Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rimbokstäfver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rimbokstäfver. Se Alliteration.
Rimestad. 1. Kristian Vilhelm R., dansk politiker,
född i Köpenhamn d. 17 Jan. 1816, student 1832,
blef 1833 lärare vid »borgerdydskolen» i Köpenhamn
samt var 1846–53 denna skolas rektor. Han var ifrig
demokrat, tog tidigt del i sträfvandena för arbetarnas
höjande och hade länge stort inflytande på deras
politiska hållning. I synnerhet verkade han väckande
och upplysande genom sina föredrag och stiftade 1860
»Arbejderforeningen», hvars förman han var till sin
död, men förmådde likväl icke hindra, att flertalet af
hufvudstadens arbetare på 1870-talet slöt sig till
socialismen. R. var folketingsman 1854–66 och 1869–72
samt 1864–75 redaktör af »Dagstelegrafen», hvilken
vann stor spridning. Han skref äfven flere läroböcker
i geografi. Död d. 11 Aug. 1879. – 2. Kristian
R., dansk politiker, den föregåendes broder, född
i Köpenhamn d. 22 Mars 1830, blef juris kandidat
1851 och kort derpå anställd i justitieministeriet,
der han blef expeditionssekreterare 1858 och
bl. a. deltog i utarbetandet af lagförslaget
om en ny sjö- och handelsrätt i Köpenhamn. År
1861 utnämndes R. till »landoverrets»- och 1878
till »höjesterets»-assessor. Han utsågs 1861 till
representant i folketinget och hade der säte ända till
1884, då han föll igenom vid de nya valen. R. gjorde
sig mycket bemärkt i representationen, till en
början i fackfrågor, men sedan också i allmänna
politiska förhandlingar, såsom vid fredstraktatens
stadfästelse 1864, då han var referent. Efter Hall
utsågs R. 1881 till ledare och ordförande för högern
i folketinget. Under tiden 1868–76 var han medlem
af k. kommissionen för rättskipningens ombildning
och 1872 af den skandinaviska myntkommissionen.
E. Ebg.
Rimfaxe, Nord. mytol., kallas den häst,
efter hvilken Natt (se d. o.) färdas öfver
himlahvalfvet. Markens dagg troddes uppkomma af
fradga, som dröp från R:s betsel. Hästens namn
betecknar honom såsom hafvande rimfrost i manen
(se Faxe). Ett annat namn på honom är Fjärsvartne.
Th. W.
Rimfrost, rim (Isl. hrim, T. reif), meteor., kallar
man is, som företrädesvis tidigt om morgnarna betäcker
fälten, hustaken, gärdesgårdar och andra föremål i
fria luften (se Frost). Den uppstår af samma
orsak som daggen (se d. o.), så ofta nämligen
daggpunkten är lägre än 0°, och fordrar derför för
sin bildning ren och klar luft samt lugnt väder,
hvarigenom värmets utstrålning i rymden under natten
befordras. Understundom eger en rikligare utfållning
af rimfrost rum vid stark köld vintertiden äfven
på högt belägna föremål, såsom trädens grenar,
telegraftrådar m. fl. Denna rimfrost har ett helt
annat ursprung än den vanliga. De mestadels stora
och vackra iskristaller, som vid sådana tillfällen
nedtynga trädens grenar, hafva bildat sig ur en
förbistrykaride dimma, den s. k. frostdimman (se
d. o.). Vid vattenpartiklarnas beröring med do fasta
föremålen, trädgrenarna m. m., sker
en hastig och riklig isutfällning på dessa och detta
företrädesvis på den sida, hvarifrån dimman kommer.
R. R.
Rimini, stad uti italienska prov. Forli, nära
Adriatiska hafvet, mellan floderna Marecchia
och Ausa och vid jernvägen mellan Bologna och
Otranto. 11,044 innev. (1881). Biskopssäte. Staden är
omgifven med murar och har flere intressanta romerska
fornlemningar: Porta romana, en 14 m. hög triumfbåge,
som stadsinnevånarna reste år 27 f. Kr. af
tacksamhet för restaureringen af Via flaminia, bron
öfver Marecchia (Ponte d’Augusto), 72 m. lång, 4,5
m. bred, med 5 bågar af hvita, kolossala marmorblock,
ostridigt det bäst bibehållna minnet af detta slag
från hela forntiden, samt några obetydliga rester af
en amfiteater. De förnämsta medeltidsbyggnaderna äro
domkyrkan, byggd i 14:de årh. i italiensk gotik, i
15:de årh. restaurerad i renaissancestil, samt Palazzo
del comune, framför hvilket står en staty af påfven
Paul V. Biblioteket, grundadt 1617, innehåller 28,000
bd. I forntiden belägen tätt vid hafvet, ligger staden
nu till följd af upplandning 1 km. derifrån. Hamnen
ligger vid Marecchias mynning, och varor föras
derifrån på en kanal till staden. Hafsbadet vid
kusten besökes ganska mycket och bidrager till
stadens välstånd, hvilket for öfrigt väsentligen
är beroende af jordbruk, industri samt fiske. –
R. (Lat. Ariminum) var ursprungligen en umbrisk
stad och blef 269 f. Kr. en romersk koloni. Dess
hamn var en af de bästa vid Adriatiska hafvet, och
staden erhöll under romarna stor betydelse. Derifrån
utgingo Via flaminia till Rom samt tvänne vägar
med namnet Via aemilia, den ena öfver Pisse och
Luna till Ligurien, den andra till Aquileja. Efter
romerska rikets fall tillhörde R. efter hvartannat
bysantiner, goter, langobarder och franker, hvilka
sistnämnda lemnade det till påfven. 1157 gaf kejsar
Fredrik I staden sjelfstyrelse, och den var under de
följande århundradena underkastad än kejsarens, än
påfvens makt. I början af 1200-talet vunno medlemmar
af den mäktiga familjen Malatesta medborgarerätt i
staden och förskaffade sig en ärftlig envåldsmakt
derstädes. Pandolfo Malatesta, angripen af påfven,
sålde staden 1503 till venezianerna, hvilka efter
några år förlorade den till påfven.
Rimito (F. Rymättylä), kustsocken i Åbo och
Björneborgs län, Finland, Masku domsaga, Virmo
härad, utgör ett imperielt pastorat af 2:dra
kl., Åbo ärkestift, Virmo kontrakt. Areal 178
qvkm. Befolkningen, finsktalande, 2,462 personer
(1886). A. G. F.
Rimkrönikorna, en samling af vigtiga historiska
rimverk från Sveriges medeltid, skrifna på
knittelvers. De utgöras af Gamla krönikan
l. Erikskrönikan (se d. o.), som skildrar
Folkungarnas brödrastrider, 1229–1319, Nya krönikan
l. Karlskrönikan (se d. o.), hvilken behandlar början
af unionsstriderna och Karl Knutssons regering,
1389–1452, samt denna krönikas fortsättningar
l. Sturekrönikorna (se d. o.), som afhandla
fortgången af unionsstriderna under Karl Knutsson och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
