Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panjab ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästningar, som hafva att upptaga striden med fientliga
fartyg. Till följd deraf är det äfven naturligt,
att pansar först börjat användas på fartyg samt
å sjöfästningar och der erhållit sina största
dimensioner. Men då ett fartygs pansardimensioner äro
beroende af dess bärighet, är deremot möjligheten
att gifva ett pansar på land snart sagdt hvilka
dimensioner och således hvilken motståndsförmåga som
hälst endast en penningfråga. Huru än täflingsstriden
mellan kanonen och pansaret kan komma att utveckla
sig, är det derför att förmoda, att inom sjövapnet
(fartyg mot fartyg) kanonen allt framgent skall blifva
pansaret öfverlägsen, men att till lands pansaret
alltid i motståndsförmåga bör kunna öfverträffa
kanonens förstörelseverkan. Äfven på landfästningar
har pansaret erhållit en icke ringa användning. Men
som detsamma der har att motstå icke fullt så grofva
pjeser, om ock en ihärdigare beskjutning, hafva
landfästningarnas pansardimensioner kunnat hållas
inom måttligare gränser.
Pansarmaterial, a) Smidt eller valsadt jern var länge
det enda material, som användes till pansar. Det
tillverkas i stora plåtar om 10 à 15 cm. tjocklek. Två
eller flere sådana plåtar läggas utanpå hvarandra med
några cm. mellanrum, som fylles med något mjukare ämne
för att dämpa stöten. Plåtarna sammanhållas medelst
bultar och nitar. På senare tider har man lyckats
valsa plåtar af 45 cm. tjocklek. Dessa användas derför
enkla och ställas bredvid hvarandra med vertikala,
spåntade fogar. Det smidda eller valsade jernets
förnämsta egenskaper äro mjukhet och seghet. En
projektil, som träffar detsamma, intränger alltid
något och upprifver plåten, men åstadkommer inga
sprickor. Detta pansarmaterial har företrädesvis
användts i England. – b) Gjutjern är i tunnare plåtar
för sprödt, men på senare tider har en tysk fabrikant,
Gruson, egare af ett storartadt etablissement för
pansartillverkning vid Buckau, nära Magdeburg, börjat
tillverka gjutjernspansar i oerhördt grofva block,
hvilka gjutas i kokiller (formar af gjutjern). Till
följd af dessas värmeledande förmåga afsvalnar
gjutgodset hastigare på ytan, hvarigenom denna
erhåller en mycket hög grad af härdning, under det
den inre massan, som långsammare afsvalnar, erhåller
en för gjutjernet ovanlig seghet. Det är just dessa
båda egenskaper, hårdhet på ytan och seghet i det
inre af massan, som förläna detta slags gjutjern
(hartguss, på svenska äfven kalladt »hårdjern»)
en så stor användbarhet till pansar. Projektilerna
kunna visserligen förorsaka en grund afskalning
på ytan. men förmå icke intränga uti och upprifva
pansaret. Vid fortsatt beskjutning kan pansarblocket
visserligen remna, men på grund af dess grofva
dimensioner äro dessa sprickor till en början af
föga betydelse, och pansaret kan ännu länge motstå
en beskjutning. Vidare är att märka, att man genom
gjutning kan utan svårighet gifva pansarblocken dels
en buktig form, så att kulorna lätt afledas, dels
en på olika punkter efter behofvet afpassad olika
tjocklek, hvilka egenskaper förläna gjutjernet ett
stort företräde
framför valsadt jern, åt hvilket endast kan gifvas
en plan eller cylindrisk form, och hvilket öfverallt
måste blifva lika tjockt. Grusons nyaste pansarplåt
(1884) af 160 cm. tjocklek har hittills ej blifvit
genomskjuten. – c) Stål såsom pansarmaterial motstår
visserligen bättre än andra ämnen en första träff,
men förmår icke uthärda en längre beskjutning. Det
saknar den inre seghet, som fordras för att uthärda
de starka skakningar, för hvilka ett pansar är
utsatt. Stål kan derför möjligen användas såsom
skeppspansar, emedan ett fartyg mindre kan blifva
utsatt för en långvarig beskjutning, men lämpar sig
ej till pansar i fästningsverk. – d) Stål och jern i
förening, s. k. stålytpansar (Eng. compound armour),
har deremot börjat erhålla en stor användning. Den
yttre tredjedelen af detta af Wilson i England 1878
framställda pansar är nämligen stål, de inre två
tredjedelarna jern. Derigenom erhåller det samma
egenskap som hårdjernet, nämligen hårdhet på ytan
och seghet i den inre massan. Stålmassan gjutes i
smält tillstånd öfver den till rödglödgning upphettade
jernplåten. Härvid eger en fullständig sammansmältning
rum mellan jernet och stålet, så att ett mellanlager
uppstår, som till sina egenskaper ligger midt emellan
jern och stål. Innan plåten kallnat, passerar den
ett valsverk, som ytterligare pressar de olika lagren
tillsammans. Med samma motståndsförmåga som hårdjern,
kan stålpansaret göras betydligt tunnare och lämpar
sig derför synnerligen väl till skeppspansar.
Pansarkoristruktioner. A. Fästningspansar kan, hvad
formen beträffar, utföras antingen såsom fasta
kasematter eller såsom rörliga torn. De förra
förekomma hufvudsakligen å sjöfästningar, till
beskjutning af någon bestämd segelränna, flankering
af en stängsellinie l. dyl., de senare förnämligast
å landfästningar, der de vanligen få sin plats i
långt framskjutna detascherade fästen med vidsträckt
skottfält. – a) Fasta kasematter uppföras i allmänhet
af murverk i grofva granitblock. Frontväggen,
stundom äfven taket, utgöres af pansar, som vanligen
består af tre eller flere lager valsade plåtar af 15
cm. tjocklek med de 12 cm. breda mellanrummen fyllda
af beton eller eldfast tegel, lagdt i asfalt. Denna
s. k. »Inglis’ sköld» (efter konstruktören, den
engelske kaptenen Inglis) stöder dels mot murverket,
dels inuti hvalfvet mot en s. k. backningskista
af tunnare plåt, fylld med beton. Skölden har
tillsammans med denna backningskista vanligen en
tjocklek af omkr. 120 cm. Kasematten kan också
utföras helt och hållet af gjutjern (hårdjern)
enligt Grusoris patent. Den utgöres då af ett i
alla riktningar buktigt frontblock, som innehåller
embrasyren och på ömse sidor stöder mot kilformigt
inpassade vederlagsblock. Det hela öfvertäckes med ett
eller flere takblock. Till följd af pansarblockens
stora tyngd behöfva de ingen bakre stöttning, utan
ställas endast med fogarna stumt mot hvarandra,
så att de lemna ett ömsesidigt stöd och bilda ett
slags hvalflförband. I vertikala fogar har hvartdera
blocket en grund urspåntning, hvilken, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
