Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradise lost ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deremot jesuiterna, som från år 1605 slogo sig ned i
landet, för missionen, och de grundlade derjämte
en mäktig, väl ordnad preststat, som styrdes med
största omsorg och framgång, men ofta låg i delo
med de spanska myndigheterna och de portugisiske
nybyggarna i São Paulo (Brasilien). Då konung
Ferdinand VI i Spanien 1750 afstod en del af
P. åt Brasilien, gjorde jesuiterna 1754–58 väpnadt
motstånd, men dukade slutligen under. Det fördrag,
hvaremot de kämpat, återkallades af Spanien 1761,
men missionerna återvunno aldrig sin välmåga, och
1767 blefvo jesuiterna utdrifna ur P. liksom ur
de öfriga spanska kolonierna i Syd-Amerika. 1811
utbröt en revolution i P. under ledning af doktor
Francia (se denne), som lät utnämna sig 1814
till diktator på tre år och 1817 till diktator
på lifstid. Han regerade landet med jernhand och
afstängde det h. o. h. från all förbindelse med
utlandet. Efter hans död, 1840, öfvergick makten
snart till hans systerson Antonio Lopez, som blef
konsul 1841 och president 1844. Han öppnade landet för
främlingar och den utländska handeln, ombildade och
förstärkte hären, införde allmän värnpligt, skapade
en flotta, byggde fästningar, afslöt handelsfördrag,
ordnade rättsförvaltningen, inrättade folkskolor
och lemnade utländingar fri religionsöfning. Då
Argentinska republikens president Rosas fordrade,
att P. skulle underordna sig denna statsförening,
utbröt ett krig (1845–52), som slutade med Rosas’
fall och erkännande af P:s oberoende. Efter Lopez’
död, 1862, öfvertog hans son Francisco Solano Lopez
presidentvärdigheten. Dennes äregiriga planer
ledde 1865 till krig med Brasilien, Uruguay och
Argentinska republiken, som slutade med Lopez’
fall 1870. Landet var då fullkomligt förstördt,
den manliga befolkningen fallen i kriget. De tre
segrande makterna tvungo P. till landafträdelse och
antagande af en liberalt republikansk författning,
hvarefter P. slöt separatfreder med Brasilien
(1872), Argentinska republiken (1876) och Uruguay
(1883). Den 1874 till republikens president valde
don J. Bautista Gill blef d. 12 April 1877 jämte
sin broder don Emilio Gill, förut finansminister,
lönmördad på öppen gata. Senatens president don
Oliginio Uriarte öfvertog, i enlighet med
författningen, presidentvärdigheten och innehade
den till 1882. Han efterträddes af general
B. Caballero och denne 1886 af P. Escobar.
A. B. B.
Paraguay-roux [-gä’-röu], Fr., Tinctura spilanthis
oleraceae composita, farmak., med., en tinktur, som är
beredd af 4 delar färsk, blommande ört af Spilanthes
oleracea L. (i Syd-Amerika) och 2 delar Bertramsrot
(rad. Pyrethri), hvilka i 3 dagar digereras med
8 delar spirit. concentratus, hvarefter kryddorna
frånpressas, och tinkturen filtreras. Paraguay-roux
är ett prisadt medel mot tandvärk. Ännu kraftigare i
detta hänseende verkar Paraguay-créosoté, som är en
blandning af 10 delar P.-roux och 15 delar kreosot.
O. T. S.
Paraguay-té. Se Maté.
Parahyba [-raiba]. 1. (P. do Sul) Flod i Brasilien,
upprinner på Serra do Mar i prov. São Paulo,
flyter först mot s. v., genombryter derefter,
i det den vänder sig mot n., Serra Geral samt
strömmar mellan denna och Serra da Mantiqueira
mot n. ö. in i prov. Rio de Janeiro samt faller ut
i Atlanten vid S. João da Barra. Längd omkr. 950
km. – 2. (P. do Norte) En omkr. 370 km. lång
kustflod i brasil. prov. Parahyba, åt hvilken den
gifver sitt namn, upprinner på Serra Borborema
samt faller ut i Atlanten nedanför staden P.,
bildande en af mangleträsk infattad bred mynning. –
3. Provins i Brasilien, mellan Pernambuco i s.,
Rio Grande do Norte i v. och n. samt Atlanten i
ö. Areal 74,730 qvkm. Omkr. 435,000 innev., deraf
8,550 slafvar. Landet är vid kusten flackt, längre
in lågbergigt och till större delen kalt. Endast
längs flodstränderna träffas högstammiga urskogar och
tjenlig åkerjord. Stundom inträffar långvarig torka,
som förorsakar missväxt med deraf följande förlust af
boskap. – 4. Hufvudstad i nämnda provins, vid floden
P., 20 km. från hafvet. Omkr. 13,000 innev. Hamnen
har ett djup af 4,5 m.; större fartyg ankra vid
Cabedello, vid flodens mynning. Socker, bomull och
kautsjuk exporteras.
Paraklet (Grek. parakletos), ett i Nya testamentets
grekiska text förekommande ord, som i den svenska
öfversättningen återgifves med hugsvalare,
försvarare. Paraklet (sv. öfvers. försvarare)
kallas i Joh. 1:sta bref 2: 1, 2 Jesus såsom den,
hvilken är försoningen för verldens synder och
derför äfven efter sin död och sitt förhärligande
förer syndares talan hos Gud. I Johannes-evangeliet
(14: 16) åter säges paraklet (sv. öfvers. hugsvalare)
vara »sanningens ande», som Fadern skulle gifva dem
efter hans bortgång, och som alltid skulle blifva
hos dem. Denne paraklet skulle vittna om Jesus
(15: 26). Han skulle lära dem allt och påminna dem
allt hvad Jesus lärt dem (14: 26). Lärjungarna borde
snarare glädjas än sörja öfver mästarens bortgång; ty
endast på vilkor af hans bortgång kunde »sanningens
ande» sändas dem såsom paraklet (14: 28; 16: 7). –
Idén om en menniskornas förespråkare l. försvarare
hos Gud framträder redan i Gamla test. i Jobs medlande
ängel (Job 33: 23–26), i Jehovahs ängel, som stod vid
öfverstepresten Josuas sida (Sakarja, kap. 3). Filo
betecknade Logos såsom paraklet, hvilken för
menniskorna förmedlar syndaförlåtelsen och meddelandet
af de gudomliga nådegåfvorna. I öfverensstämmelse
härmed betecknas i Joh. 1:sta epistel Messias, det
menniskoblifna logos, såsom paraklet. »Sanningens
ande», hvilken enligt Johannes-evangeliet betecknas
såsom sådan, är enligt det kyrkliga lärosystemet
den Helige ande såsom den tredje gudomspersonen. Men
nyare bibeltolkare af nyrationalistisk riktning hafva
ansett, att med »sanningens ande» menas Kristus sjelf,
hvilken andligen förblef hos sina lärjungar, ehuru
han lekamligen togs bort ifrån dem. Kristus säger
nämligen, att han skulle sända dem en annan paraklet,
»sanningens ande» (14: 16), men omedelbart derefter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
