Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Provinsialläkare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
toner af ungdomsfrisk och vann klang, i
diktsamlingarna Aus der heimat (1858), Herbstrosen
(1864; 5:te uppl. 1875) och Buch der liebe (1869;
3:dje uppl. 1874) m. fl. Mera betydande är han dock på
det literär-historiska området, bl. a. genom arbetena
Vorlesungen über die geschichte des deutschen theaters
(1847), Ludwig Solberg (1857; P. öfversatte äfven
Holbergs komedier) och Die deutsche litteratur
der gegenwart (1859; 2:dra uppl. 1860). Han
skref dessutom romaner med sociala ämnen och
ledde 1851–66 tidskriften »Deutsches museum». Hans
författarepersonlighet utmärkes mindre af originalitet
än af det manliga mod och allvar, hvarmed han tog del
i tidens alla andliga rörelser och allmän-menskliga
intressen. – P:s son Hans P., f. 1843, professor
i historia vid Königsbergs universitet 1877, har
författat arbeten öfver medeltidens historia.
Prüm, stad i preussiska regeringsområdet
Trier, 60 km. n. om Trier, genom
jernväg förenadt med Gerolstein. 2,176
innev. (1880). Läderfabrikation. P. var fordom säte
för ett riksomedelbart, furstligt benediktinkloster
(upphäfdt 1801), der kejsar Lothar dog som munk 855.
Pryd (Fr. prude, urspr. femin. af preux, tapper,
af Lat. probus, rättskaffen), tillgjordt sedesam
och ärbar, sipp, öfverdrifvet nogräknad med sådant,
som kan stöta anständigheten. – Pryderi, tillgjord
blygsamhet, hycklad ärbarhet.
Prygel, kroppslig bestraffning medelst käppslag,
egde förr en mycket stor användning såsom straff för
militära brott och förseelser. Prygelstraffet för
krigsmän inskränktes betydligt genom en förordning
af år 1859 och afskaffades fullständigt genom de
nya krigslagarna af år 1868. Deremot förekommer
ännu prygel såsom disciplinär bestraffning för
manspersoner inom straff- och arbetsfängelserna.
J. H-r.
Prynne [prinn], William, engelsk pamflettförfattare,
f. 1600, gjorde lärda studier vid Oxfords universitet,
vardt advokat samt uppträdde i stridsskrifter såsom en
bister förkämpe för puritanism och presbyterianism,
hvarvid han utfor mot modedårskaper, såsom vore de
upprörande laster. Hans skrift Histrio-mastix, or a
scourge for stage players (1633), ett groft anfall
på teaterväsendet i allmänhet, ansågs innehålla
förgripliga anspelningar på konungen och drottningen,
hvarför den ådrog P. en process i Stjernkammaren och
en dom, hvars stränghet förklaras af att P. var illa
sedd af ärkebiskop Laud och presterskapet. Han dömdes
till lifstidsfängelse och 5,000 pd sterl. i böter samt
miste vid skampålen bägge öronen, hvarjämte hans bok
brändes. Tre år senare utsände han från fängelset en
mot biskoparna riktad libell, på grund af hvilken
han dömdes till nya böter, miste de qvarsittande
örlapparna och brännmärktes på kinderna. Frigifven
af Långa parlamentet 1640, under folkets jubel, tog
han parti mot konungen, men förfäktade äfven statens
supremati öfver kyrkan och angrep independenterna. Han
invaldes 1648
i underhuset, hvarest han uttalade sig mot konungens
afrättning, var bland de representanter, från
hvilka Cromwell »rensade» parlamentet, vände sig
derefter mot protektorn och kom å nyo i fängelse,
men frigafs definitivt 1652. Sedan han i Febr. 1660
åter tillåtits intaga sin plats i parlamentet,
understödde han Stuartarnas sak och utnämndes
efter restaurationen (1660) till riksarkivarie. Han
uppträdde oförtrutet med flygskrifter och protester
i hetsigt konservativ anda och kom flere gånger på
spänd fot med parlamentet. Död 1669. I P:s arbeten
öfver engelska konstitutionens historia saknar man
historisk blick. Hans Register of parliamentary writs
fullbordades i 4 bd 1664.
Prytanée militaire. Se under Prytaneion.
Prytaneion var åtminstone i många forngrekiska
stater, t. ex. Athen, Elis och Megara, namnet
på stadshuset eller regeringsbyggnaden, i
hvilken regeringsledamöterna (prytanerna, se
d. o.) sammanträdde, och der äfven den gemensamma
stadshärden var belägen. Till den för prytanerna på
statens bekostnad anordnade spisningen i P. (sitesis
en prytaneio) inbjödos såsom tillfälliga gäster
fältherrar, sändebud m. fl. Äfven kunde denna
hedersförmån på lifstid beviljas åt personer, hvilka
gjort sig synnerligen högt förtjenta om staten. –
Prytanée militaire [pritane militär] ar sedan början
af 1850-talet namnet på militärskolan (urspr. ett
jesuit-kollegium) i La Flèche, Frankrike. Skolan,
som flere gånger blifvit omorganiserad (senast genom
dekret af 1878 och 1879) meddelar undervisning åt
söner af fattiga officerare och af underofficerare,
som stupat i krig. Den mottager 300 frielever, 100
half betalande och 50 pensionärer, hvilka erlägga en
årsafgift af 850 fr.
Prytaner (Grek. prytaneis, förmän, styresmän) voro
i många forngrekiska stater benämningen på de i
spetsen för statsstyrelsen stående männen. Deras
ämbetsställning och myndighet voro mycket olika i
olika stater och under skilda tidehvarf. I Athen
bildade de under det demokratiska statsskickets
tid (från början af 5:te årh. f. Kr.) ett
femtiomannautskott, hvilket för handhafvande af
de löpande regeringsärendena borde dagligen vara
samladt och äfven spisade på offentlig bekostnad i
sin ämbetslokal (prytaneion, se d. o.; tholos). Det
stora femhundramannarådet var nämligen fördeladt i
tio lika stora sektioner, motsvarande statens tio
fyler eller stammar, hvilka i en genom lottning
bestämd ordning, hvar och en under en tiondedel af
året, tjenstgjorde såsom prytaner. Hvarje sektions
tjenstgöringstid kallades en prytani (prytaneia).
A. M. A.
1. Prytz, Andreas Johannis, predikant, dramaturg,
född i Arboga 1590, blef student i Upsala 1610, då
han inskrefs i J. Rudbeckius’ kollegium. Han deltog i
dettas öfningar, bl. a. de dramatiska, var någon tid
dess »quaestor», men lemnade universitetet 1612 samt
reste 1614 till Wittenberg och Greifswald. Hemkommen
blef han 1619 filos. magister i Upsala samt utnämndes
1621 till professor i vältalighet. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
