Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papeite ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qväfvehaltiga, ofta stora fröna (»trindsäd»), såsom
våra bekanta ärter, bönor, linser, vicker o. s. v.,
af slägtena Pisum, Vicia, Phaseolus, Lathyrus, Cicer,
Lupinus, Ervum, Astragalus etc. Fet olja finnes i
många slag af dessa frön, i synnerhet i jordnöten
af Arachis hypogaea. De späda baljorna af vissa
slags bönor och ärter äro värderade grönsaker
(»legymer»). Många äro välluktande genom halt
af flyktig olja eller, hos somliga, af cumarin,
t. ex. hos melotenklöfver och i tonkabönan. Icke
få ärtväxter hafva på senare tider befunnits
alstra mycket giftiga frön (t. ex. kalabarbönan,
fröna af Cytisus-arter) samt äfven innehålla giftiga
ämnen i andra växtdelar. Åtskilliga af dessa jämte
flere maskdödande eller på annat sätt verkande
papilionacéer äro använda i medicinen, och hela
antalet af medicinalväxter ur denna familj räknas till
omkr. 400. I Bengalen användas fibrerna af Crotalaria
juncea L. m. fl. arter, under namnen sunn och
janapam, såsom material till tåg och gröfre väfnader.
O. T. S.
Papiljotter (Fr. papillote, af papillon, fjäril),
sammanvikta pappers- eller skinnbitar, kring hvilka
man virar tofsar af håret för att få detsamma lockigt.
Papillom, papillarsvulst (af Lat. papilla,
vårta). Se Kondylom och Vårta.
Papin [papä’ng], Denis, fransk fysiker, f. i
Blois 1647, promoverades 1669 i Angers till
med. doktor. Inemot år 1674 begaf han sig till
Paris och biträdde Huygens i dennes experiment
med luftpumpen, hvaröfver de gemensamt skrefvo
flere uppsatser. Efter någon tid flyttade han
till London, gjorde der tillsammans med Boyle
väsentliga förbättringar i luftpumpens konstruktion
(se Luftpump, sp. 223) och kallades 1680 till
medlem af Royal society. 1681 konstruerade han ett
kokkärl (digestorn), som genom sin egenskap att vara
fullkomligt slutet möjliggjorde vattnets uppvärmande
till den temperatur utöfver 100°, som erfordras
för lösning af ben och andra svårlösliga ämnen. Vid
denna uppfinning, hvarmed det första användandet af
säkerhetsventilen var förbunden, blef P:s namn fäst
(se Papins gryta). Sistn. år kallades han till Venezia
för att verka vid den nyinrättade vetenskapsakademien
derstädes, men återvände 1684 till London. 1687
utnämndes han af landtgrefve Karl af Hessen till
professor vid universitetet i Marburg, flyttade 1696
derifrån till Kassel samt återvände 1707 ännu en gång
till London. Der dog han, sannolikt i början af 1712,
i obemärkthet. P:s namn har dock med rätta intagit
en plats äfven i ångmaskinens historia. Redan på
1680-talet sysselsatte han sig med konstruerandet af
en kraftmaskin af detta slag (man afsåg vid denna tid
hufvudsakligen att åstadkomma vattenuppfordringsverk
med ånga såsom drifkraft). 1690 konstruerade han den
första ångmaskinen med cylinder och piston (behäftad
med den ofullkomligheten att panna och cylinder voro
i ett), och sedan han 1705 fått kännedom om Saverys
ångpumpmaskin, vidtog han åtskilliga förändringar
med denna. I den lifliga korrespondans P. under sin
vistelse i Tyskland förde med
Leibniz omnämner han t. o. m. bland andra sina experiment,
att han konstruerat en liten vagn, afsedd att drifvas
med ångkraft.
Papineau [-nå], Louis Joseph, kanadensisk politiker,
f. i Montreal 1789, d. 1871, blef 1815 första gången
talman i Nedre Canadas underhus, intog en ledares
ställning hos den liberala oppositionen och stod i
spetsen för det 1823 uppflammande motståndet mot
det engelska partiets plan att förena Öfre och
Nedre Canada. Han förordade ett afbrytande af all
kommersiel förbindelse med England, men sökte 1837,
ehuru förgäfves, afstyra utbrottet af våldsamheter
samt begaf sig då till Nord-Amerikas förenta stater
och 1839 till Frankrike. Efter föreningen af de båda
Canada (1840) återkom han 1847 till sitt hemland.
Papinianus, Aemilius, romersk rättslärd, statsman
och krigsbefälhafvare under Septimius Severus. Efter
dennes död (211) sökte P. medla emellan hans söner
och blef derför af Caracalla förvisad samt sedan på
hans befallning aflifvad. Han anses såsom Roms störste
jurist. Utom smärre skrifter författade han två stora
verk, Quaestiones (rättsundersökningar) och Responsa
(utlåtanden i särskilda rättsfall), hvilka vittnade
om skarpsinnig uppfattning samt utmärkte sig för
stor klarhet och bestämdhet i framställningen. Af
dem finnas nu endast lösryckta stycken, intagna
i senare arbeten, särskildt i Pandekterna.
R. Tdh.
Papins gryta [papä’ngs], Fr. marmite l. digesteur
de Papin, kallas ett af fysikern Papin (se denne)
konstrueradt kokkärl, i hvilket man kan uppvärma
vatten till högre temperatur än 100°. Denna gryta
är ett starkt metallkärl, försedt med ett lock,
som medelst en eller flere skrufvar kan pressas mot
kärlets öppning, så att det blir lufttätt. Fyller man
grytan till 2/3 med vatten och tillskrufvar locket,
kan vattnet uppvärmas mycket öfver 100°, ty kokpunkten
höjes med trycket, och den öfver vattenytan bildade
ångans tension ökas under uppvärmningen alltmer
och mer. På det att grytan ej skall brista till
följd af ångans starka tryck, är hon försedd med en
säkerhetsventil. Alldenstund vattnet i grytan kan
bibehållas flytande långt öfver 100°, kan grytan
användas, då man vill upplösa (digerera) ämnen
(t. ex. ben), som ej äro lösliga i endast 100-gradigt
vatten. Grytan kallas derför äfven digestor. Ett
annat namn på densamma är avtoklav, d. v. s. ett
kärl, som sluter sig af sig sjelf (af Grek. avtos,
sjelf, och Lat. clavus, plugg). Såsom både tid-
och bränslesparande äro kokkärl, konstruerade
efter denna princip, af värde äfven för hushållet.
A. Bi-n.
Papirius, namn på en slägt i Rom af dels plebejisk,
dels patricisk stam. Den plebejiska grenens medlemmar
buro namnet Carbo (se d. o.). Af patricierna må
framför alla nämnas Lucius P. Cursor, hjelten
i det andra samnitkriget (327–304 f. Kr.), som var
inom hären känd för sin skoningslösa stränghet och
kraft i krigstuktens upprätthållande. Särskildt bekant
är hans uppträdande mot rytteriöfrersten Q. Fabius
(se Fabius 3). Han var en man af äkta romerskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
