Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pliusa l. Plusa (Plysaströmmen), biflod till Narova - Ploceus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stilleståndsfördraget af d. 10 Aug. 1583, det
fyraåriga stillestånd, som ingicks der d. 19
Dec. 1585, och fördraget af d. 12 Okt, 1666, som
var afsedt att »ställa det kardiska evigvarande
fredsfördraget uti sin fullkomlighet».
Ploceus och Ploceini. Se Väfvarefoglarna.
Plock [plåtsk]. 1. Guvernement i ryska Polen,
begränsadt i n. och n. v. af Ost- och Westpreussen,
i s. af guvern. Varsjav, hvarifrån det skiljes
genom Weichsel, och i ö. af guvern. Lomza. Areal
10,878 qvkm. Omkr. 560,000 innev., deraf öfver 12
proc. judar. Guvernementet är ett slättland, som
sakta stiger mot n., der det öfvergår i den preussiska
sjöplatån. Landet vattnas af Weichsel och dess
bifloder Wkra och Drweca l. Drewenz, gränsflod mot
Preussen. Småsjöar och dammar finnas flerestädes i
v., och torfmossar och myrar, innehållande myrmalm,
fylla många fördjupningar i n., medan de högre
belägna delarna af slätten äro betäckta med fruktbara
leror eller ett slags »svartjord». Jordbruket är
hufvudnäring. Skogarna äro numera mycket medtagna,
men ännu är P. ett af de mest skogrika guvernement
i Polen. Vid Polens andra delning, 1793, blef P. en
del af Preussen och hörde 1807–14 till hertigdömet
Varsjav. – 2. Hufvudstad i nämnda guvernement,
på högra stranden af AVeichsel. Den ar i allmänhet
väl byggd samt är säte för provinsstyrelsen och en
biskop. 1882 hade den omkr. 22,000 innev., deraf
ungefär 1/3 judar. Den ryska garnisonen räknade 2,500
man. Industrien är obetydlig.
Plockhorst, Bernhard, tysk målare, f. 1825 i
Braunschweig, der han fick sin första undervisning,
egnade sig i Berlin och Dresden åt litografien,
men kom till München och öfvergick då till måleriet,
som han studerade under Piloty samt i Paris under
Couture. Efter studieresor i Holland, Belgien och
Italien slog han sig ned först i Leipzig, sedan i
Berlin samt målade porträtt och historietaflor. Af
de senare må nämnas Maria och Johannes på återväg
från Kristi graf, Kristus och
äktenskapsbryterskan samt Johannes och den sörjande Maria (de
bägge sistnämnda i Leipzigs museum) och Mikaels
strid med Satan om Moses lik (museum i Köln). Han
kallades derefter till Weimar, 1866, men återvände
1869 till Berlin och egnade sig hufvudsakligast åt
porträttmåleriet. Till denna art af hans verksamhet
höra bilder af kejsar Vilhelm I och hans kejsarinna
(i Berlins Nationalgalleri).
Ploen [plön]. Se Plön.
Ploennies [plö’nnis]. Se Plönnies.
Ploermel, stad i franska depart. Morbihan, nära
Brest–Nantes-kanalen. Omkr. 3,000 innev. P. var förr
befäst och af större betydenhet än nu.
Ploetz [plöts], Karl Julius, tysk skolman och
läroboksförfattare, f. i Berlin 1819, tjenstgjorde
några år som lärare vid läroverket i Lybeck och erhöll
1852 anställning vid det s. k. franska gymnasium i
Berlin samt fick 1858 titeln professor. Redan vid
den tiden hade han förvärfvat sig ett namn genom sina
förträffliga läroböcker i franska språket, ett
språk, som han under en längre tids vistelse i Paris
(1840–43) och äfven senare under upprepade resor
till Frankrike hade gjort till hufvudämne för sin
verksamhet. Den första frukten af dessa studier
blef Vocabulaire systématique. Methodische
anleitung zum franz. sprechen (1847; 17:de
uppl. 1883), efter hvilken följde Elementarbuch
der franz. sprache (1848; 36:te uppl. 1885),
Schulgrammatik der franz. sprache (1849; 29:de
uppl. 1885) m. fl. Dessa läroböcker anslöto
sig i hufvudsak till Seidenstückers gradvis
fortskridande lärometod, men med väsentliga
förbättringar och tillägg. För språkundervisningen
voro de epokgörande. De bröto med den ensidigt
teoretiska skolmetoden och anvisade åt densamma,
utan att uppoffra grammatikalisk grundlighet, en
mera naturlig och praktisk väg. De bilda numera en
sammanhängande följd af elementarböcker, språkläror,
läseböcker, tal och skriföfningar, ordböcker m. m.,
hvilka, utarbetade efter samma plan, omfatta hela
skolundervisningen i franska språket från det lägsta
till det högsta stadiet vid såväl flickskolorna som
real- och latinläroverken. Oaktadt de häftigaste
anfall, som i åratal riktats emot dem, hafva de än
i dag en oerhörd spridning. Äfven i Sverige äro de
fortfarande mycket anlitade vid både den enskilda och
den offentliga undervisningen. De af P:s läroböcker,
som i bearbetningar och öfversättningar brukas i
Sverige, äro förnämligast »Conjugaison française»
(Löfving; 2:dra uppl. 1876), »Syllabaire français»
(Sturzen-Becker; 1882), »Elementarbok i franska
språket» (Pettersson; 1882), »Fransk språklära för
nybörjare» (Elmqvist; 1884), »Fransk språklära för de
allmänna läroverken» (densamme; 1885), »Ordförråd och
ordställningar till vägledning i franska språket»
(Enblom; 2:dra uppl. 1883). Helt naturligt hafva
dessa läroböcker, i enskildheter, undergått rättelser
och förbättringar, såsom t. ex. språkläran genom
tillägg af en systematisk del till den ursprungliga
metodiska m. m. Åt sitt författareskap egnade
P. uteslutande sina krafter, sedan han lemnat
läraretjensten i Berlin (1860) och bosatt sig i
utlandet (1864). Han afled 1881 i Görlitz. – P:s
söner, Richard P. och Gustav P., hafva bägge egnat
sig åt lärarekallet och utgifvit, utom egna arbeten i
lefvande språk, flere nya upplagor af sin faders verk.
J. M-r.
Plog, det äldsta och oumbärligaste bland
åkerbruksredskapen, har hufvudsakligen till uppgift
att lösskära och vända jorden, så att den blifver
lucker. Genom plogens användning, plöjningen, göres
jorden tillgänglig för luftens inverkan, till följd
hvaraf de mullbildande ämnena multna och upplösas till
växtnäring, de mineraliska ämnena vittra och jorden
med större lätthet upptager vattengas och andra
lösande gaser ur luften. Dessutom tjenar plöjning
till att utrota ogräset samt nedmylla gödningsämnena
och vissa fröslag. Plogen ar så inrättad, att den
under sin gång afskär lodrätt och vågrätt en smal,
lång jordstrimla (plogtilta) och omvänder henne,
vanligen så, att hon ligger i 45° (135°) vinkel,
stödd på den bredvid varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
