Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ratin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast af fyra från ett centrum utskjutande spakar
eller handtag; den kan äfven vara försedd med en
cirkelformig ring, omslutande spakarnas yttersta
ändar, och slutligen kan, såsom på större rattar
är förhållandet, spakar eller handtag ytterligare
vara placerade utanför nyssnämnda ring. Bland de
många mekaniska inrättningar, i hvilka ratthjulet
användes, är äfven styrinrättningen ombord på större
fartyg. Styrinrättningen, medelst hvilken rodret
vrides åt ena eller andra sidan för bestämmande af
fartygets kurs, består af drillstocken l. drillkubben,
en horisontelt liggande vals, fäst på en axel,
hvars ändar hvila på stöd, kallade drillstöttor
l. rattställning. På rattaxelns främre ände
sitter ratthjulet (stundom finnes ett ratthjul
äfven akterom drillkubben), och på ytterkant af
ratthjulets ring sitta spakarna eller handtagen,
hvarmed ratthjulet föres rundt. – Drillstöttorna och
drillkubben med axel och ratthjul kallas ofta för
korthets skull med ett gemensamt namn drill eller
ratt. Ratten står i förbindelse med rorpinnen genom
drilltåget eller styrledningen, hvars mellersta del
ligger rund drillkubben, hvarifrån ändarna vidare
gå genom block eller skifgatt bort till rorpinnen,
med hvars yttre ände de på ett eller annat sätt äro
förenade. På större fartyg, der styrinrättningen ofta
nog behöfver vara så inrättad, att den kan arbetas
icke allenast med hand-, utan äfven med ångkraft,
kommer till redan uppräknade delar äfven ångmaskinen
med allt sitt tillbehör. På mindre fartyg skötas
rorpinnen och rodret endast med styrtaljor; och på
de allra minsta äfvensom på båtar direkt med handen.
J. G. B.
Rattazzi, Urbano, italiensk statsman, f. 1808 i
Alessandria, blef advokat och valdes 1848 till medlem
af konungariket Sardiniens deputeradekammare. Hans
politik var vid denna tid ifrigt patriotisk och
fientlig emot Österrike. Alltsedan 1848 satt han
i nästan alla ministèrer. Juli–Aug. 1848 var han
undervisningsminister och Dec. 1848–Febr. 1849 först
justitie-, sedermera inrikesminister. År 1852 ingick
han med sitt parti, den venstra centern, förbund (det
s. k. »connubio») med högra centern under Cavour,
med hvars hjelp han s. å. befordrades till kammarens
president. I Okt. 1853 inträdde han i Cavours kabinett
såsom justitieminister, men öfvertog i Mars 1854 äfven
inrikesministeriet. I Jan. 1858 måste han lemna sin
plats, emedan han ej delade Cavours franskvänliga
politik. För Italiens enhet arbetade han dock med
samma ifver som Cavour. I Mars 1862 bildade han efter
Ricasolis fall en liberal minister, men förlorade
folkets sympatier genom sitt inskridande emot
Garibaldi, vid dennes anslag emot Rom, och måste afgå
i Dec. s. å. Efter Ricasolis andra fall, i April 1867,
blef han åter ministerpresident. Nu genomdref han
lagen om kyrkogodsens liqvidation, men stupade åter
på frågan om Kyrkostaten: ställd emellan politiska
hänsyn för Frankrikes vilja och undseende för folkets
högljudda bifall till Garibaldis nya försök emot Rom,
såg R. ingen annan utväg än att draga sig tillbaka, i
Okt. 1867, trots konungens personliga gunst. Han
qvarstod emellertid såsom vensterns hufvud och
ledare till sin död, 1873. R. var mästare i alla de
konster, hvarmed man beherskar en parlamentarisk
församling, men han saknade statsmannens energi,
karaktersfasthet och fjärrskådande blick. I
Alessandria restes 1883 hans minnesstod.
Kj.
Ratzeburg. 1. Stad i preussiska
prov. Schleswig-Holstein, kretsen Lauenburg,
på en ö i Ratzeburgsjön. 4,492 innev. (1885),
deraf 211 höra till Mecklenburg-Strelitz’ andel
af staden (Domhof med domkyrkan). Domkyrkan, ett
af de vackraste byggnadsverk i norra Tyskland,
är mycket gammal och byggd i bysantinsk stil i
korsform. Gymnasium och lärareseminarium. – 2. Ett
till Mecklenburg-Strelitz hörande furstendöme,
begränsadt af Mecklenburg-Schwerin, Schleswig-Holstein,
staden Lybecks område och floden Trave. Dit höra äfven
några enklaver i Schleswig-Holstein och af staden R.
domkyrkan med omgifning (Domhof). Areal 382 qvkm.
16,600 innev. (1880). Furstendömet var ursprungligen
ett biskopsstift, hvars innehafvare sedan 1236
var riksfurste. 1648 sekulariserades det och gafs
såsom ärftligt verldsligt furstendöme åt hertig
Adolf Fredrik af Mecklenburg-Schwerin i ersättning
för Wismar, som Sverige erhöll. 1701 kom R. till
Mecklenburg-Strelitz.
Ratzeburg, Julius Theodor Christian, tysk entomolog,
f. i Berlin 1801, var 1830–69 professor vid
skogsinstitutet i Neustadt-Eberswalde och afled
i Berlin 1871. Han sysselsatte sig företrädesvis
med insekter, som äro skadliga eller nyttiga
för skogarna, och utgaf öfver dessa vidlyftiga,
epokgörande arbeten, innehållande systematiska
beskrifningar och gjorda rön med afseende
på insekternas biologiska förhållanden. Med
förbigående af en mängd mindre uppsatser och
afhandlingar må här endast nämnas följande större
arbeten: Die forstinsekten (3 del., 1837–44),
Die waldverderber und ihre feinde etc. (1841),
Die Ichneumonen der forstinsecten in forstlicher
und entomolog. beziehung. (3 del., 1844–52).
O. T. S.
Ratzel, Friedrich, tysk geograf och resande,
f. 1844 i Karlsruhe, var först apotekare, idkade
derefter naturvetenskapliga studier vid flere
universitet och blef 1877 professor i geografi
vid polytekniska högskolan i München samt 1886 i
samma ämne vid Leipzigs universitet. Hans förnämsta
arbeten äro Wandertage eines naturforschers (2 bd,
1873–74), Städte- und kulturbilder aus Nordamerika
(2 bd. 1876), Die Vereinigten staaten von Nordamerika
(2 bd, 1878–80), Anthropogeographie oder grundzüge der
anwendung der erdkunde auf die geschichte (1882) samt
Völkerkunde (1886 o. f.), hvilket ingår i det såsom
fortsättning af Brehms »Thierleben» under utgifning
varande arbetet »Allgemeine naturkunde».
1882–84 var E. redaktör af »Das Ausland. Wochenschrift für
länder und völkerkunde».
Rau, Karl Heinrich, tysk nationalekonom, f. i
Erlangen 1792, blef 1816 professor vid universitetet
derst. och mottog 1822 en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
