Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfuhl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutet af år 1813 under namnet von Giehlsdorf). 1815
tillhörde han Blüchers generalstab och blef efter
Paris’ kapitulation s. å. den ene af stadens två
kommendanter. Han hade avancerat till befälhafvare
öfver 15:de divisionen och kommendant i Köln (1830),
då han 1831 sändes såsom kommissarie att återställa
ordningen i kantonen Neufchatel, som ville slita
sig lös från Preussens konung. Han lyckades och
beklädde vid sidan af sina öfriga sysslor till
1849 guvernörsämbetet i kantonen. 1838 utnämndes
Pf. till kommenderande general för 7:de armékåren
(Münster). Såsom guvernör i Berlin d. 11–24 Mars 1848
visade han sig icke vuxen den kritiska ställningen,
men tog kraftigt itu med återställandet af ordningen
i storhertigdömet Posen, hvilket s. å. uppdrogs
honom. Såsom ministerpresident och krigsminister
d. 21 Sept.–1 Nov. 1848 saknade han hållning och
energi. Han lemnade derefter statens tjenst och dog
1866. – Pf. var en stor vän af simkonsten och verkade
under sin krafts dagar mycket för dess utbredning.
Pfuhl, Johannes, tysk bildhuggare, f. 1846, studerade
vid akademien i Berlin och var lärjunge till
Schievelbein till dennes död (1867). Hans förnämsta
arbete är ett monument i marmor öfver Stein (i Nassau,
1872). För öfrigt har han utfört flere byster,
bl. a. Bismarck, en lång relief öfver kriget mot
Frankrike och en kolossal staty af grefve Stolberg
för Landeshut.
Pful (Pfuhl), Christian Traugott, tysk-slavisk
språkforskare, f. 1825, var först gymnasieprofessor
i Dresden, men måste i början af 1870-talet för
sjuklighet lemna sin tjenst och har sedan egnat sig
åt studier i vendiska (lausitz-sorbiska) språket
och i olika riktningar verkat för uppehållandet
af den vendiska nationaliteten. Han har utgifvit
Lausitzisch-wendisches wörterbuch (1866) och Laut- und
formlehre der oberlausitz-wend. sprache (1867) samt
författat en mängd tidskriftsartiklar af filologiskt
innehåll (bl. a. har han samlat och kommenterat de
bevarade resterna af Elbeslavernas språk). Lll.
Pfund, T., skålpund (se d. o.).
Pfäffers (Pfäfers), badort i schweiziska kantonen
S:t Gallen, ligger i en trång och dyster bergsklyfta,
som genomströmmas af den brusande Tamina, ej långt
från strömmens utlopp i Rhen, och 3,5 km. s. v. om
Kagaz. Badorten eger flere indifferenta termer med
kristallklart vatten, som är utan lukt och smak
och framströmmar ur en djup klyfta, tillgänglig
medelst en 480 m. lång trätrappa. Termerna upptäcktes
1038, och det första badhuset uppfördes 1242, nere
i klyftan. Till detta nedfirades de sjuke jämte
erforderlig proviant medelst tåg och fingo stanna der,
tills kuren var slutad. Numera ledes vattnet upp till
badhuset (bygdt 1704–16) och en del genom rörledning
till Ragaz. Det närbelägna benediktinklostret P., som
länge egde källorna, upphäfdes 1838 och förvandlades
till en dårvårdsanstalt, S:t Pirminsberg.
Pfäffikon, stor industriidkande by i schweiziska
kantonen Zürich, 18 km. ö. om staden Zürich, vid
den 3 qvkm. stora Pfäffikonsjön, som är bekant för
sina pålbyggnader. En
annan by P. ligger på södra stranden af Zürich-sjön
i kantonen Schwyz.
Ph... Grekiska och från grekiskan härledda ord,
som ej träffas under Ph, böra sökas under F.
Phacochoeridae. Se Vårtsvinen.
Phacops, paleont., trilobitslägte med tämligen stort
hufvud, försedt med framåt bredare glabella, stora
ögon och de lösa kinderna vanligen utdragna i långa
taggar. 11 leder i bålen. Tämligen stor stjertsköld,
ofta med spetsen utdragen i en tagg. P. (med
underslägtena Chasmops och Dalmanites) förekommer
i under- och öfversiluriska lager äfvensom
i devonsystemet. Flere arter finnas i Sverige.
B- L-n.
Phaedo [fedo]. Se Faidon.
Phaedra [fedra]. Se Faidra.
Phaedrus [fédrus]. 1. Grekiska filosofer. Se
Faidros. – 2. Romersk fabelförfattare,
f. i Macedonien, synes hafva kommit helt
ung till Rom. Enligt en gängse sägen skall
han hafva varit Augustus’ frigifne slaf. Hans
skriftstallareverksamhet var i Rom på mer än ett
håll misshaglig och ådrog honom under Tiberius
förföljelser, möjligen på grund af alltför fria
yttranden med hänsyftning på högtställda män
(Sejanus). Under Claudius synes han hafva fått
mera ostörd egna sig åt sin uppgift, och hvarken
missödena eller de oblida omdömena om hans skaldskap
afskräckte honom från att fullfölja detsamma. Han
sökte nu emellertid publik och gynnare i högre
stående kretsar. Efter hand utkommo af honom
fem böcker s. k. esopiska fabler (Fabulae
aesopiae). Hans verk, ett förstlingsförsök att
omplantera fabeldikten i romersk jordmån, står långt
efter den grekiska förebilden, särskildt i enkelhet
och lifsfull åskådlighet, hvarjämte den moral, som
är inflätad i före- och eftertal, är något flack och
oklar. Hans djurtyper äro icke häller jämförliga med
de grekiska. Framställningssättet är dock ledigt,
språket vårdadt och i det hela rent, ehuru något
ojämnt, samt versbildningen god. Den samling, som
vi ega i behåll, synes vara ofullständig. Dess
äkthet har varit föremål för tvifvel, dock,
såvidt man kan döma, utan tillräckliga grunder.
R. Tdh.
Phaeozoosporaceae, bot., benämnes af J. E. Areschoug
en grupp bland de bruna algerna, som förnämligast
genom sin bruna färg skiljer sig från de nära stående
Chlorozoosporaceae (se d. o.). Likasom de sistnämnda
hafva äfven dessa
2 slags fortplantningssporer: mindre, med cilier
försedda svärmsporer, hvilka efter försiggången
kopulation bilda en ny växt, och ett större,
icke kopulerande slag af rörliga sporer, hvilka,
sedan de en helt kort tid simmat fritt omkring, sätta
sig fast vid ett passande underlag och »gro»
samt gifva utan någon kopulation upphof till en ny
brunalgs växt. Jfr Alger. O. T. S.
Phaethon. 1. Grek. mytol. Se Faëton. – 2. Zool. Se
Tropikfogelslägtet.
Phakolit, miner., kallas en zeolitart, som står nära
chabasit och består af ett vattenhaltigt bisilikat
af kalk och lerjord. Ant. Sj.
Phalacrocorrax. Se Skarfslagtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
