Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opium, farmak., med., den intorkade mjölksaften af vallmo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösas i sprit och 75 proc. i vatten; återstoden är
en brungrå massa. En utspädd vattenlösning får med
jernklorid en blodröd färg (af mekonsyrad jernoxid),
och ur en sådan lösning kunna opium-alkaloider
utfällas genom tillsättande af galläppletinktur
eller kolsyrade alkalier. Endast väl torkadt
och pulveriseradt opium, som skäll hålla 9–11
proc. morfin, får å apoteken utvägas och användas
vid beredning af opiumpreparat. Opium från Persien
har förr ofta funnits uppblandadt med honing,
stärkelse, olja o. s. v., men har under senare tider
erhållits af god beskaffenhet, vanligast i form af
små cylindriska stänger, omlindade med papper. Det
har vanligen en lefverbrun färg. Sedan forntiden har
opium frambragts äfven i Öfre Egypten, der vallmon
odlades företrädesvis kring hufvudstaden Thebe
(hvaraf benämningen »thebaicus» för opiumpreparat,
t. ex. tinctura thebaica = t. opii, vinum
thebaicum = v. opii, o. s. v.), och ännu i dag
skördas opium å fälten vid Osiout. Men det egyptiska
opiet är utan vigt (morfinfattigt) och förbrukas
inom landet. Deremot är det opium, som frambringas
i engelska Indien af den allra största betydelse i
kulturhistoriskt och kommersielt hänseende. I Bengalen
är en ofantlig del af den fruktbaraste jorden använd
till vallmo-odling i och för skördandet af opium,
som der är monopoliseradt af den eng.-indiska
regeringen, hvars förnämsta inkomstkälla opiumhandeln
är. Skörden företages der vanligen under tiden mellan
d. 20 Febr. och d. 25 Mars och sysselsätter mer än
100,000 menniskor dagligen. Kapslarna ristas der
längsefter 2–6 gånger, alltefter storleken, med
en flerspetsad knif (nushtur), och följande morgon
afskrapas med en liten jernspatel (sitoah) den
stelnade mjölksaften, som samlas i en vid insamlarens
midja fäst lerkruka. I denna utsipprar en svartbrun,
kaffesumpliknande vätska (pussewah) ur den fasta,
gryniga, mörkt brunaktiga delen af mjölksaften,
eller det egentliga opiet, som sedan föres till de
engelska faktorierna samt der undergår en omsorgsfull
pröfning af infödda undersökare (purkhea) och betalas
efter deras värdering. Derefter sammanblandas, knådas
och bearbetas de särskilda opium-mängderna på det
noggrannaste för att en likformig produkt må erhållas,
som afdelas i klumpar om ungefär 1 kg. vigt. Dessa
klumpar torkas omsorgsfullt till en viss grad och
inläggas sedan i skålformiga fodral, bildade af de
före opiumskörden tillvaratagna kronbladen, hvilka
sammanpressats till tunna, nästan pannkakslika, runda
skifvor, som sedan medelst ofvannämnda »pussewah»
sammanklibbas på hvarandra till en tjocklek af omkr. 2
cm. och formas öfver uppvärmda halfklot af metall. Två
sådana skålar af vallmo-kronblad sammanfogas om hvarje
opiumklump och hafva då utseendet af en kanonkula,
stor som ett större barnhufvud. I det indiska
distriktet Malwa behandlas dock opium ungefär som i
Levanten. Det indiska opiet föres hufvudsakligen till
Kina, som numera förbrukar stora qvantiteter. År 1767
infördes dit endast 200 kistor, men opiumförbrukningen
steg mycket hastigt trots alla förbud, stränga straff
(dödsstraff för 3:dje resan)
och illustrerade folkskrifter, hvilka bjert framhöllo
opium-missbrukets olyckliga följder. Införselförbudet
framkallade en storartad smuggling, t. ex. 1837 af
ej mindre än 40,000 kistor (hvar och en innehållande
mer än 60 kg.). Följande året insmugglades 48,000
kistor. Då lade den kinesiska regeringen 1839
hos engelsmän i Kanton beslag på 20,000 kistor,
hvilka uppbrändes. Detta gaf upphof till det
s. k. »opiumkriget» mellan England och Kina, hvarunder
folkhumorn i »det himmelska riket» yttrade, att »de
rödhårige barbarerna gåfvo sina kinesiska bekanta
först kanonkulor af jern och derefter kanonkulor
af opium, så att Kinas folk hade den förtviflade
förmånen att välja mellan att blifva antingen
skjutna eller förgiftade till döds». Engelsmännen
vunno sitt mål: flere kinesiska hamnars öppnande och
fri opium-införsel. Denna har sedan dess uppgått
till 75,000–80,000 kistor årligen. Då icke Kina
kunde utestänga opium från Indien, har det börjat
opiumkultur inom egna gränser, och flere tusen kistor
produceras numera årligen i detta land. Försök
att frambringa opium i mellersta Europa hafva så
till vida lyckats, att det opium, som i liten skala
erhållits på åtskilliga ställen (äfven i Sverige),
har befunnits vara af god beskaffenhet, men för dyrt
genom de för höga arbetskostnaderna.
Mjölksafter äro i allmänhet rika på beståndsdelar,
men opium är rikare än alla andra. Inemot 20
alkaloider äro i denna mjölksaft upptäckta samt
dessutom organiska syror, indifferenta ämnen och
många s. k. derivat eller ämnen, härledda ur andra
opiumbeståndsdelar, t. ex. apomorfin af morfin
o. s. v. Den första alkaloiden upptäcktes 1803 af
Derosne och benämndes narkotin, emedan man trodde,
att denna alkaloid var den döfvande, sömngifvande
beståndsdelen i opium. Detta befanns snart vara
ett misstag, och redan följande året upptäcktes den
rätta sömnbeståndsdelen, morfinet (se d. o.). Denna
alkaloid finnes lyckligtvis i relativt största mängd
(ibland ända till 22 proc.), dernäst narkotinet
(i indiskt opium till 8 proc., i levantiskt 1–6
proc.) och vidare kodeinet (till högst 3/4 proc.),
öfriga alkaloider uppgå hvar och en vanligen blott
till 1/10 proc. och spela med afseende på verkan
af opium endast en underordnad rol. Denna verkan
beror nästan uteslutande på morfinet. Opiets
verkan förhåller sig i viss mån olika hos olika
djurklasser, alltefter lägre eller högre utveckling
hos hjernan. Hos menniskan framkallas af en liten
dos, 1 högst 5 cg., tagen en eller annan gång, en
lifvande verkan och en känsla af välbefinnande, dock
efterföljd af förslappning samt benägenhet för hvila
och sömn. Törsten är vanligen ökad, men matlusten
minskad; afföringen blir trög. Af »full dos»,
6–10 cg. (undantagsvis 15–20 cg.), förorsakas ett
kortare upplifningsstadium, med hastigt följande
nedstämningstillstånd, och snart inträder en djup
sömn, hvarunder pupillerna äro starkt sammandragna,
och än glada, an hemska drömmar inställa sig. På sådan
sömn följa hufvudvärk, dåsighet, allmänt illamående,
äckel och förstoppning. Vid giftig, dödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
