Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ommeganck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvem som eger deltaga i omröstningen gäller hos oss
likasom i allmänhet i de flesta land, att frånvarande
ej får befullmäktiga annan ledamot att afgifva hans
röst, hvilket befullmäktigande medgifves i engelska
öfverhuset. Någon förpligtelse för närvarande ledamot
att deltaga i omröstningen finnes ej föreskrifven,
ej häller är honom denna rätt betagen, om han icke
är närvarande vid propositionens framställande. Om
han blott passar på uppropet, kan han deltaga i
omröstningen, på hvilken punkt voteringen må kommit,
i olikhet med hvad förhållandet är i andra land,
t. ex. i Norge, der ingen, som är närvarande, får
undandraga sig att afgifva sin röst, och i Englands
parlament, hvarest, när en fråga skall afgöras,
dörrarna slutas, hvarefter ingen insläppes och
hvar och en, som är närvarande, måste deltaga i
omröstningen. Icke häller är i Sverige stadgadt,
att något visst antal ledamöter skall vara tillstädes,
för att omröstning skall kunna företagas. I afseende
på röstsedlarnas beskaffenhet stadgas i R. O. § 60,
att de skola vara tryckta och omärkta, enkla, slutna
och hoprullade. I fråga om omröstningens resultat
erfordras, att den mening, som skall gälla såsom
församlings beslut, har flertalet af de afgifna och
godkända rösterna för sig. I allmänhet gäller derför
enkel pluralitet, d. v. s. att mer än hälften af de
afgifna rösterna tillfallit en mening för att blifva
den segrande. Men detta är icke tillräckligt i alla
frågor. För vissa fordras qvalificerad pluralitet,
så t. ex. i Norge ett rösttal, som motsvarar 2/3 af
stortingets ledamöter, för att i en grundlagsfråga
bifall skall anses hafva vunnits. I Sverige fordras,
när fråga uppstår om riksdagsmans tilltal eller
häktande för hans gerningar eller yttranden såsom
riksdagsman, till besluts fattande af kammare, att
minst 5/6 af de röstande i beslutet instämt. Vidare
har man att taga i betraktande hvad som skall gälla
som beslut, då meningarna blifva lika på bägge
sidor. I andra land gäller, att frågan förfaller
eller att ordförandens röst är afgörande. I Sverige
gäller ett egendomligt förfarande. Talmannen har
till undvikande af lika röstetal för ja och nej i
mål, der blott enkel pluralitet fordras, att vid
hvarje omröstning före sedlarnas uppräknande uttaga
en ibland dem och genast aflägga den förseglad. Om
vid sammanräknandet af de öfriga sedlarna rösterna
finnas lika delade, skall den förseglade sedeln
öppnas och afgöra beslutet. Är pluralitet vunnen,
bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras. –
Nu gällande föreskrifter om sättet för omröstning
och votering hafva i Sverige historiskt utvecklat
sig. Framställning af proposition, som med ja
eller nej kan besvaras, och svarets uttalande genom
acklamation voro det ursprungliga naturliga sättet
för riksdagsfrågas afgörande af vederbörande stånd. I
1626 ars Riddarhusordning § 21 innehölls derjämte
föreskrift om sluten omröstning, hvilken föreskrift
ingått i 1723 års R. O. och derefter bibehållits. Det
i svenska riksdagen använda förfarandet har utgjort,
förebild för omröstning i andra svenska rådplägande
församlingar, dock med den
skilnad att den slutna omröstningen ej allestädes
varit använd samt att ledamöterna i vissa församlingar
ej hafva lika röster, utan den ena kan hafva större
röstetal än den andra. Den öppna omröstningen har
varit regel i kommunernas öfverläggningar och är
bibehållen i lands- och stadskommunernas beslutande
församlingar, medan den slutna omröstningen är
införd i de i senare tid tillkomna representativa
församlingarna landsting och allmänt kyrkomöte. I
bolag och kommunala primärförsamlingar kan ifrågakomma
olika röstvärden för olika medlemmars röster, medan
i alla representativa församlingar, nämnder, komitéer
och direktioner hvarje ledamot har lika röst.
Den omröstning, som eger rum vid val, följer i
allmänhet samma regler som vid votering i andra
frågor. Val ske derför i allmänhet med slutna
sedlar. Så skall ovilkorligen förfaras t. ex. vid
riksdagsmannaval och vid val, som förrättas af
riksdagens kamrar, nämnder och utskott. Der icke
särskilda stadganden föreskrifva annat, erfordras
vid val blott relativ pluralitet, d. v. s. flere än
någon annan af dem, som kommit under omröstning. Om
flere fått lika röster, skiljes genom lottning, der
så erfordras. I vissa fall är absolut pluralitet,
d. v. s. mer än hälften af de afgifna rösterna,
stadgad såsom vilkor för att någon skall anses såsom
vald. Se i öfrigt Val.
Ett särskildt slag af omröstning är den i R. O. §
65 föreskrifna samfällda omröstning l. gemensamma
votering af båda kamrarna för att i vissa frågor,
som icke få förfalla, då kamrarna stanna i olika
meningar, åstadkomma ett riksdagens beslut. Den
allmänna regeln är, att hvad kamrarna sammanstämmande
besluta, det vare riksdagens beslut. Blifva kamrarna
efter föreskrifven behandling af en fråga ej ense
om ett beslut, skall frågan, utom i de i R. O. §
65 upptagna fall, anses hafva för den riksdagen
förfallit. De i nyssnämnda § uppgifna frågorna äro
de, som röra statsutgifter eller bevillning eller
riksbankens eller riksgäldskontorets styrelse och
förvaltning, inkomster och utgifter, hvilka frågor ur
förevarande synpunkt uppmärksammas i R. F. §§ 69, 70,
71. Hafva kamrarna i dessa frågor fattat stridiga
beslut, som ej på vederbörligt utskotts förslag
varda sammanjämkade, skola bägge kamrarna hvar för
sig rösta om de olika beslut, vid hvilka hvardera
förut stannat. Den mening, som dervid erhåller de
flesta ledamöters af båda kamrarna sammanräknade
röster, gäller såsom riksdagens beslut. För att vid
sådan omröstning förekomma lika antal röster skall i
andra kammaren afläggas en förseglad sedel, hvilken
i händelse af lika röster öppnas och afgör frågan. I
denna samfällda omröstning har funnits en utväg för
svenska representationen att, utan att, såsom i vissa
land, gifva den ena afdelningen såsom sådan ett visst
försteg i afgörandet af finans- och skattefrågor och
råka in i de konflikter, som derigenom lätt uppstå
i frågor, hvilka fordra afgörande, lösa de stridiga
meningarna mellan kamrarna såsom sådana. De tvister,
som i Sverige uppstått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
