Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prechti ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekomma å svenska kungliga slott och herregårdar
från det karolinska tidehvarfvet. Genom sin flit
och konstnärliga skicklighet förvärfvade P. en
betydlig förmögenhet. Han afled i Stockholm d. 26
Febr. 1738. Öfver honom slogs s. å. en medalj. –
P:s nedannämnde söner voro jämväl begafvade
konstnärer. Johan Filip P., f. 1685, reste i Tyskland
och England, blef bildhuggare i Stockholm och afled
1736. Burchard P., f. 1689, lärde hos fadern,
blef gesäll och lemnade Sverige 1709, kom sedan
till Lothringen, der han blef bildhuggare hos
hertigen, öfvergick till katolska läran och dog
utomlands. Gustaf P., f. 1698, blef bildhuggare,
hade stor andel i den ofvannämnda altarprydnaden i
Upsala, blef 1745 k. hofkonduktör, men »öfverlemnade
sig efter faderns död helt och hållet till sin smak
för nöjen.» Han afled i Stockholm 1766. Kristian P.,
f. 1706, yngste sonen, var en utmärkt guldsmed och
en verklig konstnär i sitt yrke, arbetade hos de
utmärktaste mästare i Paris och London samt åtnjöt
i Stockholm stort anseende. Han försökte sig äfven
som kopparstickare och skriftställare (ett otryckt
arbete öfver svenska konstnärer). Han erhöll titeln
af direktör och afled 1779. -rn.
Prechtl, Johann Joseph von, österrikisk teknolog,
f. 1778, d. 1854, väckte stor uppmärksamhet i Wien
genom en afhandling om eldens fysik. 1814–49 var
P. direktör för Polytekniska institutet i Wien,
hvilket under hans ledning vann stort anseende. Hans
förnämsta skrifter återfinnas i »Technologische
encyklopädie» (1830–55, 20 bd) och i »Jahrbücher
der Polytechnischen institut» (1819–39, 20 bd).
Précieuses [-siös], Fr., »utsökta», »dyrbara», kallade
sig de i Frankrikes vittra salonger tongifvande
damerna under förra hälften af 1600-talet. Dessa
salonger voro ett lån från Italien; från Italien
kom ock egentligen den literära rörelse, hvaraf
de i Frankrike voro ett uttryck. Det var barockens
tidehvarf. Härden för denna riktning inom franska
literaturen var Hôtel de Rambouillet (i Paris), säte
för en högadlig familj af italiensk härkomst, som i 3
generationer viste att samla den förnäma och literära
verlden omkring sig. Med talangens och karakterens
rätt förde der markisinnan Cathérine de Rambouillet
vid 1600-talets midt spiran i sin »blåa salong», der
under onsdagsmottagningarna samlades allt hvad Paris
egde högst i börd och snille. Man må icke underskatta
betydelsen af dessa literära samqväm, ty de utbildade
högt den spirituella konversationston, som dött bort
under ligans vilda dagar, de höjde intelligensen till
jämnhöjd med börden, de verkade mycket för språkets
fullkomning och det idealas berättigande; och det
galanteri, som der hade sitt hemvist, slog aldrig
öfver till frivolitet, om det än stundom (Voiture)
spelade på gränsen. Men dessa förtjenster kunna ej
öfverskyla det djupt ihåliga i hela riktningen, den
onatur och förkonstling, som der frodades, och som
i landsortens efterbildningar af Parislifvet nådde
höjdpunkten. Det uppstod öfverallt i Frankrike vittra
salonger, som tillegnade sig
förebildens alla fel, men ingen af dess
förtjenster. De »preciösa» damerna plägade i
morgontoalett och qvarliggande på bädden mottaga
sina tillbedjare (alcôvistes). För de skönas fötter
framsuckade diktarna sina myskdoftande sonetter
och madrigaler. Kärleken dissekerades från alla
metafysikens synpunkter, såsom vid medeltidens cours
d’amour, men den sanna känslan var borta ur diktens
verld. Stilen var oerhördt uppskrufvad och krystad;
den poetiska bagatellgenren odlades mest. Sin spegel
fick detta tidehvarf i M:me de Scudérys romaner
(»Cyrus», »Clélie»), der onaturen var drifven till
sin höjd. Hennes hjeltar vandra i ett fantasiens rike,
hvars hufvudstad hette »Kärlek vid sjön Begär»,
belägen ej långt från »Farliga hafvet», men
fjärran från »Likgiltighetssjön». Detta affekterade
manér fick dödsstöten år 1659, då Molière uppförde
sin komedi »Les précieuses ridicules» och dermed
gjorde ordet précieuse till ett öknamn. Denna
komedi är blott ett litet enaktstycke på prosa;
men den innehöll en sådan obarmhertig parodi på de
vittra salongernas löjligheter, att hofvet, samtiden,
sjelfva hôtel de Rambouillet måste le. Den »preciösa»
stilen, samtidigt träffad af Boileaus kritik, var med
ett slag besegrad och fick lemna rum för den ädla ton
och fina smak, som genomgå den franska klassicitetens
poesi. Kj.
Precipitando, Ital.,
musikt., brådstörtande, påskyndande.
Precipität (af Lat. praecipitare, falla ned), kem.,
fällning (se d. o. 1).
Precis (Fr. précis, af Lat. praecisus, egentl. tvärt
afskuren; knapphändig), fri från allting öfverflödigt
eller otydligt, noggrann, noga afpassad; punktlig. –
Précisément [-ma’ng], Fr., l. precist, fullt riktigt,
på pricken, alldeles, just. – Precisera, noga
bestämma, noga och tydligt angifva detaljerna. –
Precision, stor sorgfällighet; noggranhet och korthet
i tal och skrift; noggranhet i musikaliskt utförande;
skarp uppfattning; punktlighet.
Precisionsvåg. Se Medicinalvigt.
Predella, Ital., pall; trappsteg; uppsats på
altardisken, på hvilken ställdes ljusstakar,
altarkärl o. d.; sockeln till ett altarskåp eller en
altartafla. Denna sockel pryddes ofta med omsorgsfulla
målningar. I Sverige förekomma intressanta
predellamålningar på altarskåp i bl. a. Vesterås och
Strengnäs domkyrkor samt i Statens historiska museum.
Predestination, Lat. praedestinatio universalis
(allmän förutbestämning), nådaval, teol.,
är i vidsträckt betydelse Guds allmänna, hela
menskligheten omfattande frälsningsrådslut. Detta
rådsluts universalitet är dock så tillvida begränsad,
att det först och främst är fattadt i Kristus
och med hänsyn till Kristus samt vidare för sitt
förverkligande bundet vid ett vilkor å menniskans
sida, näml. tron. För att göra uppfyllandet af sagda
vilkor möjligt för menniskan erbjuder Gud åt alla
sin nåd. Men detta erbjudande af nåd måste begynna på
en enskild punkt i tiden och rummet; och då tillika
icke alla äro samtidigt lika mottagliga för nåden,
antager frälsningsrådslutet karakteren af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
