Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Propionsyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Propionsyra (af Grek. pro, före, och pion, fett, således
en syra, som föregår de egentliga fettsyrorna),
kem., en af Gottlieb 1844 erhållen fettsyra, C2H5 .
CO . OH, som förekommer i svett, garfvarebark
och rå träättika. Den är en färglös vätska med
genomträngande, om ättiksyra påminnande lukt
och kan i alla förhållanden blandas med vatten.
P. T. C.
Proponera (Lat. proponere, egentl. ställa fram),
göra framställning om, föreslå, väcka förslag om;
utbringa. – Proponent, förslagsställare.
Propontis (Lat. Propontis), i forntiden benämning
på Marmarasjön.
Proportion (Lat. proportio), förhållande,
jämnt förhållande, mån; riktigt förhållande,
öfverensstämmelse, jämnmått, symmetri; delars
förhållande sins emellan och till det hela; form,
dimension. – I matematiken säges proportion förefinnas
mellan två storheter, om den ena kan uttryckas
i den andra såsom mått (jfr Förhållande). Fyra
storheter sägas vara i samma proportion, eller vara
proportionella, om proportionen mellan den första och
den andra är lika med proportionen mellan den tredje
och den fjerde. På samma sätt sägas tre storheter
vara i samma proportion, eller vara proportionella,
om proportionen mellan den första och den andra
är lika med proportionen mellan den andra och den
tredje. Dessa tre storheter bilda en »geometrisk
progression» (se d. o.). – Jfr Harmonisk proportion. –
Proportionerad l. proportionerlig, som innehar de
riktiga proportionerna, väl afpassad, väl inrättad;
välbyggd, välväxt. – Proportionslära kallas läran
om proportioners och proportionella storheters
egenskaper. Denna lära behandlas af Euklides i
femte boken af »Elementa», hvilken till formen är
geometrisk, men i sak tillhör både aritmetiken och
geometrien. – Proportionspart kallas vid bruket
af logaritmer den korrektion, som anbringas hos
en sökt logaritm (eller ett motsvarande tal), då
det gifna talet (eller den gifna logaritmen) icke
exakt anträffas i tabellen. Om t. ex. den gifna
logaritmen är 5,9370186, så är närmast motsvarande
tal 865,000, svarande mot logaritmen 5,9370161. För
att erhålla ett exaktare resultat tillägges den
proportionspart (5), som svarar mot differensen
(25) mellan de båda logaritmerna, hvarigenom talet
blir 865,005. Proportionsparterna finnas i allmänhet
utsatta i tabellerna. G. E.
Proportionalcirkel, matem., kallas ett instrument,
med hvars tillhjelp åtskilliga enklare räknefrågor
kunna utan kalkyl besvaras. Instrumentet består
vanligen af en passare, hvilkens båda ben äro
graderade på flere olika sätt, hvart och ett gällande
för något visst slag af räkning. Instrumentet är,
såsom namnet angifver, närmast afsedt för sådana
frågor, som kunna lösas genom successivt användande af
proportioner. Flere olika proportionalcirklar hafva
blifvit konstruerade. Bland de äldre må särskildt
nämnas Galileis och Bürgis, båda uppfunna i slutet
af 1500-talet. G. E.
Proportionaliter, Lat., i jämn mån, i proportion.
Proportionel (Lat. proportionalis), stående i jämnt
förhållande, afpassad. – I matematiken säges
en storhet vara proportionel mot en annan, om
förhållandet mellan dem är konstant, samt omvändt
proportionel, om produkten af de båda storheterna
är konstant. Om betydelsen af att tre eller fyra
storheter äro proportionella se under Proportion.
G. E.
Proportionerad. Se under Proportion.
Propos [pråpå], Fr. (af Lat. proponere, framställa),
yttrande; förslag. Jfr A propos och Mal à propos.
Propositio major, Lat., log., öfversats; pr. minor,
undersats (i en slutledning).
Proposition (Lat. propositio), framställning, sats;
förslag, tillbud. 1. I matematiskt språk förekommer
ordet egentligen blott inom elementargeometrien,
der det fått insteg genom Strömers svenska
öfversättning af Euklides’ »Elementa». Det begagnas
då såsom gemensamt namn för lärosats (teorem)
och uppgift (problem). – 2. Statsr., betecknar
hos en rådplägande församling dels förslag, som
framställes till öfverläggning, dels förslag
efter slutad öfverläggning att på ett visst sätt
afgöra ett väckt förslag eller en väckt fråga. I
förra bemärkelsen användes ordet i Frankrike om
framställningar såväl från verkställande makten som
från enskilda medlemmar af nationalförsamlingen. I
Sverige och Norge användes ordet proposition på de
framställningar i lagfrågor eller andra ärenden,
som af regeringen framläggas till representationens
öfverläggning. (Enskildes förslag deremot kallas i
Sverige motioner, i Norge andragenden.) Redan i 1617
års riksdagsordning begagnas ordet propositioner om de
punkter, som konungen öfverlemnade till ständernas
öfverläggning. För att hindra rikets hemliga och
angelägna ärenden att komma i fiendens händer fingo
ständerna ej taga propositionerna med sig, utan skulle
lemna dem qvar, när de skildes åt. I 1723 års R. O. §
13 stadgades såsom vilkor för kungliga propositioners
upptagande till ständernas pröfning att de skulle
vara utfärdade med rikets råds råde och behörigen
kontrasignerade. Om propositioner gäller f. n., i
likhet med hvad som stadgades i 1810 års R. O., att de
böra vara åtföljda af statsrådets och, då de innehålla
förslag till ändring af allmän lag, jämväl af Högsta
domstolens yttrande och att de böra tillställas
båda kamrarna. Med undantag af k. propositionen om
statsverkets tillstånd och behof, som öfverlemnas vid
riksdagens öppnande på rikssalen, skola de genom en af
statsrådets medlemmar öfverlemnas till kamrarna. Om
den förberedande behandling dessa propositioner böra
undergå för att komma under ompröfning och slutligt
afgörande af kamrarna se Bordläggning och Utskott. –
Med afseende på proposition i den senare af ofvan
angifna betydelser må anmärkas, att ordföranden för
vinnande af ett församlingsbeslut, då flere förslag
framstälts under öfverläggningen, har att framställa
det ena efter det andra af de gjorda förslagen och
vid hvart och ett af dem tillspörja församlingen om
den gillar detsamma. Ett så beskaffadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
