Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddarhusordning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
franska revolutionen lärt den, att
frihetssträfvandena kunde blifva farliga för
dess egen makt. På den enda riksdag, som Gustaf
IV Adolf höll (i Norrköping 1800), var det gamla
oppositionspartiet konungamaktens anhängare, och
oppositionen bestod nu af en skara unga adelsmän,
som omfattat de moderna revolutionsidéerna. I
1809 års händelser tog adeln en lysande del. Det
var adelsmän, som hufvudsakligen genomförde
revolutionen, och riddarhusets medlemmar voro utan
tvifvel de förnämste i det konstitutionsutskott,
som affattade de nya grundlagarna. I Karl Johan egde
adeln en ifrig gynnare, men det oaktadt visade sig
på riddarhuset de första spåren af opposition mot
det rådande regeringssystemet, en opposition, som
nådde höjdpunkten på 1840–41 års riksdag. Frågan om
representationens förändring berörde naturligtvis
i högst väsentlig grad ridderskapet och adeln. I
början visade den sig obenägen att afstå från sin
sjelfskrifvenhet, af farhåga för att ståndets
sjelfständighet skulle äfventyras, om man skulle
lemna rum för valintriger äfven inom adeln. Vid
1840–41 års riksdag gick adeln dock in på att afstå från
sjelfskrifvenheten, men fasthöll under den följande
tiden likasom presterna vid klassvals-principen,
till dess den d. 7 Dec. 1865 efter 4 dagars lysande
debatt högsinnadt afstod från sin representationsrätt
vid riksdagen genom att antaga den nu gällande
riksdagsordningen. Ridderskapet och adeln tillägges
benämningen »högloflig». Dess riksdagsprotokoll för
tiden 1629–60 hafva utgifvits af V. Tham och B. Taube
(1855–81). F. n. pågår utgifning af protokollen för
Frihetstiden. K. B-n.
Ridderstad, Karl Fredrik, tidningsman,
romanförfattare, skald, föddes på Riddersholm i
Roslagen d. 18 Okt. 1807 och blef 1821 kadett vid
Karlberg, der hans poetiska gåfvor uppmärksammades
af dåvarande lektorn A. A. Grafström. Efter det han
blifvit fänrik vid Helsinge regemente, utgaf han
åtskilliga poetiska arbeten, dels särskildt, dels i
kalendrar, under signaturen Rdd. Större erkännande
än dessa förstlingar vunno Tids- och krigsbilder
(1837) och Ungdomsbilder (1838). Sedan R. blifvit
löjtnant (1839), tog han 1840 afsked för att
uteslutande egna sig ät författarebanan. S. å. utgaf
han tillsammans med Sturzen-Becker »Tidning för
Stockholms län» och öfverflyttade på hösten sin
verksamhet till Linköping, der han blef bolagsman
med H. B. Palmaer och medutgifvare af »Östgötha
correspondenten». Denna tidning, som R. snart ensam
öfvertog, blef under hans ledning ett af Sveriges
mest ansedda landsortsblad, med alltjämt växande
inflytande och spridning. R. uppträdde under sin långa
tidningsmannabana alltid »som en ärlig, frimodig
och hjertevarm kämpe för sina åsigter, och dessa
hafva i allt hufvudsakligt visat sig påverkade af
de nya och goda idéer, hvilka framträdt under denna
tid». Hans verksamhet såsom offentlig man visade
äfven detta. Såsom ledamot af ridderskapet och adeln
bivistade R. riksdagarna 1844, 47, 50 och 56, var
reformsällskapets i Östergötland ombud vid allmänna
reformmötet i Örebro 1849–50, riksdagsman i
borgareståndet 1859, en af de förste adelsmän,
som inträdde deri, samt sedan 1861 befälhafvare för
Linköpings frivilliga skarpskyttekår. Vid sidan af
sin tidningsmannaverksamhet fortfor R. att egna
sig åt en vitter alstring af ganska omfångsrikt
slag. Redan tidigt förekommo smärre dramatiska arbeten
bland hans dikter. Större dylika lemnade R. i de i
Stockholm uppförda historiska skådespelen Karl IX
(1847; tr. s. å.) och Syskonen (1848; tr. 1849),
i den sceniska monologen Carl XII vid Fredrikshall
(1848) samt tvåaktskomedien Allas onkel (s. å.). Ej
uppfördt blef skådespelet Drottning Kristina i Italien
(1848). Dessa dramer röja främmande påverkan och lida
af retorisk och lyrisk bredd samt hafva ej bibehållit
sig på scenen. Så mycket större popularitet vann
R. såsom historisk romanförfattare. I denna art
har han lemnat Svarta handen (1848), Drabanten
(1850), Fursten (1852), Drottning Lovisa Ulrikas
hof (1855, 56) m. fl. Äfven hans romaner med ämnen
ur samtiden: Samvetet eller Stockholms mysterier
(1851) och Far och son (1852, 53), blefvo omtyckta,
ehuru af jämförelsevis underordnadt värde. Samtliga
dessa romaner äro öfversatta, på tyska. Hans Samlade
skrifter utgåfvos 1877–81, och af hans historiska
romaner utkom en godtköpsupplaga 1888. Redan långt
förut hade R. offentliggjort sina Samlade dikter
(3 bd, 1856–62), men dessutom både förut och efteråt
utgifvit strödda poem och poetiska skrifter. Såsom
historisk romanförfattare är han framstående genom
sin noggranna kännedom om den tid han skildrar,
genom sin grupperingsförmåga samt en liflig, om
ock ej djup karaktersteckning. Såsom historisk
samlare uppträdde R. äfven genom utgifvandet af
Gömdt är icke glömdt (1846–53) och Minnen från
äldre och nyare tider (1854–56). Sina mångåriga
och delvis rätt intressanta lefnadsminnen började
han offentliggöra i Regnbågen (1882–83), som dock
nedtynges af för mycken omständlighet och ålderdomlig
språksamhet samt derför ej fulländades. Han afled i
Linköping d. 12 Aug. 1886. – R:s son Karl Anton August
R., född d. 13 Nov. 1848 i Linköping, kapten vid
Första lifgrenadier-regementet (1889), har utgifvit
Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver
Östergötland (1875–77). -rn.
1. Ridderstolpe, Karl, friherre, sjömilitär,
ämbetsman, son af livländaren Peter von Frischen,
föddes på Ullavi, Sköllersta socken, Nerike,
d. 23 Maj 1684, inträdde 1697 såsom volontär
vid amiralitetet och deltog efter Stora nordiska
krigets utbrott (1700) i flere sjöträffningar
mot ryssarna och i skeppet »Ölands» strid (1704)
samt blef 1706 underlöjtnant. 1707–09 tjenade han
ombord på holländska flottan, och bevistade hennes
och den med henne förenade engelska flottans alla
aktioner med fransmännen i Medelhafvet. Hemkallad,
befordrades Karl von Frischen till premierlöjtnant
(1709) och var med i mången het dust med ryssar och
danskar samt utmärkte sig särskildt vid försöket att
med sin fregatt hindra fiendens öfvergång till Usedom
(1715), på grund hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
