Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patetico ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hinduer. – 3. Hufvudstad i ofvannämnda distrikt, ligger
på Ganges’ södra (högra) strand, midt emot Gandaks
mynning, och vid East Indian railway, på en höjd, som
skyddar den för öfversvämningar. I äldre tid var
P. en vacker stad med en mängd palats, hindutempel
och moskéer och med minst 350,000 innev.; nu är det
en illa byggd och smutsig stad, som 1881 hade 170,654
innev., deraf 127,076 hinduer. Den egentliga staden
är omgifven af en mur, utanför hvilken ligga flere
förstäder. Förstaden Bankipur, som är styrelsens
säte, har en mycket besökt muhammedansk moské, en
högre bildningsanstalt (Patna college) samt flere
europeiska handelshus. P. är en vigtig handelsstad
och har i synnerhet stor opiumhandel, enär distriktet
är den ena af de båda trakter i Indien, der opium
tillverkas för försäljning.
Patogenes (af Grek. pathos, lidande, och
genesis, uppkomst), med., en sjukdoms orsak
och uppkomstsätt. Läran härom heter patogeni.
F. B.
Patognomonisk (af Grek. pathos, lidande, och
gnome, kännetecken), som hör till kunskapen
om sjukdomarna. – Patognomoniska tecken (signa
pathognomonica) kallas sådana sjukdomstecken,
som äro karakteristiska for en viss sjukdom.
F. B.
Patois [pattåa’], Fr. (antagl. af
Med. Lat. patriensis, inföding), provinsdialekt,
landsmål; rotvälska; obildadt uttryckssätt.
Patologi (af Grek. pathos, lidande, och logos, lära),
läran om de lefvande organismernas sjukdomar. Jfr
Medicin. – Patologisk, som hör till patologien;
som har afseende på organismen i sjukt tillstånd
(t. ex. patologisk anatomi, i motsats till normal);
af samma art som det intryck, hvilket framkallas
af en kropps- eller själssjukdom. I den sistnämnda
bemärkelsen säger man t. ex. om estetisk framställning
(en målning, en karakter o. s. v.) eller om en
samhällsföreteelse, att den verkar patologiskt
eller har förnämligast ett patologiskt intresse. –
Patologisk tvilling- och trillingbildning. Se
Missbildning.
Paton [petön]. 1. Richard P., engelsk marinmålare,
f. 1720, d. 1795, grundlade sitt rykte med ett par
mindre bilder, som han äfven sjelf raderat: Engelska
flottans seger öfver den franska (1757) och Kampen
mellan Monmouth och Foudroyant (1758). 1770 fick
han af kejsarinnan Katarina af Ryssland uppdrag att
i 4 bilder måla ryska flottans seger vid Tjesme (nu
i kejserliga galleriet i Petersburg), och slutligen
framställde han i 4 taflor de vigtigaste händelserna
vid Gibraltars belägring (1782). Han berömmes för den
sanning, hvarmed han skildrar både haf och skepp. –
2. Sir Joseph Noel P.; skotsk målare, f. 1821,
son till en tecknare, Joseph Neil P. (1797–1874),
studerade vid akademierna i Edinburgh och London
samt utvecklade sig till en afgjord idealmålare. Han
prisbelöntes 1845 för en kartong, Religionens anda,
och 1847 för Oberons och Titanias försoning. Af
hans följande arbeten märkas Striden mellan Oberon
och Titania (i Edinburghs nationalgalleri), Jagten
efter nöjet (1855),
Kristus och Maria vid grafven (1871) och Caliban
lyssnar på musik. P:s taflor berömmas som originella
och sinnrika, men äro äfven ofta fantastiska och i
stämningen dystra.
Patos (Grek. pathos, egentl. lidande), lidelsefull
känsla; djupt gripande, på samma gång passiorieradt
och högstämdt framställningssätt (i ett tal, i
sorgspelet o. s. v.); känsloförhäfning. – Inom
skådespelets estetik betecknar patos den särskilda
lidelse eller entusiasm, som oinskränkt beherskar
den tragiske hjeltens viljelif och eggar honom
till dådkraftig strid mot de yttre förhållandenas
tvång samt dervid förorsakar hans fall, i det att
den drifver honom att försynda sig mot den sedliga
verldsordningen eller ock bräcka sin kraft mot de
bestående missförhållandenas jernmur. – Patetisk,
fylld af patos, lidelsefull; på ett högtidligt sätt
uttryckande starka sinnesrörelser.
Patrai. Se Patras.
Patras l. Patrai (Turk. Baliapadra, af
Nygrek. Palaiopatra, som det äfven kallas till
skilnad från Neapatra, det gamla Hypata i Fthiotis),
befäst hufvudstad i grekiska nomarkien Achaia och
Elis, på södra sidan af Patrasviken, yttre delen
af Lepantoviken. 25,494 innev. (1879). P. är säte
för en ärkebiskop (af P. och Elis) och för en af
landets fem appellationsdomstolar samt är förnämsta
handelsplatsen på Peloponnesos. Exporten, som 1881
uppgick i värde till 19,37 mill. drachme, består
hufvudsakligen af korinter, jämte något olivolja
och vin, importen af bomulls- och yllevaror,
spanmål, mjöl och kolonialvaror. Ryktbar
i forntiden för sin linnetillverkning, har
staden nu flere bomullsspinnerier, hvilka taga
sin råvara från norra Grekland. En jernväg är
under anläggning från Korint till P. och Pyrgos. –
P. (Grek. Patrai, Lat. Patrae), hvars ursprungliga
namn skall hafva varit Aroe, var redan från äldsta
tider en af de tolf oberoende städerna i Achaia
och har genom sitt landområdes fruktbarhet och
sitt för sjöfarten betydelsefulla läge fört en
blomstrande tillvaro, dock utan att höja sig till
någon politisk maktställning. I början af 3:dje
årh. f. Kr. stiftade P. i förening med några
andra achaiska städer det achaiska förbundet (se
Achaeer). Såsom medlem af detta förbund kom P. omsider
i krig med romarna och skall med anledning af de
stora förluster, som det led vid Skarfeia i Fokis
(148 f. Kr.), hafva till stor del öfvergifvits af
sina innebyggare. Det återställdes sedan af Augustus
under namn af Colonia Augusta Aroe Patrensis och
uppblomstrade snart å nyo. Dess välstånd fortfor
under bysantinskt, frankiskt, venezianskt och
turkiskt välde, till dess det år 1821 till straff
för sin anslutning till grekiska frihetsrörelsen
eröfrades och uppbrändes af Jussuf Pasja.
A. M. A.
Patras-viken. Se Lepantoviken.
Patres. Se Pater.
Patria, Lat., fädernesland, fosterland.
Patria potentas (Lat., faderlig myndighet,
fadersmakt), jur., enl. romerska rätten den lagliga
makt, som en pater familias (se d. o.) hade öfver
sina i lagligt äktenskap födda eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
