Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palinurus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan grupp af tillverkningar herska de
sedvanliga renaissancemotiven: akantuslöfverk,
blommor, maskaroner, kartuscher, omvexlande med
figurframställningar af bibliskt eller mytologiskt
innehåll och konstnärlig hållning. P. sluter sig
här till den samtida, ur det italienska måleriet
framgångna Fontainebleau-skolan (jfr Målarekonst,
sp. 671). Han utförde äfven statyer och statyetter
samt andra dekorationsstycken för af honom anordnade
grottor i de kungliga och furstliga lustgårdarna. –
P:s verksamhet fortsattes af hans anhöriga och andra
efterföljare, ehuru med aftagande konstnärlighet
och mindre vårdad teknik. Hans originalarbeten äro
ganska sällsynta. Intet finnes i svenska statens
samlingar. Deremot hafva de blifvit på flere håll
imiterade med större eller mindre framgång. Bland
dessa efterbildningar må särskildt nämnas den
moderna svenska s. k. majolikan från Rörstrand
och Gustafsberg, hvars dekoration i relief och mörka
färger (blått, grönt, violett) öfverensstämmer
till sin princip närmast med Palissy-fajanserna.
Upk.
Palixanderträ. Se Jacaranda.
Palizzi, Giuseppe,
italiensk-franskmålare, f. 1813, började 1836
studera konst först i sitt hemland, Italien, sedan i
Paris, der han blef den berömde djurmålaren Troyons
lärjunge och för framtiden slog sig ned. Död 1888. I
djurbilder med landskap sökte han, ehuru han icke
kunde mäta sig med sin mästare, öfverbjuda honom
genom framställningens realism äfvensom i ljus- och
färgeffekter. Ibland målade han, för att drifva
verkan till det yttersta, djuren i kroppsstorlek,
såsom i Kalfmarknad i Touque-dalen (1859), ibland
sökte han gifva det enkla motivet högre intresse
genom omgifningen, såsom i Ruinerna vid Paestum
(med herde och boskap, 1861), Getter på ett vinberg
(1855), Oxhjord, skingrad af ett oväder (1864), en
af hans bästa bilder. Till hans senare taflor höra
Vägen till klostret Monte Cassino (1876)
och Åsnedrifvare i slagregn (1878). Oaktadt all
bravur sakna hans taflor den stämningens sanning,
som utmärker Troyons verk. C. R. N.
Paljett (Fr. paillette, af Lat. palea, agn,
blomfjäll), en liten, glänsande metallskifva, vanligen
af rund form (1/2–1 cm.), försedd med
ett hål och afsedd att fastsys på tyg, att ingå
i ett broderi l. dyl. Paljetter användes under
1700-talet i stor myckenhet som prydnad å
rikare drägter, senare å solfjädrar m. m.
Palkovic [pa’lkovitj], Jiri, tsjechisk-slovakisk
författare, f. 1769, d. 1850, blef efter studier vid
universitetet i Jena innehafvare af den nyinrättade
lärostolen i Pressburg för tsjechisk-slovakiska
språket och literaturen (1803–37). Han var
bland slovakerna målsmannen för den tsjechiska
renaissancen, men på samma gång en ifrig försvarare
af traditionen, och han ville ej veta af nytsjechernas
nya ord och nya stafsätt. Dock förenade han sig senare
med dem mot de nya sträfvandena att göra slovakiskan
till skriftspråk och lösslita slovakerna från den
literära gemenskapen med tsjecherna. P:s förnämsta
arbeten äro Musa ze slovenskych gor (Sånggudinnan
från de slovakiska bergen; en samling dikter, 1801),
Známost vlasti uherské (Ungersk topografi, del. 1,
1804), den tsjechiska bibeln i ny revision (1808)
och Böhmisch-deutsch-lat. wörterbuch mit beifügung
der den Slovaken und Mährern eigenen ausdrücke
und redensarten (1820–21), hvarjämte han skref en
mängd böcker för folket. P. var lutheran och må ej
förblandas med sin katolske namne, f. 1763, d. 1835,
som utgaf en bibelöfvers. efter Vulgata. Lll.
Palksundet, norra, smalare delen af det hafssund,
som skiljer ön Ceylon från Indiens fastland, och
hvars södra, bredare del kallas Manaarviken. Båda
hälfterna af detta sund skiljas genom halfön Ramnad,
öarna Rameswar och Manaar samt en mellan dessa
öar löpande rad af sandbankar, klippor och grund,
den s. k. Adamsbron. Förnämsta vägen genom sundet
går mellan Ramnad och Rameswar, men den kan begagnas
endast af mindre fartyg.
Pall. 1. Skeppsb. Se Bråspel och Gångspel. –
2. Bergsv. Se Grufbrytning.
Palla, Lat. Se Drägt, sp. 1488.
Palladio, Andrea, italiensk arkitekt, f. i Vicenza
1518. d. 1580, var en af de förnämste arkitekterna
under renaissancen, ehuru han, såsom tillhörande
dennas sista skede (senare delen af 1500-talet),
tillika var en af dem, som ersatte den äldre
tidens hänförelse genom en mera förståndig och
teoretiskt regelrätt uppfattning af de klassiska
formerna. Detta teoretiska intresse, som gaf sig
luft äfven i skriftställeri, var dock förenadt med
en storhet i konceptionen samt en harmonisk skönhet
i proportioner och rumfördelning, som förskaffade
mästaren det största inflytande på konsten långt utom
hans fosterland och äfven långt fram i tiden, t. ex. i
England ända in i vårt årh. Få hafva så ifrigt som
P. sökt intränga i antikens väsende. Men hvad han
hufvudsakligen tillegnade sig under sina upprepade
studiebesök i Rom, var dispositionen af rummet och
indelningen af väggarna, under det han i detaljen
undvek den senare romaretidens prakt och utförde
kapitäler, gesimser och konsoler med en enkelhet, som
ibland kan göra ett nyktert och kallt intryck, men ock
står i skarp motsats mot barockens öfverdrifter. Sin
verksamhet utvecklade han i Vicenza och dess närmaste
omgifning samt i Venezia. Af offentliga byggnader var
den s. k. Basilica i Vicenza hans första större verk
(börj. 1549). Det gällde att ombygga det medeltida
Palazzo della Ragione; och ehuru bunden af den gamla
väggindelningen, åstadkom han ett af renaissancens
mest storartade verk: öppna, rundtom gående arkader
i 2 våningar, hvarvid det vanliga, af renaissancen
använda motivet från Colosseum (af halfkolonner utanpå
murpelare, sammanbundna med bågar) är gjordt rikare
än t. o. m. i Sansovinos Biblioteca i Venezia genom
murpelarens upplösning under bågen medelst dubbla,
parvis midt emot hvarandra ställda fria kolonner. En
annan publik byggnad är Palazzo Prefettizio (1571)
midt emot basilikan, der han användt sina stora
former på en uppgift med litet utrymme. Till denna
grupp kan också räknas den berömda Teatro olimpico
(fullb. 1580 efter hans död), en intressant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
