Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pinus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pipa med tapphål. Larven har 16 fötter och blir
omkr. 18 mm. lång. I Juni inträffar denna fjärils
flygtid. O. T. S.
Pipareslägtet, Charadrius, zool., hör till
underfamiljen egentliga brockfoglar (Charadriini)
inom brockfoglarnas familj (Charadriidae) af
vadarnas ordning (Grallatores) och foglarnas
klass. Näbben är rät, svag, spetsig, nästan trind,
utåt klunsig och kortare än det med hög panna försedda
hufvudet. Tarserna äro oftast klädda med nätlikt
fördelad hud, stundom äfven med tydliga, tvärställda
plåtar. Mellantån är kortare än tarsen och till första
leden förenad med yttertån; baktå saknas oftast,
eller ock finnes en mycket liten sådan. Första
vingpennan är längre än de öfriga. Dithörande
foglar vistas under sommaren parvis på myrar,
fjäll och ljunghedar, sandfält, vid sött vatten och
hafskuster. Under flyttningarna hålla de sig familje-
eller flockvis, och ett par arter besöka derunder
åkerfält och sänka, tufviga ängar. De löpa snabbt
och ryckvis, ställa sig på tufvor och andra upphöjda
ställen, flyga lätt och hastigt, hafva skarpt och
hvisslande läte samt äro ofta skygga. De lefva i
engifte, och båda föräldrarna vårda ungarna. De flesta
arterna rugga två gånger årligen och ändra då äfven
färg. Könen äro i det närmaste lika, men ungarna mera
skiljaktiga från de gamla. Födan utgöres af insekter,
små maskar och andra ryggradslösa djur. I Sverige
förekomma af detta slägte följande sex arter. Större
strandpiparen, Ch. hiaticula, är ofvan brungrå, under
hvit. Handpennorna äro svartaktiga, med delvis hvita
spolar (den förstas alltid brun i midten). Stjerten
är gråbrun, utåt svart, med hvit spets och mer eller
mindre hvita sidopennor. Näbben är gul, med svart
spets; benen äro pomeransgula. Längden stiger till
fullt 18 cm. Arten är utbredd öfver östra halfklotet,
i hvars nordligare delar den häckar, synnerligast vid
hafsstränderna. – Mindre strandpiparen, Ch. minor,
har handpennorna svartbruna, med bruna spolar
(den ytterstas dock hvit). Näbben är svart och
benen gulaktigt köttfärgade. Den liknar i öfrigt
föregående art. Längden kan uppgå till fullt 17
cm. Arten förekommer i hela Europa, nästan hela
Asien och Afrika samt häckar förnämligast vid
insjöar och floder. – Svartbenta strandpiparen,
Ch. alexandrinus, ofvan brungrå, under hvit,
har handpennorna svartaktiga, med i midten hvita
spolar. Stjerten är brun, mot spetsen svartaktig,
med mer eller mindre hvita sidopennor. Näbben är
svart och benen gråsvarta. Längden går till fullt
17 cm. Arten är hemma i Europa och Asien, med
undantag af den höga norden, äfvensom Afrika och
vistas på hafsstränder. (Dessa tre arter kallas ofta
»sandrullingar».) – Fjällpiparen, Ch. morinellus,
har i sommardrägt hufvudet ofvan svartbrunt, med
ljusare fjäderkanter och hvitaktig panna, magen,
undergumpen och undre stjerttäckarna hvita, öfre
kroppsdelarna och framhalsen grå, ryggen stötande
i brunt och försedd med ockragula fjäderkanter,
bröstet och sidorna roströda, vingpennorna mörkbruna
(den yttersta med hvit spole), stjerten rundad, grå,
utåt svart, med hvit spets, näbben svart, benen
gröngula. Längden utgör 21–23 cm. I vinterdrägt är
fogeln ofvan mörkare, med bredare, nästan rostgula
fjäderkanter samt bröstet och sidorna hvitaktiga,
med roströd anstrykning. Denna art häckar i norra
Europa och Asien i fjälltrakter och besöker under
sina vandringar södra Europa, norra Afrika och
sydvestra Asien.
– Regnpiparen l. ljungspolen, Ch. pluvialis, har i
Sverige erhållit många olika namn. Utom de nyssnämnda
bär han benämningarna »lerbena», »lertrana»,
»ljungpipare», »ljungvipa», »lyngspole», »myrpytta»,
»alvargrim» och »åkerhöna»; han har äfven blifvit
kallad »brockfogel» (se d. o.). Sommardrägten
är svart, med gröngula fläckar ofvantill.
Handpennorna äro gråsvarta, stjerten svart, i midten
med blekgula, på yttersta pennan med hvitaktiga
tvärstreck, näbben svartaktig och benen brungrå.
Längden hinner till 27–28 cm. I höstdrägt
har fogeln framhalsen och frambröstet
grå, med gula fläckar samt öfriga undre
delar hvita. Denna art har sitt hufvudsakliga
hemvist på tundrorna och myrarna i den höga
norden, men häckar äfven på mossar längre söder ut,
i Sverige öfver hela landet. Han förekommer
både i Gamla och Nya verlden samt besöker på
sina vandringar sydöstra och södra Asien, Afrika
och Amerika ända ned till Brasilien. Under
flyttningarna uppträder han ofta i stora skaror och
utgör då ett värdefullt villebråd.
– Kustpiparen, Ch. squatarola, igenkänries på sin
tydligt utvecklade baktå, hvilken icke finnes hos
någon annan art i detta slägte. Fogeln är i
sommardrägt ofvan svartbrun med hvita fjäderkanter,
under svart. Handpennorna äro svarta, stjerten,
öfre stjerttäckarna och öfvergumpen hvita, med
svarta tvärstreck, näbben svart och benen svartgrå.
Längden uppgår till fullt 29 cm. Höstdrägten är
ofvan brunsvart, med ljust gröngula fläckar;
halsen och frambröstet äro hvita, med ljusgrå fläckar
och öfriga undre kroppsdelar hvita. Arten häckar
på tundrorna i den höga norden, som det synes, endast
nära kusterna och uppträder under sina vandringar
nästan i jordens alla land (utom Australien och
Nya Zeeland). C. R. S.
Pipe [pejp], engelskt vinmått. Se under Pipa.
Piper L., pepparranka, bot., farmak., ett slägte
af klättrande buskar, hörande till kl. Diandria
L. och utgörande typen för en egen familj,
Piperaceae R. Br., som igenkännes deraf att de 2-könade
blommorna sakna både foder och krona samt äro
samlade antingen oskaftade och tätt sammanträngda
(i något köttiga kolfvar eller på korta skaft)
till klaslika blomställningar. Växterna inom denna
familj äro antingen buskar eller örter, ofta med
ledade stjelkar samt med enkla, helbräddade, ofta
bågnerviga blad. Stipler antingen saknas eller
förekomma ombildade till strutlika hylsor, som
omfatta ändknoppen, såsom hos slägtet Piper. Frukten
är enrummig och är vid mognaden ett bär eller en
stenfrukt. Denna rent tropiska familj omfattar mer än
1,000 arter, af hvilka många på grund af sin halt af
flyktiga oljor och skarpa ämnen hafva sedan uråldriga
tider varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
