Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Purusha ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1865), alla tre i Amiens’ museum. Derefter följde
flere allegoriserande bilder af samma art. Men
han hade under tiden äfven börjat utföra verkliga
historiebilder, såsom Johannes döparens halshuggning
(1870) och en serie af framställningar ur den
hel. Genovevas lif, nu uppsatta i Pantheon, der de
i den arkitektoniska omgifningen göra god verkan. I
senaste tid har P. utfört flere arbeten i samma stil.
Puy, Le P., fullständigt Le Puy en Velay [lö pui
ang völä], hufvudstad i franska depart. Haute-Loire,
ligger amfiteatraliskt på sluttningen af Mont Anis,
mellan floderna Borne och Dolaison, 3 km. från
deras förening med Loire, och vid jernvägen
S:t Etienne–Brioude af Paris–Lyon–Medelhafs-banan. Med
afseende på sina egendomliga omgifningar är P. måhända
den märkligaste staden i Frankrike. Midt i den
af Dolaison och Borne genomflutna dalen ligger,
fullkomligt isoleradt, Mont Anis, öfver hvilket en
skarp, nästan lodrät bergkägla, Mont Corneille (757
m.), uppstiger, liksom Mont Anis sjelft af vulkanisk
sten. På vestra, södra och östra sidorna af berget
ligger staden på 623–686 m. höjd och består af
öfre och nedre staden. En präktig bulevard skiljer
staden från de omgifvande förstäderna. P. är säte
för en biskop och har bl. a. två andliga seminarier,
ett lycée, ett lärare- och ett lärarinneseminarium,
ett offentligt bibliotek på omkr. 15,000 bd samt
ett rikhaltigt, efter grundläggaren, Crozatier,
uppkalladt museum. Bland offentliga byggnader
må nämnas den på stadens högsta punkt belägna
romanska katedralen Notre-Dame (från 4:de till 15:de
årh.), ursprungligen en basilika, men flere gånger
ombyggd. Hennes fordom i hela södra Frankrike berömda
och mycket besökta Mariabild (la Vierge noire) af
cederträ, som det uppgifves förd af Ludvig den helige
från Orienten, uppbrändes under revolutionstiden
och ersattes senare med en annan. Andra märkliga
kyrkobyggnader äro S:t Laurent (från 14:de årh.),
med konnetabeln Duguesclins graf (endast inelfvorna
nedlades der, den öfriga kroppen i S:t Denis), och den
utanför staden, på en 85 m. hög vulkanisk bergkägla
belägna S:t Michel d’Aiguille (från slutet af 10:de
årh.), till hvilken en i klippan huggen trappa leder
upp. 1860 restes på spetsen af Mont Corneille en 16
m. hög staty af Notre Dame de France (af Bonnassieux),
gjuten af 213 vid Sevastopol tagna kanoner. Från
statyns krona, dit en trappa invändigt leder, har
man en präktig utsigt öfver traktens märkvärdiga
klippbildningar, Borne- och Loire-dalarna, Velays
vulkaner samt Mont Mézene och Meygal. Äfven en
annan staty (likaledes af Bonnassieux), af den 1862
aflidne biskopen i P., de Morlhon, står på Mont
Corneille. Staden, som 1881 hade 15,459 innev., är
centrum för departementets tillverkning af spetsar
och blonder. I slutet af 4:de eller början af 5:te
årh. blef den hufvudort i vellavernas land (Velay)
och vid samma tid biskopssäte. Gregorius af Tours (i
6:te årh.) kallar staden Anicium, i 10:de årh. hette
den Podium Sanctae Mariae (deraf det nuv. namnet).
Puy-de-Dôme [pui dö dåm], departement i mellersta
Frankrike, bildadt af delar af Basse-Auvergne,
Bourbonnais och Forez (Lyonnais), omgifves
af depart. Allier, Loire, Haute-Loire, Cantal,
Corrèze och Creuse. Areal 7,950 qvkm. 570,964
innev. (1886). Grenar af Cevennerna och Auvergnes
högland fylla östra och vestra delarna af depart.
på ömse sidor om den i nordlig riktning flytande
Alliers bördiga dal, Limagne, och upptaga omkr. 3/4
af arealen. Mängden af kägelberg, kallade Puys,
basalt- och lavamassor samt kratrar röjer traktens
fordom vulkaniska natur. De utslocknade vulkanerna
äro mest samlade v. om Allier, der de äro fördelade
i två hufvudgrupper. Den norra, omkring Puy-de-Dôme,
som gifvit depart. dess namn, sträcker sig omkr. 30
km. i n. och s. och består af 70–80 på en bas af
granit uppstigande käglor, somliga med kratrar af
160–200 in. djup och 1,600 m. omfång. De största af
dem äro det egentliga Puy-de-Dôme (1,465 m.), Petit
Puy-de-Dôme (1,267 m.), Puy-de-Côme (1,255 m.) och
Puy de Pariou (1,210 m.). Södra gruppen, Monts Dore,
har mellersta Frankrikes högsta berg, Puy de Sancy
(1,886 m.). Monts Dore äro förenade med Montagne du
Cantal genom de icke vulkaniska grupperna Monts du
Cézallier och Monts du Luguet (Luguet, 1,555 m.),
nära gränsen till depart. Cantal. I öster, på gränsen
till depart. Loire, ligga Monts du Forez. Hufvudfloder
äro Allier med sina bifloder Dore och Sioule. På Monts
Dore upprinner Dordogne. Jorden är visserligen till
större delen torr och stenig, men dess vulkaniska
natur befordrar växtligheten. Af hela arealen äro
omkr. 46 proc. odlad jord, 13 proc. ängsmark, 12
proc. skogbärande mark och 4 proc. vingårdar. Depart.
producerar omkr. 580,000 hl. vin (af medelmåttig
qvalitet). Ur mineralriket erhållas stenkol
(omkr. 190,000 ton), silfverförande blymalm, bergbeck,
porfyr och lava, kalksten, gips m. m. De mest besökta
af de många mineralkällorna äro Bains du Mont-Dore,
S:t Nectaire. Châteauneuf och Châtelguyon. Industrien,
som endast i några trakter är liflig, omfattar
hufvudsakligen extraktion af bly och silfver samt
tillverkning af eggjern (omkring Thiers), ylle- och
bomullsväfnader samt papper. I allt sysselsätter den
omkr. 75,000 pers. Omkr. 20,000 pers. lemna om hösten
sina hem för att på andra orter söka arbete. Depart.
är indeladt i 5 arroridissement: Clermont-Ferrand,
Ambert, Issoire, Riom och Thiers. Hufvudstad är
Clermont-Ferrand.
Puységur [pyisegyr]. 1. Jacques François de
Chastenet, marquis de P., marskalk af Frankrike,
f. 1656, d. 1743, deltog i ett stort antal
krig och slag, utan att någonsin föra högre
befäl. Under spanska tronföljdskriget (1701–13)
var åt honom anförtrodd organisationen af Spaniens
stridskrafter. 1734 blef han marskalk. I l’Art
de la guerre (1748) framställer han krigskonstens
tillstånd på sin tid. – 2. Armand Marc Jacques de
Chastenet, marquis de P., den föregåendes sonson,
f. 1751. d. 1825, var en tid militär, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
