Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rip-orren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fåfängå försök att återfinna denna skatt
gjordes länge. Slutligen påträffades den 1853
af riksantiqvarien B. E. Hildebrand – pantsatt
i Sveriges riksbank. Enligt ständernas beslut
öfverlemnades det sålunda gjorda fyndet till
statens myntkabinett. – Antagligen ställde
R. färden till England. Åtminstone utkom der
först hans Characters and anecdotes of the court
of Sweden (1790), som samtidigt öfversattes på
franska (3 uppl. 1790–1808) och tyska (1790),
men först långt senare (1820) på svenska, och
hvilket arbete gjort hans namn vida mer kändt än
hans vittra tolkningar. Engeström karakteriserar
dessa anteckningar såsom innehållande »mycket
sant och mycket osant, så som Stockholmssqvaller
kan vara». Dock kunna åtskilliga ganska intressanta
bidrag till tidens seder och personalhistoria hemtas
ur dem, då författaren på nära håll sett mycket af
hvad han berör. »Såsom historisk källa i egentlig
mening ega dock R:s anekdoter ett underordnadt
värde och kunna endast med försigtighet användas.»
– Öfver R:s öden sedan han lemnat fäderneslandet
hvilar ännu nästan fullkomligt mörker. Han lär tagit
namnet Rosen samt någon tid vistats i Elsass. Han
lefde ännu 1812, då Vitt. hist. o. ant. akademien,
som han tillhört sedan 1786, på kunglig
befallning uteslöt honom från ledamotskapet.
-rn.
Ristic [-titj], Jowan, serbisk statsman, f. 1831,
studerade i Tyskland och Frankrike, valdes 1858 till
sekreterare vid skupsjtinan (nationalförsamlingen)
och verkade i liberal anda för Obrenovitsjs
restitution. 1861 utnämndes han till ambassadör i
Konstantinopel och vann i denna egenskap mycken
popularitet. Han blef i Nov. 1867 ministèrens
ledande man och vid tronledigheten i Juni 1868
en af de tre regenterna, till 1872. Året derefter
gjorde den myndige furst Milan honom till ledande
minister, men i Nov. s. å. föll han, såsom öppen
anhängare af Ryssland, för det österrikisk-franska
partiet. 1875 var han hufvudman för krigspartiet och
oafhängighetspolitiken, hvilken han åter en tid ledde
med lycka och kraft. Okt. 1879–Okt. 1880 var han för
tredje gången konseljpresident. I Juni 1887 utnämndes
han dertill för fjerde gången, men föll i Dec. för
radikalernas anfall. Vid konung Milans abdikation,
Mars 1889, fick R. åter plats i regentskapet. Han
synes för närvarande vara Serbiens största politiska
förmåga och har äfven författat högt värderade
literära arbeten. Kj.
Ristori, Adelaide, markisinna del Grillo,
italiensk skådespelerska, född d. 29 Jan. 1821 i
Cividale (prov. Udine), dotter af ett obetydligt
skådespelarepar, uppträdde redan vid 4 års
ålder i barnroller och tolfårig i ingénue- och
subrettroller. När hon fyllt 15 år, fick hon
anställning vid en sardinsk trupp, hvarest hon åtnjöt
handledning af en utmärkt aktris, Carlotta Marchionni,
samt med stor framgång uppträdde i Goldonis komedier
och småningom pröfvade sina krafter i det högre
dramat. Sedan hon 1847 trädt i brudstol med den
unge markisen del Grillo, lät hon en tid se sin
talang endast i privata kretsar, men fördes snart
oemotståndligt tillbaka till scenen, hvarest hon uppträdde under
sitt flicknamn och tjusade hela Italien i Alfieris
hjeltinneroller. 1855 sträckte hon färden till
Paris, vann der triumfer och fördunklade sjelfva
Rachel. R. gaf 1857 gästspel i Spanien och under
1860-talet i större delen af Europa samt Nord- och
Syd-Amerika. Hösten 1879 och 1880 besökte hon Sverige,
medförande ett eget teatersällskap, och väckte
hänförelse bl. a. som Legouvés Medea, Maria Stuarda
(efter Schiller), P. Giacomettis Elisabetta samt
Lady Macbeth. R. intager en plats bland alla tiders
största skådespelerskor. Hon är af naturen utrustad
med de präktigaste framställningsmedel, och hennes
konst är ända till fulländning sann, noggrann och
uttrycksfull, frukten af ett djupt studium, hvilket
dock ej alls stör illusionen. Hon förstår att med en
enda åtbörd, ett tonfall, ett minspel säga ofantligt
mycket. Med italienskans eldiga kraft förenar hon
parisisk förfining. Sedan hon på 1880-talet lemnat
scenen, lefver hon ett lyckligt familjelif i Rom och
uppträder endast någon gång för välgörande ändamål.
Ristorno, riktigare ritorno (Ital.), återställande
af premie, när försäkringsaftal af vissa anledningar
återgår. Förfaller aftalet efter det den fara begynt,
för hvilken försäkringen tagits, eger i allmänhet
ristorno ej rum. Såsom ersättning för sitt besvär
eger försäkringsgifvaren erhålla en viss provision,
1/2 eller 1/4 proc. af försäkringssumman, minst
halfva premien. Om ristorno vid bodmeri se d. o.
I. Afz.
Risum teneatis, amici?, »kunnen I hålla er för skratt,
go’ vänner?» Uttrycket är hemtadt från Horatius’
dikt »De arte poetica», v. 5.
Risus sardonius, »sardoniskt skratt» l. spasmus
cynicus kallades af de gamle en skrattliknande
kramp i ansigtets muskler, vanligen framkallad
genom underlifssmärtor eller andra sjukdomar, som
medföra smärta. Namnet kommer af en planta sardoa
eller sardonia, som härstammade från Sardinien
och sannolikt var en giftig art af ranunkel.
F. B.
Risör. 1. Se Österrisör. – 2. Risör bank, bekant
hamn vid Mandal i Lister og Mandals amt i Norge.
Y. N.
Ritardando, Ital., musikt., dröjande, småningom
långsammare.
Ritareakademien. Se Akademien för de fria konsterna.
Rite, Lat., vederbörligen, på formenligt sätt.
Ritenbenk, danskt kolonialdistrikt i norra delen
af Grönland, omfattar några småöar och halfön
Noursak vid mynningen af Umanakfjorden. 494
innev. (1880). Distriktets hufvudort R., grundlagd
1755, ligger på en liten ö i Disko-viken.
E. Ebg.
Ritenuto, Ital., musikt., återhållet, dröjande.
Ritornell (Ital. ritornello), musikt., instrumentalt
för-, mellan- eller efterspel i vokalkompositioner.
A. L.
Ritorno. Se Ristorno.
Ritschl. 1. Friedrich Wilhelm R., tysk filolog,
f. 1806, studerade på 1820-talet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
