Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat / 369-370 (1888) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ormarna ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synas hafva tillhört arter, som liknat nutidens
jätteormar. Denna ordning är således den yngsta
bland kräldjuren. – Angående ormarnas fördelning i
underordningar, familjer och slägten råder mycken
meningsskiljaktighet. Nedanstående indelning är
grundad på tändernas beskaffenhet.

A.	Ansigtsbenen rörliga. Munnen kan utvidgas.
	I.	Öfverkäken kort, försedd med gifttänder.
		1.	Gifttänderna ihåliga; bakom dem inga massiva tänder. Solenoglypha.
		2.	Gifttänderna fårade; bakom dem massiva tänder. Proteroglypha.
	II.	Öfverkäken lång, försedd framtill med massiva, baktill med fårade tänder. Opisthoglypha.
	III.	Endast massiva tänder i käkarna. Aglyphodonta.
B.	Ansigtsbenen sammanvuxna. Munnen kan icke utvidgas. Angiostomata.

C. R. S.

Ormbett. Se Ormgift.

Ormbunkar. Se Filices.

Ormbunkartade växter (se Acotyledonae)
benämnas stundom i vidsträckt mening icke blott de
egentliga ormbunkarna, Polypodiaceae och Osmundaceae,
utan äfven följande bland Heteronemeae uppställda
särskilda familjer: Ophioglosseae, Hymenophylleae,
Cyatheae, Schizaeaceae och Marattiaceae, samt de så
kallade vattenormbunkarna: Rhizocarpeae, omfattande
Salviniceae och Marsileaceae, hvartill äfven komma
Isoeteae, Equisetaceae och Lycopodiaceae. O. T. S.

Ormbär, ormbärsört, Paris quadrifolia L., bot.,
en till nat. fam. Parideae Dum., kl. Octandria L.,
hörande ört med krypande rotstock, från hvilken
uppväxer en stjelk med oftast 4 kranssittande
blad. Blomskaftet uppbär en foderlik blomkalk af
4 yttre bredare och 4 inre smalare blad. Stiften
äro 4 och frukten ett 4-rummigt, mångfröigt,
vid mognaden svart bär, som är giftigt, skarpt
narkotiskt och kräkväckande. Jfr Galnebär.
O. T. S.

Ormdrag (bodrag, dragfä, härmask,
silfverskred). I slutet af artikeln Larv uppgifves den
s. k. »härmasken» bestå af tallösa larver till en
svampmygga, Sciara Thomae L. Nyare undersökningar
hafva visat, att det icke är denna öfverallt
utbredda art af »sorgmyggornas» slägte, hvars larv
uppträder som härmask, utan en annan, mindre art af
samma slägte, S. militaris Nowicki. Härmask-tåg
äro iakttagna i flere land i Europa, äfven i
nordliga Sverige (Ume lappmark), och förekomma
mest i fuktig barr- och bokskog under eftersommaren
samt föranledas af nödvändigheten för larverna att
för födans skull småningom skrida fram till andra
platser, der tillgång på multnade blad finnes. Af
dessa förtära larverna endast parenkymet, så att
ett det prydligaste fullständiga skelett af bladets
nerver åstadkommes. Det gör ett underligt intryck
att se ett gråaktigt, ormlikt, sakta framskridande
och af millioner maskar vimlande härmasktåg, hvarför
ock vidskepelsen i denna ovanliga företeelse funnit
något öfvernaturligt och ansett den bebåda än krig,
än missväxt, än snar död för den, öfver hvars
klädespersedel tåget icke velat skrida fram, än lycka,
än anvisning på i jorden dolda skatter o. s. v. I
Nord-Amerika finnes en annan härmask (»army worm»),
som utgöres af larverna af en nattfjäril, Leucania
extranea. O. T. S.

Orme [årm], Robert, engelsk historieskrifvare, f. i
Ostindien 1728, d. i England 1801, uppsteg till höga
poster i ostindiska kompaniets tjenst och blef,
sedan han 1759 af helsoskäl måst lemna Ostindien,
kompaniets historiograf. Han skref History of the
military transactions of the british nation in
Indostan from 1745 (1763–78) m. fl. arbeten öfver
det britiska Indien.

Ormemåned. Se Juli.

Ormen långe kallades Olof Tryggvessons präktiga
konungaskepp, det största, som dittills bygts i
Norge. Det hade 600 mans besättning. »Ormen» var
i forntiden namn äfven på andra krigsskepp. – Jfr
Drake 4. Y. N.

Ormesberga, socken i Kronobergs län, Norrvidinge
härad. Areal 2,246 har. 402 innev. (1886). Annex till
Berg, Vexiö stift, Norrvidinge kontrakt.

Ormevalla. Se Ölmevalla.

Ormfalkar. Se Gypogeranini.

Ormfiskar, Ophichthys Ahl., zool., ett slägte af
ålarnas familj af ordningen Physostomi. Slägtet räknar
omkr. 80 arter i de varma hafven. Från närstående
slägten skiljas ormfiskarna derigenom att näsborrarna
sitta fram på läpparna samt att stjertspetsen är fri,
icke omgifven af någon fena. Hithörande arter äro
småväxta, men att döma af deras jämförelsevis mycket
stora gap och tandbeväpning äro de säkerligen mycket
rofgiriga. Färgen är brokig af band och fläckar. Bland
arterna må nämnas O. crocodilinus Bennet från Indiska
och Stilla hafvet, som blir 70–80 cm. lång, ofvan
brunaktig, med täta, mörka punkter, en rad svarta
porer långs sidolinien samt ett hvitt streck öfver
nacken. Dennes liksom de öfriges lefnadssätt är ej
närmare kändt. R. L.

Ormgift. Giftiga ormar finnas i alla land, mest
dock i de heta, der man träffar slägtena Crotalus,
Trigonocephalus, Elaps, Bungarus, Naja, Hydrophis,
Vipera m. fl. I Sverige finnes endast en giftig
art, nämligen »vanliga huggormen», Pelias (Vipera)
berus. Giftet afsöndras i en bakom hvartdera ögat
liggande körtel (giftkörtel, giftblåsa), liknande
en spottkörtel och omgifven af en muskulös hinna,
som jämte tinningmusklerna befordra dess utklämmande
genom en utföringsgång. Denna mynnar i en särskild
gifttand, som har ett hål vid roten och i sitt inre
en kanal, hvilken i tandens spets utmynnar i en
vanligen rännformig öppning. De båda gifttänderna
äro fästa på det rörliga öfverkäksbenet och ligga
sträckta bakåt utefter gommen. Då ormen anfaller,
upplyftes öfverkäken, så att gifttänderna stå rätt
ned, och vid deras rispande i offret utpressas giftet
ur giftblåsan genom tandkanalerna. Detta gift är en
klibbig, ljusgul, luktlös vätska af hög specifik vigt
och neutral eller sur reaktion. Det bildar med vatten
en emulsion; i torrt tillstånd liknar det gummi och
bibehåller i åratal sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>