Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Oxenstierna, Axel Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällan omedelbart riktades. Kammarrådet, amiraler,
ståthållare anbefalldes att lyda hans order. Ett
särskildt uppdrag, som O. 1614 mottog vid ett
besök hos konungen i Livland, var dessutom att
enligt af honom sjelf uppsatt instruktion afsluta
giftermålsunderhandlingen mellan pfalzgrefven
Johan Kasimir och prinsessan Katarina. Efter
att i slutet af 1615 hafva åter öfverrest till
konungen i Livland, åtföljde O. honom i början
af 1616 till Finland, hvarest möte hölls med
ständerna i Helsingfors. För öfrigt hade han
der till uppgift att afhjelpa allmogens klagomål,
ordna försvarsanstalterna mot Ryssland och indrifva
Elfsborgs lösen. Det sistnämnda uppdraget var vid
denna tid och under de följande åren ett hufvudföremål
för O:s omsorger. Efter 1617 års riksdagar i Örebro
och Stockholm, vid hvilka O. kraftigt ingripit i
förhandlingarna (han hade bl. a. på den förstnämnda
framlagt det förslag till riksdagsordning, som
af ständerna antogs), reste rikskansleren och
Bror Rålamb omkring i landet för att bringa den
nödiga summan tillhopa. Att detta lyckades, och
att Elfsborg sålunda räddades åt Sveriges krona
var till hufvudsaklig del O:s förtjenst. Danmarks
hållning var dock, trots den gjorda af betalningen,
högst osäker, och O. hade derför i början af 1618
till uppgift att hålla mönstringar med folket
i Småland och Östergötland för att tillse, att
detta vore i ordning att möta ett befaradt anfall,
hvilket dock uteblef. Sedan Elfsborgs lösepenning
emellertid till fullo blifvit gäldad, sändes O. i
spetsen för en beskickning 1619 att möta danska
ombuden i Sjöared. Underhandlingen blef för
ögonblicket utan resultat, men visade dock, att
den tid nu var kommen, då Sverige icke längre tog
lag af danskarna. – Det är knappast någon del af
Gustaf Adolfs och O:s regering, som utmärkes af
en sådan liflig verksamhet för rikets förkofring
på alla områden, som de nu närmast följande
åren. Utom O:s egna qvarvarande koncept vittnar
riksregistraturet, som för dessa år innehåller
anteckningar rörande hvem som uppsatt de särskilda
skrifvelserna, om den betydande andel O. haft i dessa
åtgärder. Här må blott erinras om kopparkompaniets
instruktion, de nya landshöfdingeinstruktionerna,
den bekanta »stadgan» om städernas förvaltning
1619, hvars i detalj gående föreskrifter visa en
utomordentlig insigt om städernas både resurser
och medlen för dessas tillgodogörande, vidare
genomgripande åtgärder för universitetens förbättring,
instruktioner för utskrifningar och värfningar,
O:s egenhändiga förslag till krigsartiklar, kungliga
propositioner till riksdagarna, instruktionen
för den 1621 tillförordnade regeringen, patent om
reformationsjubelfesten o. s. v., för att icke nämna
instruktionen för rikskansleren sjelf att i Berlin
afsluta giftermålet mellan Gustaf Adolf och Maria
Eleonora. Sistnämnda uppdrag utförde O. i spetsen
för en lysande beskickning på hösten 1620.
I den under konungens fälttåg 1621 tillförordnade
regeringen var O. den ledande mannen. Det torde ej
varit utan hans tillstyrkan, som konungen då för
första gången ställde vid hans
sida i denna regering hans broder Gabriel och hans
kusin Gabriel Bengtsson O. Ett specielt åliggande
för rikskansleren var emellertid anskaffande af alla
krigets förnödenheter, både manskap, penningar och
varor för såväl armé som flotta. – Hans utomordentliga
skicklighet i denna senare befattning föranledde
Gustaf Adolf att till 1622 års fälttåg medtaga O. till
Livland, hvarest denne fick sitt residens i Riga med
uppgift att sörja för denna vigtiga orts försvar på
samma gång som för arméns behof. Att Gustaf Adolf
nu kunde räkna på O:s vaksamma omsorger med Rigas
hjelpkällor till sitt förfogande blef en väsentlig
orsak till att det denna gång blef honom möjligt
att sträcka sina eröfringar djupt in i fiendens
land. Till belöning för sina tjenster förläntes
O. d. 16 Aug. 1622 med hela biskopsdömet Wenden
tillika med 4 deri belägna befästa slott. Freds-
och stilleståndsunderhandlingar med Polen jämte
öfriga angelägenheter qvarhöllo honom i Livland till
början af 1623. Emellertid togo tvistigheterna
med Danmark åter en hotande vändning, men åter
lyckades O. att, 1624, på ett nytt möte i Sjöared,
stödd på sin fullmakt att i värsta fall förklara
krig, tvinga Danmark till eftergift i nästan alla
punkter. Under 1625 ås fälttåg blef hans verksamhet
för organisationen af provianteringsväsendet och
krigskommissariatet i Livland måhända ännu mer
betydelsefull än förut. Konungens bref äro rika på
beröm. När Gustaf Adolf 1626 stod i begrepp att
öfvergå till Preussen, sände han O. till Finland
att der samla penningar och trupper, för att med
dessa möta på andra sidan Östersjön. O. fullgjorde
som vanligt till konungens högsta belåtenhet sitt
åliggande; och från det ögonblick, då han med sitt
samlade folk i Aug. åter förenat sig med hufvudhären,
spelade han åter samma rol i Preussen som förut i
Livland, blott med mera växande uppdrag, i samma
mån uppgifterna i det hela blefvo större. Det finnes
öfver hufvud taget icke någonting, hvarom Gustaf
Adolf icke rådslog med O., och med afseende hvarpå
han icke gaf honom uppdrag. Tullar, kontributioner,
uppbördsväsende, ja t. o. m. fästningsbyggnader
ställdes under O:s uppsigt, utom det att konungen
knappast tog ett steg på diplomatiens område, utan att
inhemta O:s betänkande. I Okt. 1626 öfverlemnades åt
O. vid fälttågets slut dels den civila förvaltningen
i egenskap af generalguvernör öfver Preussen, dels
uppsigten öfver den militära förvaltningen såsom
legat vid armén, dels ledningen af underhandlingen
med Polen. O:s grundliga insigter i statsekonomien
voro sannolikt en orsak till att konungen önskade
just i hans händer lemna Preussens förvaltning, som
i första rummet blef af finansiel natur, ett skäl,
som sedermera i Dec. 1630 äfven föranledde honom att
med oinskränkt fullmakt åt O. öfverlemna ledningen af
kronans hela spanmålshandel samt i sammanhang dermed
i Mars 1631 direktionen af alla tullar och licenser
i Sveriges Östersjöland. De af O. högt uppdrifna
tullarna i Preussen blefvo också en hufvudtillgång
för betäckande af krigskostnaderna i Tyskland, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
