Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reunionskamrar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och frihet slöt han sig 1832 i Jena till en
»burschenschaft». Vid ett besök i Berlin hösten
1833 häktades han på den halfförryckta preussiska
reaktionens anstiftan, och, ehuru han ej kunde
anklagas för annat än att han burit de tyska
riksfärgerna, vardt han för försök till högförräderi
dömd till döden, benådades emellertid med 30 års
fängelse och släpades från den ena preussiska
fästningen till den andra, i det längsta behandlad
med upprörande hårdhet och förgäfves reklamerad
af mecklenburgska regeringen, tills han i Juni
1840 frigafs genom Fredrik Vilhelm IV:s utfärdade
amnesti. R. stod nu som en främling gent emot det
verksamma lifvet och hade i fångenskapen ådragit sig
en mag-nevros i förening med ett svårbetvingligt begär
efter starka drycker. Efter ett strandadt försök
att återupptaga de juridiska studierna egnade han
sig i tio år åt landtbruk, men kom ej långt på den
banan. Sedan han ingått ett lyckligt äktenskap, 1851,
bosatte han sig i Treptow såsom privatlärare, och
der fick han sin skaldekallelse klar för sig. Under
fängelselifvets elände och afstängdhet hade han
bevarat hänförelsen för politisk och social frihet
samt utbildat hos sig en naiv gudsförtröstan; der hade
han ock fått blicken öppen för de minsta företeelsers
poesi. Han utgaf 1853 sitt förstlingsarbete,
Läuschen un rimels, natursanna och originella
sedeteckningar i versform, och 1855 den drastiska
skämtdikten De reis’ nah Belligen (öfvers. på prosa:
»Resan till Belgien», 1872). Han bosatte sig 1856
i Neu-Brandenburg, hvarest han skref sina bästa
verk. Kein hüsung (1857; prosaöfvers. »Utan hus
och hem», 1874) är en gripande, starkt lidelsefull
dikt om feodalherrens öfvergrepp och de lifegnes
hämd. 1860 utgaf R. den på naturpoesi rika djurfabeln
Hanne Nüte un de lütte pudel och sin första roman,
Ut de franzosentid (»Från anno tretton». 2:dra
uppl. 1872), som i afseende på konstnärlig byggnad är
hans bästa. Han låter der på ett synnerligen lyckligt
sätt lustiga kälkborgareförhållanden afteckna sig
mot en verldshistorisk bakgrund. Mindre betydande är
satiren Urgeschicht von Meckelnborg (1862). Efter
Schurr-Murr (1861; svensk öfvers. 1872), en
samling smärre berättelser, delvis på högtyska,
följde Ut mine festungstid (1862; »Under lås och
bom», 2:dra uppl. 1873), som är genomträngd af
frisk hjertlighet och eger stort värde äfven såsom
kulturbild. Mest omtyckt är dock R:s sociala roman
Ut mine stromtid (1862 o. f.; »Lifvet på landet»,
1872, ny uppl. 1877; »Landtmannalif», 1884), en af
den moderna skönliteraturens perlor. I dess midt står
R:s oförgätligaste karaktersskapelse, »Onkel Bräsig»,
den putslustige och bottenredlige gamle skalken, som
aldrig i sitt lif gjort något att skämmas för eller
varit rädd. Den af fullödig humor burna berättelsen
söker att på den rent menskliga känslans mark försona
ståndsmotsatserna. De flesta af nämnda arbeten
utgaf R. under den gemensamma titeln »Olle kamellen»
(Gamla kamomillblommor). Han hade genom dem kommit
i goda omständigheter och njöt af
lifvet på kortare resor. Sedan behofvets sporre
saknades, aftog hans författareförmåga. Han bodde
sedan 1863 på sin villa vid Eisenach och gjorde
1865 en färd till Konstantinopel. Den högkomiska
berättelsen Dörchläuchting (1866; »Hans höghet»,
1871) och den svagare De meckelnbörgschen Montechi
un Capuletti oder de reis’ nah Konstantinopel
(1868; »Resan till Konstantinopel», 1871)
voro hans sista. Han återföll periodiskt i
alkoholmissbruket. Död d. 12 Juli 1874. – R. är
Tysklands förnämste realist. Med den holländska
målareskolans hela lif och trohet återger han
verkligheten, men tränger äfven in till känslans
renaste källsprång. – R:s Werke utgåfvos af
A. Wilbrandt 1863–68 i 13 bd, jämte 2 bd efterlemnade
skrifter 1875 (flere uppl.). En samling »Valda
berättelser» utgafs i svensk öfvers. 1882–84 (5
bd). E. F-t.
Reuter [rö’jter], Paul Julius von, friherre,
grundläggare af Reuterska telegrambyrån, f. 1821 i
Kassel, stiftade våren 1849 i Paris en litografisk
korrespondensbyrå, som skulle meddela tidningarna de
snabbaste underrättelser. Då preussiska regeringen
d. 1 Okt. 1849 öppnade telegrafledningen mellan
Aachen och Berlin, flyttade R. sin korrespondensbyrå
till Aachen. R:s byrå utvecklade sig snart till
en telegrambyrå. Då telegrafnätet alltmer ökades,
flyttade R. sin telegrambyrå först till Verviers,
derefter till Quiévrain och slutligen, 1851, till
London. Den har fortfarande sitt hufvudsäte derstädes,
men eger många filialer och agenturer i alla
verldsdelar. Genom R:s energi utvecklade telegrambyrån
sig till den förnämsta medelpunkten för politiska och
kommersiella underrättelsers insamlande och spridande,
i synnerhet sedan »Times» och flere andra engelska
tidningar 1858 ingått kontrakt med R. att erhålla
hans telegram. Under italienska kriget 1859 och
nord-amerikanska inbördeskriget 1861–65 förvärfvade
R:s telegrambyrå genom snabbheten och pålitligheten
af sina underrättelser från krigsskådeplatsen ett
verldsrykte, som sedermera ytterligare stadgats
och vuxit. R. förvandlade 1865 sin storartade
affär till ett aktiebolag, hvars verkställande
direktör han förblef till 1878. 1865 anlade R. en
telegrafkabel från England till Norderney, Bremen
och Hamburg och 1869 en annan undervattenskabel
från Frankrike till Nord-Amerika. Han erhöll
1872 af sjahen i Persien en mycket omfattande
koncession att bygga jernvägar och bearbeta grufvor
i Persien. R. upphöjdes 1871 i friherrligt stånd
af hertigen af Sachsen-Koburg-Gotha. En dotter till
R. är sedan 1875 gift med svenske ministerresidenten
i Lissabon, grefve A. M. K. O. P. Steenbock.
E. W.
Reuter [röjter], Odo Morannal, finsk zoolog,
universitetslärare, född i Åbo d. 28 April 1850,
blef student i Helsingfors 1867, filos. magister
1873, filos. doktor 1877 samt s. å. docent och 1882
e. o. professor i zoologi. R. är en framstående
entomolog af obestridd auktoritet i fråga om
ordningen Hemiptera, hvilken han i systematiskt
afseende behandlat i en mängd arbeten, baserade till
en början på egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
