Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete / 473-474 (1889) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pyrargillit ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en konvergerande lins, innan de träffa reservoaren,
hvilken är mycket rymligare än i den vanliga
pyrheliometern. och hvars öfre svärtade yta har
en konkav form. Med linspyrheliometern kunna
observationer anställas äfven i blåsväder,
då den vanliga pyrheliometern är obrukbar.
R. R.

Pyridin (af Grek. pyr, eld), kem., ett ämne, som
upptäcktes af den skotske kemisten Anderson 1852 och
af honom framställdes ur den vid benkols beredning som
biprodukt erhållna benoljan. Pyridinet är en färglös
vätska med intensiv och genomträngande lukt, kokar
vid 117° och löses i vatten till en starkt alkalisk
vätska. Dess sammansättning motsvarar formeln C₅ H₅
N. I kemiska förhållanden visar det mycken likhet med
kolvätet benzol och kan, såsom Dewar 1871 föreslog,
anses som benzol, hvari C H blifvit ersatt af N
(se Kolväte, sp. 1067). Detta uppfattningssätt af
pyridinets sammansättning bekräftades, då Ramsay
erhöll pyridin genom glödgning af cyanvätegas och
acetylengas, alldeles som Berthelot framställt benzol
genom glödgning af acetylengas enbart:

2 C2 H2	+	H C N	=	C5 H5 N
två mol. acetylen		cyanväte		pryridin

3 C2 H2	=	C6 H6
tre mol. acytelen		benzol

För närvarande är det af Dewar föreslagna
betraktelsesättet äfven på andra sätt bevisadt och
allmänt antaget. Pyridin är ett ämne af det allra
största intresse, emedan nyare forskningar visat, att
de som läkemedel vigtiga alkaloiderna äro derivat af
pyridin eller af pyridins väteföreningar. De flesta
pyridinderivat äro fysiologiskt verksamma, stundom
högst giftiga. P. T. C.

Pyriflegethon. Se Flegethon.

Pyrit, svafvelkis (se d. o.).

Pyritz, stad i preussiska regeringsomr. Stettin
(Pommern), vid jernvägen mellan Stargard och
Küstrin. 8,058 innev. (1885). Gymnasium. Af de
gamla befästningarna återstår ännu ringmuren jämte
några torn.

Pyrker, János László (Vladislav), österrikisk epiker,
f. i Ungern 1772, d. 1847 såsom ärkebiskop i Erlau
och obergespan öfver komitatet Heves, vann ett
äradt namn genom sin administrativa duglighet och
sin stora välgörenhet. Drifven af literär ärelystnad,
sammanskref han två panegyriserande epos på hexameter,
Timisias (i 12 sånger, 1820; om Tunis’ eröfring genom
Karl V) och Rudolph von Habsburg (1824), hvilka
trots vackra enskildheter äro liflösa alster, klena
härmningar af Homeros och Klopstock. P. diktade äfven
uppbyggelse-poesi och alp-lyrik. Med spekulation
på hans i socialt hänseende lysande namn har
förläggarefirman Cotta gång på gång utgifvit hans
arbeten i praktupplagor och t. o. m. insmugglat dem
i sin samling af tyska klassiker.

Pyrmont [pirmå’ng]. 1. Ett med tyska furstendömet
Waldeck under samma regering förenadt furstendöme,
som ömslutes af preussiska regeringsområdena Minden
och Hannover, furstendömet Lippe och hertigdömet
Braunschweig samt genomflytes af Wesers biflod Emme. Areal
66,3 qvkm. 8,000 innev. (1880). P. var till 1494
ett särskildt grefskap och är sedan 1625 förenadt
med Waldeck samt bildar en af dess fyra kretsar. –
2. Hufvudstad i nämnda furstendöme, ligger i Emmes
dal mellan ett par af Weserbergets utsprång och är
sedan länge en mycket besökt kurort med utmärkta
jernkällor, stålbad, gyttjebad m. m. I hufvudkällan
(die Trinkquelle) förekommer jernet såsom kolsyrad
jernoxidul jämte öfriga vanliga salter. Badkällan
(der Brodelbrunnen) är särdeles rik på kolsyra,
hvars afgående ger vattnet en kokande, »sprudlande»
rörelse. En annan dryckeskälla, något mindre
jernhaltig, är Helenenquelle. Dessutom finnas heta
saltkällor, hvilka begagnas såväl till drickning
som till salta bad. Orten besökes af omkr. 13,000
kurgäster årligen, och omkr. 100,000 flaskor utsändas
årligen derifrån. 2. F. B.

Pyroelektricitet (af Grek. pyr, eld), fys., kallas den
elektricitetsutveckling, som uppstår i kristaller med
olika axlar vid förändring af deras temperatur. Hos
vissa kristaller fördelar sig elektriciteten efter
samma axel, hos andra, och detta är det vanligaste,
efter olika axlar. Bland de förra må nämnas turmalin,
bergkristall och boracit, bland de senare fluss-spat,
beryll, topas och gips. Uppvärmes t. ex. en
turmalm, uppstå vid dess ändar elektriska poler
med olika potential, så att, om polerna förenas
med en mycket känslig galvanometer, denna gifver
ett utslag, som angifver en elektrisk ström.
A. Bi-n.

Pyroforer (af Grek. pyr, eld, och ferein,
bära), kem., benämnas porösa ämnen, hvilka ur
luften begärligt upptaga syre och derigenom
syrsättas samt upphettas till glödgning eller
antändning. Pyroforer äro t. ex. fint fördelade
metaller, såsom jern och kobolt, samt
blandningar af kol och svafvelkalium. såsom Homburgs fosfor,
hvilken erhålles genom glödgning af alun och socker
i slutna kärl. P. T. C.

Pyrofosforsyra. Se Fosfor.

Pyrofosforsyradt jernvatten. Se Jernvatten.

Pyrofyllit, miner., ett vattenhaltigt, gulhvitt,
grönhvitt eller hvitt lerjordssilikat, af bladig
och radielt stänglig textur, har perlemorglans och
är i tunna blad genomskinlig. Hårdhet = 1; egentl.
vigt = 2,7–2,8. För blåsrör bläddrar den upp sig
(deraf namnet: af Grek. pyr, eld, och fyllon, blad)
och sväller under många krökningar till en snöhvit,
mycket trögsmält massa. Pyrofylliten förekommer vid
Horrsjöberget i Värmland och vid Vestanå i Skåne samt
vid Spaa, Ural och i Amerika. Ant. Sj.

Pyrofysalit (oädel topas). miner., förekommer
dels derb, dels i rombiskt pyramidformiga, ojämna,
otydligt utbildade, tämligen stora kristaller af
hvitgråa, grönhvita och gulhvita, merendels orena
färgnyanser i pegmatit vid Finnbo, Broddbo, i ett
qvartsbrott i närheten af Långban samt vid Fossum i
Norge. Den slår bläsor vid upphettning (deraf namnet:
af Grek. pyr, eld, och fysan, uppblåsa). Ant. Sj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>