Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
literaturkännedom. I sina föreläsningar behandlade R.
Finlands historia i hela dess omfattning, hvilket
ämne först af honom upptogs i de akademiska
föreläsningskurserna. Efter hans död utgåfvos
hans Föreläsningar öfver Finlands historia (2 bd
1870–71; omfattande tiden t. o. m. 1808–09 års krig),
hufvudsakligen utarbetade på 1840-talet och derför ej
upptagande den senare forskningens resultat. Vid sidan
af historien egnade R. uppmärksamhet åt statistiken,
hvilken äfven inbegreps i hans professur. Han
författade Kejsaredömet Rysslands statistik i
sammandrag (1837–38, ny uppl. 1845) och Statistische
darstellung des grossfürstenthums Finnland (1839;
rysk öfvers, 1840, svensk öfvers. 1842, flere
uppl.). I Finska literatursällskapets stiftelse
1831 var R. delaktig och fungerade såsom sällskapets
ordförande 1841–52 samt från 1863 till sin död. I
Finska vetenskapssocietetens stiftelse deltog han
likaledes och publicerade i dess akter Anmärkningar
om den romersk-katolska hierarkiens inflytande på
Finland (1845). R. kallades till medlem af flere
utländska lärda sällskap. 1848–58 var han genom
förnyade val universitetets rektor och återupptog
derefter sin genom rektorsomsorgerna delvis afbrutna
författareverksamhet. Så utgaf han Kriget i Finland
åren 1788, 1789 och 1790 (1:sta häftet 1860), med stöd
af general Meijerfelts till Helsingfors’ universitet
öfverlemnade papper. Men hufvudsakligen egnade
R. sig under sina senaste lefnadsår åt att samla
material till Finlands då ännu alldeles obearbetade
statistik. Resultat deraf blefvo Berättelse öfver
storfurstendömet Finlands förvaltning ifrån år 1855
till början af år 1862 (1862; tysk öfvers. s. å.) och
Materialier till utredande af Finlands statistik
(statistiska beskrifningar öfver Kuopio län,
1864, och öfver Uleåborgs län, 1867). I det 1865
provisoriskt inrättade statistiska ämbetsverket
var han t. f. chef. – R., som 1856 blifvit upphöjd
i adligt stånd, var vid landtdagarna 1863–64 och
1867 en inflytelserik talare på riddarhuset samt
medlem af statsutskottet. Han erhöll 1856 kansliråds
titel, tog såsom emeritus afsked från sin professur
1861 samt dog i Helsingfors d. 24 Juni 1867.
M. G. S.
2. Rein, Karl Gabriel Thiodolf, finsk
universitetslärare, filosof, den föregåendes son, född
i Helsingfors d. 28 Febr. 1838, inskrefs som student
vid universitetet derstädes 1853 samt promoverades
1860 till filos. magister och 1869 till filos. doktor
(bägge gångerna såsom primus). Han utnämndes 1863 till
docent och 1869 till professor i filosofi. Sedan 1887
är han universitetets rektor. – Såsom utgångspunkt
för R:s filosofiska utveckling får man, enligt hvad
hans disputationer gifva vid handen; betrakta den
hegelska idealismen, hvilken i J. V. Snellman, R:s
företrädare på den filosofiska lärostolen, haft en
så mäktig tolk. Men redan det speciella intresse,
hvarmed R. tidigt begynte omfatta den psykologiska
forskningsgrenen, var egnadt att fjärma honom från
det aprioristiska tänkandets stränga traditioner samt
bringa honom i en väckelserik beröring med tidens
empirism. Men likasom R. från första början ifrigt bekämpat
materialismen, så bekämpar han nu den empiristiska
spekulationens utväxt, positivismen. Vid filosofiens
urgamla mission att söka svar på tillvarelsens
yttersta, menniskoanden evigt intresserande frågor
har R. för sin del fasthållit och har i likhet med
H. Lotze, hvilken bland de nyare tvifvelsutan mer än
någon annan är filosofen efter R:s sinne, förfäktat
möjligheten och nödvändigheten att komplettera vår
empiriska, verldsbild med en metafysisk tankebyggnad,
som genom att leda upp till en högsta gudomlig
verldsprincip väsentligen bevarar idealistisk
prägel. I sådan riktning har R. med framgång
verkat som den akademiska ungdomens lärare,
medan i de utgifna skrifterna hans filosofiska,
ståndpunkt hittills ej kan sägas hafva blifvit
fullständigare preciserad. I form af akademiska
afhandlingar har han utgifvit Grunddragen af den
filosofiska imputationsläran (1863), Om kunskapens
möjlighet (1867) och Om den filosofiska methoden
i sitt förhållande till öfriga vetenskapliga
methoder (1868). En genom stilens enkelhet och
lif högst njutbar filosofisk lektyr bildar R:s
äfven till innehållet förtjenstfulla Försök till
en framställning af psykologin eller vetenskapen
om själen. I (1876). 1882 utgaf R. en Lärobok i
den formella logiken (på finska s. å.) och 1884,
efter samma plan, en kortfattad finsk lärobok i
psykologien. Dessutom har R., som sedan lång tid
tillhör redaktionen af tidskriften »Valvoja»,
publicerat en mängd uppsatser i den periodiska
pressen. Ett vaket intresse för det politiska lifvets
uppgifter och spörsmål ådagalade han redan genom sina
Ströftåg på den allmänna statsrättens område (1868,
1870 i Juridiska föreningens tidskrift). Sedan 1872
har R. vid samtliga landtdagar representerat sin
ätt på riddarhuset, der han varit den finsksinnade
minoritetens främste man. Märkas må äfven särskildt
hans inflytande i 1877 års Allmänna besvärsutskott
vid åvägabringandet af ett försonligt förslag i
fråga om finska skolors inrättande af staten. Åren
1885 och 1886 arbetade han i den komité, som var
tillsatt för kodifiering af Finlands grundlagar.
W. R.
Reinaud [ränå], Joseph Toussaint, fransk orientalist,
f. 1795, studerade i Paris under de Sacy orientaliska
språk, anställdes vid Biblioteket 1824 samt
blef medlem af Franska institutet 1832 och de
Sacy’s efterträdare såsom professor i arabiska vid
École des langues orientales vivantes 1838. Han
utnämndes 1854 till konservator vid den orientaliska
manuskriptafdelningen i biblioteket och 1861 till
chef för nyssnämnda »École» samt dog 1867. R:s arbeten
äro lika mycket af historiskt, arkeologiskt och
geografiskt som språkligt och literärt innehåll. De
vigtigaste äro Monuments arabes, persans et turcs
(2 bd, 1828), Extraits des historiens arabes relatifs
aux croisades (i anslutning till Michauds »Histoire
des croisades», 1829), Invasions des sarrazins en
France (1836), Fragments arabes et persans inédits
relatifs à l’Inde (1845), Relation des voyages faits
par les arabes et les persans dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
