Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pentandria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England, Tyskland och Frankrike. Amerikansk
olja är icke tillåten, enär den ofta förfalskas
med sassafras-olja. I äkta olja finnes menthol,
en stearopten (= pepparmyntkamfer), hvilken ur
europeisk olja afsätter sig först vid - 20°, men
ur amerikansk redan vid - 8° eller t. o. m. vid
0°. Pepparmyntan är ofta använd såsom »té» att
dricka mot väderspänningar, krampkolik o. d. Af
densamma beredes genom destillation det officinella
pepparmyntvattnet, aqua M. p., som ingår i flere af
farmakopéns medikamentsformler samt ofta användes
i mixturer såsom lösningsmedel för kinin eller
andra illa smakande ämnen. Den flyktiga oljan ingår
såsom den verksamma beståndsdelen i de allmänt
bekanta pepparmyntpastillerna, trochisci M. p.,
hvilka ofta begagnas att motverka qväljningar
eller att borttaga elak smak. Jfr Krusmynta.
O. T. S.
Pepparrot, Radix Armoraciae recens, farmak., är roten
af Nasturtium Armoracia Fr., nat. fam. Cruciferae
Adans., kl. Tetradynamia L. Denna växt är en
mångårig, högväxt och storbladig ört, som ofta
odlas i köksträdgårdar (i synnerhet kring Enköping,
som i Sverige är en hufvudort för odling af vissa
köksväxter) och träffas ofta förvildad, hälst å något
fuktiga ställen. Pepparroten liknar till formen
en cylindrisk, långsträckt (30–40 cm. eller mera
lång), omkr. 3 cm. tjock rotstock med öfre änden
förtjockad och ofta flerhöfdad, med gulaktig färg
och ringlad på ytan med en eller annan liten knöllik
upphöjning. Inuti är roten hvit, saftig, med tämligen
lös byggnad. Den bevaras frisk i fuktig sand i källare
till förefallande behof. Samma flyktiga olja finnes
här som i senap och bildas, då pepparrot rifves, genom
sönderdelning af myronsyradt kali. Rifven pepparrot
retar ögonen till tårar genom den förflyktigande
oljan, sticker starkt i näsan och kommer huden att
rodna. Den är ett antiskorbutiskt medel och användes
i sås till kött (färsk oxbringa m. m.) och vissa
fisksorter (gädda, braxen m. fl.). O. T. S.
Pepparträdet. Se Habzelia.
Pepparätarna, tukanerna, Rhamphastidae, zool.,
bilda en familj inom de partåiga foglarnas ordning
(Zygodactyli) och foglarnas klass. Näbben är mycket
stor, merendels dubbelt längre än hufvudet eller ännu
mera, hakformig i spetsen, ofta sågad i käkkanterna
samt inuti försedd med tomrum, som fyllas med
luft från näsborrarna. Vid munvikarna finnas icke
borst. Tungan är lång, smal, hård och i kanterna
besatt med trådar. Vingarna äro korta, afrundade,
hafva 10 handpennor (af hvilka den femte längst) och
täckfjädrarna bildade såsom hos tättingarna. Stjerten
är merendels kort, bred, afrundad eller viggformig och
har alltid 10 pennor. Benen äro starka, med tarserna
fram- och baktill beklädda med stora plåtar. Af tårna
äro den första och den fjerde riktade bakåt. Dit
hörande arter äro hemma i Amerikas varmare delar,
förnämligast i Brasilien och Mejico, vistas i träd
samt lefva af frukter, insekter, ägg och ungar
af andra foglar. Arterna inom denna familj likna
hvarandra till lefnadssättet. Vanligen hålla de sig
högt uppe i skogsträden och
komma ned på marken endast för att dricka eller plocka
upp nedfallna frukter och frön. På marken förflytta
de sig med långa hopp, hvilket är händelsen äfven i
träden, der de röra sig med mycken skicklighet på
grenarna samt upp och ned. De flyga jämförelsevis
väl, tillryggalägga under morgon- och aftontimmarna
betydande sträckor samt genomsöka flitigt trädkronorna
efter näring. I Brasilien förföljas tukanerna ifrigt
för sitt smakliga kött och sina vackra fjädrar,
hvilka af indianerna användas till hufvudbindlar och
mantlar. I fångenskap blifva dessa foglar mycket
roande samt utmärka sig genom sin liflighet och
stora renlighet. – Pepparätare- l. tukanslägtet,
Rhamphastus, har näbben vid roten högre än hufvudet
och försedd med skarp rygg, näsborrarna dolda bakom
näbbens förtjockade pannrand, stjerten kort, bred
och trubbigt afrundad samt fjäderdrägtens grundfärg
svart, med röda, hvita eller gula fält. Den största
arten inom detta slägte ar jättetukanen, tokon,
R. toco, som blir 57 cm. lång och förekommer från
Guyana till Paraguay. – Slägtet Pteroglossus har
näbben vid roten icke högre än hufvudet och försedd
med rundad rygg, näsborrarna synliga, tillspetsad
stjert och fjäderdrägtens grundfärg grön. Arassarin,
P. aracari, blir 44 cm. lång och förekommer talrikt
i Brasiliens skogar. C. R. S.
Pepsin (af Grek. pepsis, matsmältning, egentl. kokning), ett
egendomligt, fermentartadt ämne, som afsöndras
ur magslemhinnans magsaft- (l. fundus-)körtlar
(se Mage och Magsaft). Alla försök att framställa
detta ämne i rent tillstånd ur magslemhinnan hafva
endast ledt till att man erhållit blandningar,
innehållande peptoner, ägghviteartade ämnen
m. m. Visserligen hafva dessa blandningar haft
den för pepsinet karakteristiska egenskapen att
vid närvaro af syra verka ägghvitelösande; men då
härför blott fordras, att de innehålla en helt ringa
mängd pepsin, kan man af de utförda analyserna ej
draga några slutsatser rörande pepsinets verkliga
sammansättning. Man antager emellertid, att pepsinet
ej är någon ägghvite-kropp. För så vidt man af det
orena pepsinets egenskaper kan sluta till det renas,
är detta lösligt i vatten och glycerin, förstöres
lätt vid lösningarnas uppvärmning till omkr. 80°,
men kan deremot i alldeles torrt tillstånd upphettas
ända till 150°, utan att förlora sin verksamhet. Af
absolut alkohol förstöres det småningom; utspädd
sprit har deremot ingen inverkan. – Pepsinet
karakteriseras, såsom nämnts, af sin förmåga att
vid närvaro af syror lösa ägghviteartade ämnen af
alla slag, vare sig koagulerade eller ej.
Ägghvitan öfverföres dervid genom flere mellanstadier
(syntonin, propepton, hemialbumos) till pepton
(se d. o.). Peptoniseringens fullständighet är
dock beroende af en mängd olika omständigheter. För
det första måste fri syra finnas närvarande i lagom
mängd, ty i neutral eller alkalisk vätska är pepsinet
alldeles overksamt. Syrans art är af mindre betydelse,
dock synes den i den naturliga magsaften förekommande
saltsyran vara den verksammaste af alla, under det att
vissa organiska syror (ättiksyra, smörsyra) äro nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
