Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Revolutionssolidum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Revolverhandmörsare. Se Handgranatmörsare.
Revue [rövy’], Fr. (egentl. granskning, mönstring),
titel på åtskilliga franska tidskrifter. Jfr Revy.
Revue des deux mondes [rövy’ dä dö må’ngd],
fransk tidskrift, som utkommer i Paris med ett
häfte d. 1:sta och 15:de i hvarje månad, och
som offentliggör artiklar om såväl fransk som
utländsk literatur och konst, historia och politik,
filosofi och undervisningsväsende, geografiska
och andra vetenskapliga upptäckter m. m. samt
franska skönliterära alster jämte bibliografiska,
artistiska, politiska och ekonomiska öfversigter. –
Revyn uppsattes 1829 af Ségur-Dupeyron och Mauroy,
men upphörde redan 1830 till följd af bristande
uppmuntran från allmänhetens sida. Den inköptes
derefter af Auffray och började 1831 utgifvas å nyo
med F. Buloz som hufvudredaktör. Under dennes kraftiga
och skickliga ledning förändrades den 1833 från en
uteslutande literär till en på samma gång literär och
politisk tidskrift. Ehuru den redan då räknade bland
sina medarbetare de ypperste författare, lyckades den
först efter 1848 att tillkämpa sig den inflytelserika
ställning, som den sedan dess innehaft. I väsentlig
mån har den derför att tacka den sjelfständighet,
som den under alla skiften förstått att bevara såväl
gent emot myndigheter som mot enskilda. Utan hänsyn
till något literärt, politiskt eller religiöst parti
har den upplåtit sina spalter åt skriftställare
tillhörande motsatta läger, för så vidt nämligen de
icke velat häfda utopier eller våldsgerningar. Mot
dylika försök har den uppträdt på det bestämdaste
och dervid gjort sig till målsman för ett lugnt och
sansadt framåtskridande. Oaktadt revyn således till
sina egna åsigter städse varit moderat liberal, har
den icke undgått att blifva föremål för angrepp och
förföljelse. Så erhöll den under Andra kejsaredömet
flere varningar och var ämnad att tagas i beslag
af kommunens män, då Paris befriades från deras
förtryck. Ihärdigare voro de anfall, som gjordes
af enskilda fiender, i främsta rummet af dem, som
af ett eller annat skäl antingen icke antogos såsom
medarbetare eller uteslötos ur deras krets. Tid efter
annan uppstodo derjämte konkurrerande periodiska
skrifter såsom »Revue indépendante» (1841–48), »Revue
de Paris» (ny följd, 1851–58) och »Nouvelle revue»
(sedan 1879). Revyn har i öfrigt haft en hård strid
att utkämpa med den belgiska förlagsfirman Méline,
hvilken under flere år intill 1852 olofligen aftryckte
och till utlandet befordrade sina eftertryck i
tusentals exemplar. Just i afsigt att förebygga
täflan, åtminstone med äldre franska tidskrifter,
inköptes 1834 »Revue de Paris», som vid sidan af
»Revue des deux mondes» till 1845 utgafs såsom ett
uteslutande literärt organ. 1851–08 utkom ett vigtigt
bihang till tidskriften, Annuaire des deux mondes,
histoire générale des divers états, som årligen
lemnade omständliga uppgifter öfver historiska,
politiska, militära, ekonomiska och andra märkliga
förhållanden inom de olika staterna. Af största nytta
äro ock de
innehållsförteckningar (Table générale etc.), som
1875 och 1886 särskildt utgåfvos. De skandinaviska
landen, icke minst Sverige, hafva alltsedan 1831 i
revyn varit föremål för en smickrande uppmärksamhet
af sådana män som t. ex. Montalembert, Ampère,
Marmier och Geffroy. Vid F. Buloz’ död, 1877,
öfvertog hans son, Ch. Buloz, tidskriftens
ledning. Den ekonomiska förvaltningen handhafves
af ett aktiebolag, som efter flere föregångares
misslyckade försök numera skördar en ansenlig vinst
af företaget. Revyn är nämligen äfven i fråga om
antalet afnämare en bland de förnämsta i verlden.
J. M-r.
Revy (Fr. revue, egentl. granskning, mönstring),
en ofta använd benämning för parad, äfven då denna
åtföljes af förbimarsch (defilering) eller en större
stridsöfning; tidskrift; öfversigt.
Revär (af Fr. revers, rockuppslag, af Lat. reversus,
omvänd), i byxtyg inväfd list af annan färg, hvilken
å de färdiga plaggen pryder sömmen å yttersidan (jfr
Passpoal); ett löst bröststycke, som till stor
parad fästes på uniformsrocken (i Sverige begagnas
sådant af dragoner och trängen, i tyska armén af
ulaner).
Rex, Lat., konung. – Rex apostolicus, apostolisk
konung (se Apostolisk, sp. 911). – Rex catholicus,
katolsk konung (se Katolskt majestät). – Rex
christianissimus, allra kristligaste konung (se
d. o.). – Rex convivii, »gästabudskonung». Se Arbiter
bibendi. – Rex fidelissimus, allra trognaste konung
(se d. o.). – Rex sacrificulus (af sacra, offer,
och facere, göra) l. r. sacrorum »offerkonung»,
kallades i Rom den presterlige tjensteman, som efter
konungadömets afskaffande (509 f. Kr.) tillsattes
för att verkställa de offerhandlingar, hvilka det
förut tillhört konungen att i egen person utföra. Han
nämndes först bland presterna, men var i verkligheten
underordnad pontifices och säges hafva valts af
öfverstepresten. Rex sacrificulus fick ej bekläda
något politiskt ämbete.
Reybaud [räbå], Marie Roch Louis, fransk
skriftställare, f. i Marseille 1799, företog i
ungdomen resor i Levanten och Indien, egnade sig sedan
1829 åt skriftställarebanan i Paris och uppträdde på
oppositionens sida dels i radikala tidningar, dels
i deputeradekammaren, hvarest han 1846 vardt ombud
för Marseille, men öfvergick, under intrycket af
Februarirevolutionen, till konservativa lägret. Död
1879. R. ledde utgifningen af »Histoire scientifique
et militaire de l’expédition française en Égypte»
(1830–36) och af åtskilliga resebeskrifningar. Sjelf
författade han La Syrie, l’Égypte, la Palestine et
la Judée (3 bd,’ 1835–39; med Taylor), och på andra
områden Études sur les réformateurs ou socialistes
modernes (2 bd, 1840–43; 7:de uppl. 1864), hvilket
arbete belöntes med Franska akademiens pris, den
originella berättelsen Jérôme Paturot à la recherche
d’une position sociale (3 bd, 1843, flere uppl.;
»Jerome Paturot, sökande sig en social ställning»,
1851), i hvilken sederna under Julimonarkien
satiriseras, Moeurs et portraits du temps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
