Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Queen's pipe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare hälft (efter 1765) och efterbildades jämväl
vid de svenska fabrikerna.
Queiroli, Francesco, italiensk bildhuggare från
Genua, lefde omkr. midten af 1700-talet och tillhör
den ytterliga manierismens representanter. Han
deltog 1766 i smyckandet af Cappella di Sansevero
i kyrkan S. Maria della Pietà de’ Sangri i
Neapel, samlingsplatsen för denna manierisms
värsta utsväfningar, och utförde der, utom ett
par allegoriska figurer, den beryktade gruppen
Il disinganno (»befrielsen från villfarelse»;
en man – porträtt af den aflidne –, som befriar
sig från ett väldigt nät med tillhjelp af en
osmaklig genius; mannen och nätet äro med den
otroligaste virtuositet utarbetade i ett stycke).
C. R. N.
Queiroz [keirå’s], José Maria Eça de, portugisisk
romanförfattare, f. 1843, sedan 1880 konsul i
Bristol, är framstående inom den starkt realistiska
romangenren. Bland hans arbeten må nämnas O crime
do padre Amaro (1874; 2:dra uppl. 1880) och O primo
Basilio (1879).
Quellinus, flandrisk konstnärsfamilj. 1. Erasmus
Q. d. ä., familjens konstnärlige stamfader,
var bildhuggare och blef mästare 1607. – 2.
Erasmus Q. d. y., målare, den förres äldste son, f. i
Antwerpen 1607, d. derstädes 1678, blef 1630 mästare
i dervarande målaregille. Han var lärjunge af sin
fader och af Jan Verhaegen i Antwerpen, men utbildade
sig hufvudsakligen i Rubens’ skola, i hvilken han
var en af de mest mångsidige målarna. Efter Rubens’
död blef han stadsmålare i Antwerpen och deltog såsom
sådan ifrigt i utförandet och prydandet af de stora
triumfbågar, som brukade uppföras vid högtidliga
tillfällen, hufvudsakligast då högtställda personer,
såsom Don Juan d’Austria o. a., höllo sitt intåg i
staden. Dessutom målade han altartaflor för Antwerpens
kyrkor, såsom S:t Rochus’ tillfrisknande (1660) i
Jakobskyrkan och Skyddsängeln (1667) i Andreaskyrkan,
under det att andra liknande bilder finnas i museer,
såsom Den helige Hugos under (i Antwerpen) och Maria
på himmelsgloben (i Madrid). Slutligen målade han
äfven mytologiska och profana ämnen, såsom Europas
bortröfvande, Bacchus och Ariadne, Orfevs och
Evrydike och Jason med gyllene skinnet (alla i Madrid)
samt Drottningen af Saba inför Salomo och Achillevs
bland Lykomedes’ döttrar (bägge i Wien, Galleri
Liechtenstein). I jämförelse med Rubens visar han
»ett sträfvande efter mera elegant rundad formgifning
och lugnare penselföring». – 3. Jan Erasmus Q., den
föregåendes son, målare, f. i Antwerpen 1634, d. 1715,
hade rest i Italien och studerat Paolo Veronese samt
var en af de mest uppburne målsmännen för konsten
bland Rubens’ efterföljare, men betydligt mera tom
och matt än fadern. Af hans arbeten i Antwerpens
museum märkas Den helige Hugos under och Gästabudet
hos farisén. – 4. Artus Q., bildhuggare, son till
Erasmus d. ä., f. i Antwerpen 1609, d. 1668, studerade
först under sin fader, sedan under Duquesnoy i Rom
samt tillegnade sig ädel enkelhet och värdighet,
hvilka egenskaper han förenade med den energiska
lifskänsla, som
utmärkte den samtida nederländska naturuppfattningen
hos Rubens och dennes skola. Då staden Amsterdam
efter fosterlandets segerrikt utkämpade frihetsstrid
1648 anlade det storartade rådhuset, fick Q. uppdrag
att pryda det med bildverk. Han utförde dels en
mängd skulpturer i det inre, dels i det yttre i
de bägge gafvelfalten stora kompositioner, hvilka
allegoriskt förhärliga Amsterdam såsom sjöstad. –
5. Artus Q. d. y., bildhuggare, den förres son,
d. 1700, studerade i Italien, men slog sig sedan ned i
Antwerpen. Äfven han anses som en duktig konstnär. Han
utförde i Antwerpens katedral åtskilliga verk,
såsom grafvård öfver biskop Capello, en bildstod af
Mater dolorosa samt åtskilliga altarreliefer, Marie
bebådelse och Besökelse, Jesus frambäres i templet
och Marie himmelsfärd. C. R. N.
Quelpart (Quelpaert), ö s. om Korea, till
hvilket land den hör. Den är bergig och har en areal
af 1,850 qvkm. För historien om Europas kännedom
af Korea är ön märklig. Den förste europé, som
lemnade några underrättelser om detta för européer
ända till sista tiden slutna land, var holländaren
Hamel, skeppsskrifvare på ett holländskt fartyg,
som 1654 led skeppsbrott vid denna ö. Hamel, som
med den öfriga besättningen fördes i fångenskap till
Korea, qvarhölls der i 13 år, men lyckades omsider
med några olyckskamrater fly och skref efter sin
hemkomst en berättelse om sin vistelse der jämte de
iakttagelser han kunnat göra om landet, styrelsen och
befolkningen. Boken trycktes i Rotterdam 1668 samt
öfversattes bl. a. till franska (1670) och engelska.
Quemadero [ke-], Sp. (af quemar, förbränna), platsen,
der de af inkvisitionen till bålet dömde brändes.
Quem Deus perdere vult, dementat prius, Lat.,
»den, som Gud vill störta, gör han först vanvettig»,
m. a. o. ett tecken till maktegandes snart förestående
fall är att de begå blinda öfvergrepp.
Quennerstedt, August Vilhelm, zoolog,
universitetslärare, född i Rydaholms socken
(Jönköpings län) d. 3 Juli 1837, blef student i Lund
1856, filos. doktor 1862, docent i zoologi 1865,
adjunkt 1873 och professor vid nämnda universitet
1880. Q. deltog i den första svenska polarexpeditionen
(under Torell och Nordenskiöld, till Spetsbergen,
1858) och företog 1863 en ny ishafsfärd till hafvet
kring Jan Mayen. Han har offentliggjort Några
anteckningar om Spetsbergens däggdjur och foglar
(1862), Bidrag till Sveriges infusorie-fauna,
(1865–70), Anteckningar från en resa till Ishafvet
i trakten af Jan Mayen (1867), Anteckningar om
djurlifvet i Ishafvet mellan Spetsbergen och Grönland
(1868), Om Darwinismen (1871), Studier i foglarnas
anatomi (1872) m. m.
1. Quensel, Konrad, astronom, universitetslärare,
född i Stockholm d. 106 April 1676, blef efter studier
i Upsala och Åbo filos. magister 1694, docent i Åbo
1695 och adjunkt i filosofiska fakulteten derst. 1702
samt utnämndes 1704 till professor i matematik vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
