Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olaus Magni (latinisering af Olof Månsson), med binamnet Gothus (östgöte) - Olaus Martini. Se Martini, O. - Olaus Nicolai (latinisering af Olof Nilsson), kallad Helsingius - Olaus Petri (latinisering af Olof petersson), eller, såsom han sjelf skref sig, Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de nederländska städerna hemsändes af O. M. 1527
från Danzig (tryckt i »Handl. rör. Skand:s hist.»
I, 1816; förmodligen den äldsta minister-relation,
som de svenska arkiven kunna uppvisa). Af ovilja mot
den begynnande kyrkoreformationen i Sverige qvarblef
han emellertid i utlandet, till en början i Polen,
der han slöt sig till sin broder ärkebiskopen, som af
samma skäl stannade borta från fäderneslandet. 1530
fråntogos honom i Sverige hans kyrkliga befattningar,
och hans enskilda egendom konfiskerades. 1537 reste
O. M. till kyrkomötet i Mantua och tillbragte
derefter, likasom brodern, sista delen af sin
lefnad uti Italien. Efter Johannes Magnis död (1544)
förordnades han af påfven Paulus III till ärkebiskop
i Upsala, en utnämning, som förblef betydelselös
till följd af sakernas nya ordning i Sverige. Han
deltog 1545–49 i tridentinska mötets sessioner,
uppehöll sig sedermera i den hel. Birgittas kloster
i Rom och dog der d. 1 Aug. 1558. O. M. hyste varmt
nit för katolicismens återupprättande i Norden och
skref allt emellanåt till konung Gustaf. Han stod
äfven i mångfaldig beröring med sin samtids lärda
män, utgaf broderns historiska arbeten »Historia
de omnibus gothorum sueonumque regibus» (1554)
och »Historia metropolitanae ecclesiae upsaliensis»
(färdigtryckt 1557, men utgifvet först 1560)
samt skref i storslagen och patriotisk anda
en skildring öfver Norden, Historia de gentibus
septentrionalibus . . . libri XXII (Rom 1555; 2:dra
och 3:dje uppl. Venezia 1561; 4:de uppl. Basel 1567;
derjämte en stor mängd, äfven förkortade, upplagor
på latin, italienska, tyska, holländska och engelska,
men icke på svenska). Detta arbete är försedt med en
mängd illustrationer. Det är af öfvervägande natur-
och kulturhistoriskt intresse, och på söderns folk
måste det hafva verkat fantastiskt retande genom sina
skildringar af vintern i norden, af hafsvidunder,
våldsamma hafsströmmar m. m. Anordningen af det
vexlande innehållet är icke den bästa. (Titeln i den
latinska Baselupplagan af 1567 lyder i öfversättning
sålunda: »Olaus Magnus Gothus’, Upsala-ärkebiskopens,
historia om de nordiska folkens olika skick och
ställningar, äfvensom om den underbara olikheten i
seder, heliga bruk, vidskepelser, kroppsöfningar,
styrelse och matordning; vidare om krig, byggnader
och underbara hjelpmedel; vidare om metaller och olika
slag af djur, som lefva i dessa trakter etc.».) Redan
tidigare, 1539, utgaf O. M. i Venezia på italienska
och tyska ett mindre arbete, hvars italienska titel
i öfversättning lyder: »En liten bok, som närmare
förklarar en karta öfver Nordens kalla, bortom det
germanska hafvet belägna land, hvilken framställer
dessas ytterst märkvärdiga, förut hvarken af greker
eller latinare kända naturunder». Af den karta, som
dermed åsyftas, och af hvilken den lilla karta, som
åtföljde 1567 års Baselupplaga af O. M:s »Historia»,
med orätt ansetts vara en kopia, påträffades år 1886
af dr Oscar Brenner i Münchens Staatsbibliothek
det enda nu kända exemplaret, en väggkarta, utförd
i träsnitt och sammansatt af nio blad om tillsammans
170 cm. längd och 125 cm. höjd.
Denna O. M:s Carta marina et descriptio
septentrionalium terrarum ac mirabilium rerum
eis contentarum diligentissime elaborata (Venezia
1539) visar sig vara ett kartografiskt stordåd,
man må jämföra den vare sig med tidigare kartor
öfver Norden eller med 1500-talets bästa och
största kartografiska verk i allmänhet. Mera genom
autopsi och begagnande af tillförlitliga muntliga
uppgifter än genom att bygga på äldre kartor lyckades
O. M. att gifva den första tillnärmelsevis riktiga
kartbilden af Skandinavien. Från densamma hafva
ock efterföljande kartografer lånat åtskilligt;
den öfverraskande likheten mellan Nic. Zeno d. y:s
berömda karta öfver Norden (Venezia 1558) och O. M:s
är helt visst icke endast en tillfällighet. En
reproduktion af O. M:s karta i ljustryck och i 1/3 af
originalets storlek publicerades 1886 i Christiania
Videnskabs-selskabs Forhandlinger, nr 15 (särskildt
utgifven, med tysk text af O. Brenner, under titeln
»Die ächte karte des Olaus Magnus vom jahre 1539»;
1886). – Jfr H. Hildebrand: »O. M. och hans historia»
(i »Hist. tidskr.», 4:de arg., 1884).
Olaus Martini. Se Martini, O.
Olaus Nicolai (latinisering af Olof Nilsson),
kallad Helsingus, d. v. s. från Helsingland,
biskop i Strengnäs, dertill förordnad 1562 af
Erik XIV, underskref ärkebiskop Laurentius Petris
skrift mot liqvoristerna (se Liqvoriststriden) samt
ständernas bref 1569 om de mördade Sturarnas oskuld,
hvarjämte han i bref allvarligen förmanat konungen
att till försoning för sina på Sturarna och andra
begångna mord fira en allmän bönedag. N., som 1572
undertecknat den i Upsala af de församlade biskoparna
och presteståndets fullmäktige uppsatta skriftliga
förbindelsen till trohet mot den evangeliska läran
och kyrko-ordningen, stod ock härvid oryggligen fast
till sin död, 1585.
Olaus Petri (latinisering af Olof Petersson) eller,
såsom han sjelf skref sig, Olavus Petri, svenska
kyrkans förnämste reformator och broder till Sveriges
förste lutherske ärkebiskop, Laurentius Petri,
föddes d. 6 Jan. 1493 i Örebro, der hans fader, Peder
Olufsson, var smed. Efter att vid karmelitklostret
i födelsestaden hafva fått sin första undervisning
tillbragte han någon tid vid Upsala universitet
och fullföljde sedan, under namnet Phase,
sina studier i Leipzig (1516) och i Wittenberg,
der han promoverades till filos. magister d. 10
Febr. 1518. Under sin studietid i Wittenberg åtnjöt
han förmånen af Luthers och Melanchthons ledning
och personliga umgänge. Särskildt förvärfvade han
sig värdefulla insigter i kyrkoorganisationen,
då han fick åtfölja Luther på en resa, som denne
företog för att inspektera kyrkor och skolor. På
återresan till Sverige 1519 höll han på att
sätta lifvet till, då fartyget strandade nära
Gotland. Omfattad med välvilja af Sören Norby,
vistades han någon tid på denna ö och predikade
mot det der rådande aflatskrämeriet. S. å. anlände
O. P. till Strengnäs. Han fick der en beskyddare i
biskopen, Mattias Gregersson, som antog honom till
sin sekreterare och 1520 gjorde honom till diakon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
