Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxford, Robert Harley, earl of O. - Oxford marbles. Se Arundel - Oxgalla. Se Galla - Oxgrodan, Rana mugiens, zool., hör till familjen vattengrodor - Oxhufvud, plur. oxhöfden (T. oxhoft, Nedersax. oxhoofd), fordom brukligt svenskt rymdmått för våta varor - Oxid, kem., en förening af en enkel eller sammansatt radikal med syre - Oxidation, kem., syrsättning - Oxidera, kem., syrsätta, förena ett ämne med syre - Oxidum magnesium. Se Magnesia 2 - Oxidum zincicum l. o. zinci, zinkoxid, kem., med., ett hvitt pulver - Oxie. 1. Härad i Malmöhus län - Oxie. 2. Kontrakt i Lunds stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den allmänna harmen öfver ett af en fransman
föröfvadt attentat mot honom, tills vidare höll honom
uppe. 1711 utnämndes han till lordskattmästare och
erhöll några dagar förut earlvärdigheten, under
det att hans sidoman vid statsrodret, S:t John (se
Bolingbroke), blef endast viscount. Från denna tid och
ännu mer sedan fredsverket med Frankrike stadgats,
framträdde en allvarsam rivalitet mellan de båda
kollegerna allt tydligare. O:s eget parti var utledset
vid hans eviga obeslutsamhet. Och då han icke ville
gå jakobiterna till mötes, förmådde dessa lady Masham
att hos drottningen genomdrifva hans afskedande,
d. 27 Juli 1714. Bolingbroke blef i stället förste
minister. Några dagar derefter dog drottning Anna; och
då whigpartiet under den nye regentcn, Georg I, kom
till makten, fick O. tillbringa tvänne år (1715–17)
såsom fånge i Tower, innan en mot honom väckt
högmålsprocess nedlades. Han dog 1724. Efter hans
familjenamn, Harley, uppkallades en af honom och hans
son Edward sammanbragt ansenlig handskriftssamling
(Harleian miscellany), hvilken efter den senares död
(1741) kom till »British museum». Fader och son
samlade äfven ett väldigt bokförråd, öfver hvilket
en katalog i 4 bd utgafs 1743.
Oxford marbles [å’ksförd marbels]. Se Arundel.
Oxgaila. Se Galla.
Oxgrodan, Rana mugiens, zool., hör till familjen
vattengrodor (Ranidae) inom de stjertlösa
amfibiernas ordning och amfibiernas klass. Hon är
ofvan olivgrön, med stora, mörkbruna eller svarta,
molnlika fläckar och en gul strimma långs ryggraden,
undertill hvit. Arten är hemma i östra delen af
Nord-Amerikas förenta stater, talrikast söder ut, samt
uppehåller sig i kärr och källor äfvensom strömmar med
buskbeskuggade stränder. Hon har starkare stämma
än alla andra grodor, och hennes bölande läte,
som gifvit anledning till hennes namn, höres vida
omkring samt är mycket obehagligt. Oxgrodan lefver af
insekter samt land- och sötvattenssnäckor, men förtär
äfven smärre ryggradsdjur. Hon lefver parvis; endast
under parningstiden samlas hon i större antal. Enär
hon blir 20–22 cm. lång och har bakben af 25 cm:s
längd, kan hon taga språng på 2 till 3 m. och hoppa
öfver höga häckar. För sitt fina och hvita kött är
oxgrodan, som hinner en vigt af 0,5 kg., ett omtyckt
födoämne. Också fångas hon på krok, i not och fällor
samt skjutes äfven. C. R. S.
Oxhufvud, plur. oxhöfden (T. oxhoft,
Nedersax. oxhoofd), fordom brukligt svenskt
rymdmått för våta varor = 1/2 pipa = 90 kannor =
2,35 hl. Jfr Hogshead.
Oxid (af syrets latiniserade benämning:
oxygenium), kem., en förening af en enkel eller
sammansatt radikal med syre. Oxiderna kunna delas
i negativa oxider, som äro anhydrider till syror,
positiva l. basiska oxider, som äro anhydrider
till baser, och indifferenta oxider, som icke hafva
motsvarande hydrat eller salter. Ofta benämnas de
negativa oxiderna »syror» och de positiva oxiderna
»baser», hvilka benämningar enligt den nyare kemiens
principer äro
oegentliga, alldenstund de böra tillkomma hydraten. Oxiderna
äro till sina egenskaper i högsta grad olika, vid
vanlig temperatur gasformiga, såsom koldioxiden
(s. k. kolsyra), flytande, såsom väteoxid (vatten),
fasta och flyktiga eller eldfasta, färglösa, hvita
eller annorlunda färgade, lösliga i vatten och
syror eller deri olösliga. Många oxider bildas genom
direkt förening af grundämnen med syre eller genom
inverkan på dem af ämnen, som lätt afgifva syre
(»oxidationsmedel») genom upphettning af hydrat,
salter m. fl. Många oxider kunna beröfvas syre
(desoxideras l. reduceras), t. ex. qvicksilfveroxid
genom blott upphettning, andra genom upphettning
med ämnen, som ur oxiderna upptaga syre,
reduktionsmedel, t. ex. kol, vätgas. Åtskilliga oxider
(t. ex. magnesia, kalk, lerjord) kunna icke reduceras.
P. T. C.
Oxidation, kem., syrsättning, det förlopp, som
inträffar vid ett ämnes förening med syre. –
Oxidationslåga, en brinnande, med så mycket
luft eller syre blandad gasström, att syret är
tillräckligt ej blott för förbränning af gasen,
utan äfven till oxidation af ämnen, som upphettas
med densamma. Uttrycket nyttjas dels vid vissa
tekniska och metallurgiska operationer, dels i
blåsrörsanalysen. P. T. C.
Oxidera, kem., syrsätta, förena ett ämne med syre.
P. T. C.
Oxidum magnesicum. Se Magnesia 2.
Oxidum zincicum l. o. zinci, zinkoxid, kem., med.,
ett hvitt pulver, som beredes genom glödgning af
basiskt zinkkarbonat, hvilket erhålles, när man
till en varm sodalösning sätter en lösning af
zinksulfat. – Den enligt farmakopéns föreskrift
beredda zinkoxiden, flores zinci, är fullkomligt
ren, hvilket icke är händelsen med vanligt i handeln
förekommande »zinkhvitt», oxidum zincicum venale,
förr benämndt nihilum album, »hvitt inte». Endast det
förstnämnda preparatet må begagnas invärtes. Sedan
forntiden var zinkoxiden ett berömdt medel i
allahanda nervsjukdomar, som yttrade sig med kramp
och konvulsioner (magkramp, danssjuka, fallandesot,
astma o. s. v.). I våra dagar nyttjas den ibland
mot epilepsi (fallandesot). Utvärtes begagnas mest
zinkhvitt, t. ex. i ögonsalvor eller i salvor
att använda på vätskande utslag och sårnader.
O. T. S.
Oxie. 1. Härad i Malmöhus län, ingår i Oxie
och Skytts domsaga och dessa härads fögderi samt
omfattar socknarna Vestra Ingelstad, Östra Grefvie,
Mellan-Grefvie, Södra Åkarp, Gessie, Eskilstorp,
Arrie, Hököpinge, Tygelsjö, Vestra Klagstorp,
Bunkeflo, Hyllie, Fosie, Lockarp, Husie, Vestra
Skreflinge, Särslöf, Södra Sallerup, Oxie, Törringe,
Vestra Kärrstorp, Glostorp, Svedala. Areal 26,072
har. 20,278 innev. (1886). – 2. Kontrakt i Lunds
stift, omfattar de tretton pastoraten Malmö stads S:t
Petri samt Karoli och S:t Pauli med stadens garnisons-
och hospitalsförsamlingar; Bunkeflo med Hyllie;
Husie med Vestra Skreflinge; Arrie med Hököpinge;
Gessie med Eskilstorp; Mellan-Grefvie med Södra Åkarp;
Vestra Ingelstad med Östra Grefvie; Fosie med Lockarp;
Södra Sallerup; Tygelsjö med Vestra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
