatorielärare derstädes. Hans
kompositioner (duetter, trior, qvartetter, qvintetter
för stråkar, konserter för violin och altviol) hade
på sin tid stor framgång, men äro nu alldeles glömda.
A. L.
Rolle [rål], Michel, fransk matematiker, f. 1652,
d. i Paris 1749, är företrädesvis bekant genom ett
efter honom uppkalladt teorem inom eqvationsteorien,
innehållande att blott en reel rot till en eqvation
kan finnas mellan två konsekutiva reella rötter
till eqvationens derivata. Bland sina samtida vann
R. ett mera kändt än aktadt namn genom sina försök
att visa, att differentialkalkylen både var felaktig
i afseende på principerna och ledde till oriktiga
resultat. De af honom gifna bevisen härför vederlades
dock utan svårighet af Varignon och Saurin. Bland
R:s arbeten, hvilka i allmänhet utmärka sig genom
oklart framställningssätt, må nämnas Traité d’algèbre
(1690) och Méthode pour la resolution des problèmes
indéterminés (1699). G. E.
Rolle, Johann Heinrich, tysk tonsättare, f. 1718,
d. 1785, blef 1746 organist i Johanniskirche i
Magdeburg och 1752 stadsmusikdirektör derstädes. Han
var ofanligt fruktsam och skref i Grauns stil flere
fullständiga årgångar kyrkomusik, 5 passioner, 60
andra andliga verk, sånger och instrumentalstycken
samt 21 oratorier, af hvilka Abraham auf Moria och
Der tod Abels på sin tid voro populära i Berlin.
A. L.
Rollenhagen, Georg, tysk skald, f. 1542, d. 1609
såsom skolrektor och kyrkoherde i Magdeburg,
författade bl. a. det bibliska skoldramat Abraham
(1569) och ett satirisk-didaktiskt djurepos med
titeln Froschmeuseler (tr. 1595), i hvilket han, under
form af samtal och strid mellan grodor och råttor,
uttalar sig polemiskt i tidens frågor samt inskärper
sådana dygder som flit, förnöjsamhet, gudsfruktan
och lydnad för öfverheten. Trots det långdragna och
invecklade framställningssättet är denna dikt genom,
sina lefvande och humoristiska drag en af de bästa
tyska under 1500-talet. Den är utg. af K. Gödeke
(1876) o. a.
Rollett, Hermann, österrikisk skald, f. 1819,
vardt flere gånger utvisad ur Österrike för sina
diktsamlingar (Frühlingsboten aus Österreich, 1845;
Frische lieder, 1847; Kampflieder, 1848, m. fl.),
i hvilka han käckt gaf uttryck åt 1840-talets
frihetsanda. Han har vidare författat några skådespel
samt belletristiska, poetiska och konsthistoriska
skrifter.
Rollin [råläng], Charles, fransk pedagogisk
och historisk författare, f. i Paris 1661,
d. derst. 1741, vann tidigt anställning som
lärare vid College du Plessis (1683–92) och
utnämndes kort derefter äfven till professor i
latinsk vältalighet vid högskolan College royal
(1688–1736). Det utomordentliga anseende, som han
åtnjöt, beredde honom utmärkelsen bl. a. att väljas
till ledamot af Académie des inscriptions (1701)
och till rektor vid universitetet (1694, 1695,
1720). I denna senare egenskap genomförde han inom
högskolan nyttiga disciplinära och administrativa
förändringar, som väckte uppseende och bidrogo att
förskaffa honom det vigtiga uppdraget att omskapa
ett af de större läroverken, Collége de Beauvais,
hvilket under hans ledning (1699–1712) å nyo blef en
stor och blomstrande undervisningsanstalt. Oaktadt
alla dessa förtjenster nödgades R. emellertid att
frånträda sina befattningar (1720) till följd af
de jansenistiska tänkesätt, som han icke skydde
att offentligen uttala. Han egnade då sin tid åt
författandet af åtskilliga arbeten, af hvilka det
vigtigaste är Traité de la manière d’enseigner et
d’étudier les belles lettres par rapport à l’esprit
et au coeur (1726–28). Enkel och anspråkslös, som
han var, uppträdde han ingalunda som reformator,
men sökte endast att skildra elementarundervisningen
sådan den var vid en tid, då det gamla universitetet
började inse nödvändigheten att göra några eftergifter
åt nyare strätvanden. Anmärkningsvärd är i alla fall
den ifver, med hvilken han, ehuru sjelf, liksom sina
samtida, varm vän af klassiska studier, förordar
modersmålet som grundläggande språk och derjämte
minskning i öfversättningar från de gamla språken samt
flere andra förbättringar i den då rådande lärometoden
m. m. Till ungdomens tjenst utarbetade han, efter
förändrade grundsatser, en förkortad upplaga af
sin älsklingsförfattare Quintilianus (1715) samt
utgaf tvänne större historiska verk, de första i
sitt slag, öfver den gamla och romerska historien:
Histoire ancienne (1730–38) och Histoire romaine
(1738 o. följ.). Hans latinska tal och skaldestycken
m. m. utgåfvos 1771. J. M-r.
Roloff, Friedrich, tysk veterinär, f. 1830, d. 1885
såsom medlem af medicinalstyrelsen i Berlin och
direktör för veterinärinstitutet derst., författade
åtskilliga arbeten öfver husdjurens sjukdomar,
deribland Die lungenseucheimpfung (1868), Die
rinderpest (2:dra uppl. 1877; »Boskapspesten», 1881)
och Der milzbrand, seine entstehung und bekämpfung
(1883).
Rolsön, ansenlig ö mellan Glommens tvänne största
mynningsarmar, skiljes genom Visterfloet från
Tunön och genom Vesterelfven från Kragerön. Större
delen af Fredriksstad ligger på R.
Rom [råmm], D., T. o. Eng. rum (möjl. af malajiskt
urspr.), bränvin, som hufvudsakligen i Vestindien
beredes genom jäsning af sockermelass samt
destillation. Detta bränvin, som utmärkes af en
egendomlig arom, har gul till brun färg, hvilken
förorsakas af ämnen, som blifvit lösta ur lagerkärlen
eller afsigtligt tillsatta. – En stor del af den rom,
som finnes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
