Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poltina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lewenhaupt, blef innestängd af de förföljande
ryssarna under Mensjikov och nödgades d. 1 Juli
genom kapitulationen vid Perevolotsjna
gifva sig fången. I slaget förlorade svenskarna
omkr. 4,000 man. De fallne jordades i en gemensam
graf, öfver hvilken uppkastades en omkr. 20 m. hög
kulle, den ännu s. k. svenska grafven, som krönes af
en rund platform, der inom en inhägnad af jern ett
kors med rysk inskrift reser sig. Ett annat minne
af slaget utgör det nyligen bildade s. k. svenska
museet i staden P., i hvilket sammanförts vapen,
uniformspersedlar, böcker och anteckningar (mest
reglementen och bönböcker), som tillhört de i
slaget stupade eller fångne svenskarna, och som
förut varit spridda i staden och dess omnejd. –
Slaget vid P. var af verldshistorisk betydelse,
i det att svenskarnas nederlag och dess följder
beröfvade dem frukterna af ett århundrades militära
ansträngningar och framgångar samt sålunda gjorde slut
på Sveriges stormaktsställning. Åt Ryssland beredde
segern icke blott befrielse från en invasion, hvars
faror icke kunde mätas, och ett tillfälligt öfvertag
öfver svenskarna. Den bildar äfven utgångspunkten
för Rysslands fruktansvärda inflytande på det
civiliserade Europa. Om slaget vid P. och dess
betydelse skref Karl XII från Otjakov vid Svarta
hafvet d. 11 Juli 1709 till Defensionskommissionen:
»Dåck är händt, at dhen 28 förledne månadh giönom
ett öde och olykeligit tillfälle dhe Swänske trupper
lidit afbräk uti ett feltslagh, hvilkeet är skiedt
aldeles intet giönom fiendens stridhbarheet eller
myckenheet, ty fienden har i förstone alstadigt
blifwit drifwen; utan sielfvva ohrten och lägenheten
har warit så fördelaktigh för fienden samt befäst,
så at dherigiönom dhe Swänske hafwa haft förlust,
som vtaf stor åtrå till fäktandet, oaktat alla
fiendens fördelar, hafwa fienden alstadigt angripit
och förfölgt, hwarpå sedan haar hänt, at mästedelen
[af] fotfolket blifwit förlorat och sielwa rytteriet
lidit också een stor afbräk. Dhenna förlusten
är fuller stor; dock är man betänkt at finne
uhtwägar, at fienden härigiönom eij skall winna
någon öfwerhandh eij eller dhen ringeste förmån.»
C. O. N.
Poltina [palti’na], ryskt mynt = 50 kopek = 1/2
silfverrubel.
Polus, Tomas, grefve, statsman, föddes 1634 i Reval,
vid hvars gymnasium hans fader var professor. Tidigt
faderlös, uppfostrades han i Sverige, genomgick skola
och gymnasium i Vesterås samt vistades derefter vid
Upsala universitet, der han förvärfvade sig ovanliga
kunskaper, så att han på sin tid ansågs för en mycket
lärd man. Sedan han en tid varit upptagen af utrikes
resor, blef han sekreterare hos hertig Adolf Johan,
utnämndes 1665 till referendarie i kansliet och blef
1666 sekreterare vid svenska ambassaden i England. Han
gick sedermera i samma egenskap till Holland, der han
länge användes i diplomatiska värf. 1671 kallades
han till hofråd hos enkedrottning Hedvig Eleonora
med bibehållande af sin plats i kansliet och erhöll
derigenom en mäktig hjelp vid framtida befordran. 1673
adlades P., hvarvid han bibehöll sitt fädernenamn. Sedan han
under de följande 20 åren varit oupphörligt använd
i olika uppdrag, t. o. m. i reduktionsaffärer,
fick han d. 30 Dec. 1693 fullmakt såsom kansliråd
och statssekreterare i utrikesexpeditionen efter
Bergenhielm, hvilken befordrats till hofkansler. Den
31 Dec. 1694 efterträdde han den bekante, med döden
då nyss afgångne Nordenhielm såsom lärare åt den unge
prins Karl (sedermera Karl XII). Hos sin lärjunge
kom P. i stor gunst, och sedan Karl blifvit myndig,
upphöjdes P., samtidigt med Piper, till kungligt råd
och statsråd med bibehållande af sin befattning såsom
statssekreterare för utrikes ärendena. Det skedde
d. 31 Dec. 1697. Några dagar senare, d. 3 Jan. 1698,
blef han på en gång friherre och grefve. P. var
en skicklig ämbetsman af Karl XI:s skola; men han
saknade Pipers kraftfulla vilja och äregirighet, var
en fridsam man och kom derför, trots den ynnest,
hvari han stod, att utöfva endast ett begränsadt
inflytande. Han afled i Stockholm d. 24 Mars 1708.
Hjr.
Polvijärvi, kapell under Libelits pastorat,
Finland, bestämdt sedan 1879 att bilda egen
kyrkoförsamling. Areal 1,563 qvkm. Befolkningen,
finsk, 2,768 personer (1885). A. G. F.
Polyacanthus. Se Paradisfisk.
Polyactinia. Se Zoantharia.
Polyainos (Lat. Polyaenus), forngrekisk
krigsvetenskaplig skriftställare i 2:a årh. e. Kr.,
lefde, i Rom såsom retor och sakförare och
efterlemnade ett till större delen bibehållet,
kejsar Marcus Aurelius tillegnadt arbete i 8
böcker, Strategemata (om krigslist), hvilket
dock, utöfver hvad titeln lofvar, redogör äfven
för en mängd i det politiska och enskilda lifvet
förekommande knep och skälmstycken och sålunda icke
saknar sin betydelse för dåtidens sedehistoria.
A. M. A.
Polyandri (af Grek. polys, mången, och andreios,
manlig), den form af polygami (månggifte), då en
qvinna lefver i äktenskap med flere män. Se Familj
och Monogami.
Polyandria l. polyandria (af Grek polys, mången, och
andreios, manlig), »mångmänningar», bot., den 13:de
klassen i Linnés sexualsystem, omfattande de växter
med tydliga blommor, som hafva många (flere än 12)
fria ståndare, fästa på fruktfästet. Ordningarna inom
klassen benämnas efter pistillernas antal Monogynia,
Digynia o. s. v. Klassen Polyandria motsvarar ungefär
nat. fam. Ranunculaceae. O. T. S.
Polyargit (af Grek. polys, mycken, och argillos,
lera), miner., ett vattenhaltigt silikat af lerjord
(35 proc.) och kali, som har rosenröd till karminröd
eller rödaktigt grå färg och anses vara en omvandlad
anortit (se Fältspat). Polyargiten förekommer å
kalklager i Södermanland, Nerike, Östergötland samt
vid Tunaberg i syenit och vid Finmosse grufvor i
Värmland. Ant. Sj.
Polyarki (af Grek. polys, mången, och arche,
herradöme), mångvälde.
Polybios (Lat. Polybius), forngrekisk
historieskrifvare från Megalopolis i Arkadien, föddes
mellan år 212 och 204 f. Kr. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
