Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvicksilfverhorisont ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lufttryckets tillvaro. På tallriken i en luftpump
ställes en i båda ändar öppen stark glascylinder,
och i dess öfre öppning inpassas lufttätt en skål
af trä, i hvilken man häller qvicksilfver. Vid
luftens utpumpning ur glascylindern genomtränger
qvicksilfret skålens botten och faller ned på
tallriken i form af ett fint regn. Man sluter
häraf, att luftens tryck är tillräckligt stort
för att pressa qvicksilfver genom en trämassa.
R. R.
Qvicksilfverrodanid. Se Qvicksilfver.
Qvicksilfversalter, kem., tillhöra tvänne
serier, benämnda merkuro- och merkuri-salter. De
förra innehålla enatomigt qvicksilfver, eller,
enligt några kemister, en tvåatomig dubbelatom
qvicksilfver. De senare innehålla tvåatomigt
qvicksilfver. Merkurosalterna bildas, när syror
vid lägre temperatur inverka på öfverskott af
qvicksilfver. Merkurisalterna uppstå vid inverkan
af öfverskott af syror på qvicksilfver vid högre
temperatur. Bägge slagen af salter äro i regeln
färglösa och utmärkas af vidrig smak. De sönderdelas
af koppar, som ur dem fäller qvicksilfver, och
fällas af svafvelväte. Merkurosalterna gifva med
alkalier svarta fällningar och med klorväte en hvit
fällning af kalomel. Merkurisalterna fällas icke af
klorväte samt gifva med kaustikt kali och natron gula
fällningar af qvicksilfveroxid, men med ammoniak en
hvit fällning af amidoqvicksilfversalter, Hg(NH2)X,
i hvilken formel X betyder en syra minus väte.
P. T. C.
Qvicksilfversalva. Se Gråsalva.
Qvicksilfversulfuret, cinober (se d. o.).
Qvicksilfveruret, fys., är en leksak, som icke saknar
intresse, emedan tyngdpunktens och det lutande planets
egenskaper kunna dermed tydligen åskådliggöras. En
serie ihåliga glaskulor, som kommunicera med hvarandra
förmedelst korta och trånga glasrör, bilda ringen
till ett litet och lätt hjul, hvars axel, bestående
af en kort trävals, som genom ekrar af fiskben eller
pergament är fäst vid glasringen, hvilar med sina båda
ändar på tvänne lutande stafvar af trä. Genom trådar,
som äro lindade omkring axelns ändar och fästa öfverst
på stafvarna, hålles axeln till det lilla hjulet
horisontal. I det inre af glasringen finnes så mycket
qvicksilfver, att det skulle kunna fylla ett par af
kulorna. Detta qvicksilfver hindrar hjulet att rulla
ned utför stafvarna, som bilda det lutande planet, med
den hastighet, hvarmed detta skulle ske, i händelse
glasringen vore tom. Hjulets rullning kan nämligen
blott försiggå i den mån qvicksilfver rinner genom
den trånga kanalen från en högre belägen kula till
en nedre, och således blir rörelsen mycket fördröjd,
om förbindelserören äro mycket smala i förhållande
till qvicksilfvermängden. Äro alla dessa rör lika
trånga, så sker utrinnandet uniformt, och hjulet
rullar långsamt med uniform hastighet utför det
lutande planet, hvarför denna dess rörelse skulle
kunna användas till tidmätning. Detta har gifvit
anledning till namnet. R. R.
Qvickstenar kallas sådana jernmalmer, som af naturen
äro blandade med lättsmälta mineral, såsom augit,
hornblende och klorit, och
derför i masugnen smälta utan tillsats af
andra ämnen. De kallas derför också »engående»
malmer. – »Torrstenar» äro qvartsrika malmer,
som måste blandas med kalksten, när de skola
smältas. »Blandstenar» äro sjelfva kalkhaltiga
och användas derför i blandning med torrstenar.
E. E.
Qvicksund, ett 65–70 m. (alltefter vattenståndet)
bredt sund i Mälaren mellan dess båda vestligaste
fjärdar Galten och Blacken, bildas af Södermanlands
fastland (Tumbo socken) och Nyckelön af Vestmanland
(Rytterns socken). Vid högt vatten är der en icke
obetydlig ström, men sundet är dock alltid farbart,
och derigenom går enda farleden från Örebro, Arboga,
Köping och Strömsholm till Stockholm och öfriga
Mälareorter. Sundet är ett gammalt färjställe
mellan Södermanland och Vestmanland, och deröfver
går numera Oxelösund–Flen–Vestmanlands jernväg. I
strategiskt afseende utgör Q. en synnerligen vigtig
punkt, enär den enda öfvergången öfver Mälaren på en
sträcka af 100 km. finnes der. Detta öfvergångsställe
är så mycket vigtigare, som hufvudvägarna norr om
Mälaren från Upsala (öfver Vesterås), Dalarna och
Örebro (öfver Köping) vid detsamma förena sig med
hufvudvägarna söder om nämnda sjö från Södertelge,
Oxelösund, Hallsberg och Örebro.
Qvicktionde. Se Presttionde.
Qvidinge, socken i
Kristianstads län, Södra Åsbo härad. Areal 5,611
har. 2,526 innev. (1887). Q. bildar med Vestra
Sönnarslöf ett regalt pastorat af 1:sta kl.,
Lunds stift, Södra Åsbo kontrakt. Mellan kyrkan
och Söderåsen ligger Q. hed, förr exercisplats, nu
uppodlad, med en stor minnesvård med anledning af
kronprinsen Karl Augusts der 1810 inträffade bråddöd.
Qvidja, egendom i Pargas socken, Finland, var fordom
ett af den mäktiga Flemingska ättens stamgods och
beboddes bl. a. af de under 1500-talet ryktbare
Erik och Klas Fleming. Egendomen omfattar 32 hemman
om 25 mantal. Å densamma var under Flemingarnas tid
uppfördt ett fast slott, hvilket ännu står qvar och är
inredt till spanmålsmagasin. På endera af sina gårdar
Qvidja eller Svidja, den sistnämnda i Sjundeå socken
i Nylands län, egde Flemingarna t. o. m. kanoner,
hvilka Gustaf I 1554 anhöll att få låna »på någon tid»
af Erik Flemings enka, Hebla Sparre, för att brukas
på den kort förut till värn mot ryssarna uppförda
skansen Kivinebb. – Nuvarande innehafvare af godset
är adl. slägten af Heurlin. A. G. F.
Qvietism (af Lat. quies, ro, hvila), en från
den spanske mystikern Miguel de Molinos (se
denne) utgången mystiskt religiös riktning, som
kännetecknas deraf att den »sätter den menskliga
personlighetens högsta ändamål i att frigöras från
alla motiv och endast låta bestämma sig af qvieti»
(Martensen). Enligt qvietismen består ett sant
religiöst lif i själens fullkomligt passiva hvila
i Gud, der själen uppgifver allt eget tänkande,
viljande och verkande och, sålunda frigjord från
viljans och önskningarnas oro, förvandlas till ren
potens för gudomlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
