Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckelblomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Legrand och tysken W. Wagner, finnes af K. Krumbacher i
»Zeitschr. f. vergl. sprachforschung von E. Kuhn und
J. Schmidt», bd XXVII, och af G. Meyer i »Griechische
grammatik, 1886.)
Man indelar lämpligast den nygrekiska literaturen i
två hufvudperioder, af hvilka den första perioden kan
anses omfatta tiden från slutet af 15:de årh. till
omkr. 1750. Under detta tidehvarf kunde, till följd
ej blott af det turkiska, utan äfven, på de joniska
öarna och Kreta, af det venezianska väldets tryckande
tyranni, ej något rikare vare sig literärt eller
vetenskapligt lif i sjelfva Grekland uppkomma eller
ega bestånd. Literär odling och till denna knutna
intressen egde under denna tid sitt snart sagdt enda
stöd i de till Italien utvandrade grekerna, främst
K. och A. J. Laskaris, Bessarion, Gazes m. fl., hvilka
lefde och verkade i början af 1500-talet. Deras
verksamhet gick för öfrigt förnämligast ut på
studiet af den forngrekiska literaturen. Mellan
denna italiensk-helleniska bildning och det öfriga
Grekland funnos dock vissa föreningspunkter på
Korfu, Kreta och i Konstantinopel. Särskildt i
Konstantinopel under skydd af den grekisk-katolske
patriarken och den honom omgifvande grekiska adeln,
de s. k. fanarioterna (så benämnda efter det qvarter,
Fanar, i Konstantinopel, som utgjorde stamhållet för
den grekiska kyrkans styrelse), egde den literära
bildningen en viss fristad. I Fanar stiftades nämligen
ett nationalgymnasium, som blef utgångspunkten för
andra förr eller senare inrättade bildningsanstalter
utöfver hela Grekland, ehuru sedan i Konstantinopel
bland de andlige sjelfva likgiltighet och
okunnighet snart blefvo rådande. De till de antydda
institutionerna knutna namnen äro mest bekanta för
teologisk och undervisningsliteratur, såsom Meniates,
som i sina i folkidiomet hållna predikningar lemnade
prof på en mer än vanligt kraftfull vältalighet,
samt den från Konstantinopel i början på 1600-talet
fördrifne patriarken Kyrillos Lukaris. Främst står
väl den turkiske läkaren och diplomaten Alexandros
Mavrokordatos (1636–1709), som tillhörde den
kanske förnämsta fanariotslägten. Denne skref äfven
historia, filosofi och literatur, och genom hans
bemödande uppstodo offentliga skolor i Janina och
på Patmos. Höjdpunkten af grekisk bildning, utom
Konstantinopel och Italien på 1600-talet, betecknar
Leon Allatios (från Chios, f. 1586), som inlagt stor
förtjenst om de gamle författarnas textgestaltning. –
Den specielt nygrekiska diktningens tidigaste
alster bestå hufvudsakligen i öfversättningar och
bearbetningar af frankiska riddare-epos, hvarjehanda
romaner, efterbildningar af frankiska legender,
fabler och didaktiska berättelser, ombildningar af
franska behandlingar af grekiska myter och historiska
berättelser o. s. v., hufvudsakligen således
under vesterländskt inflytande, förmedladt genom
korstågen samt Venezias och frankernas välde öfver
de joniska öarna och Kreta äfvensom öfver Morea. Den
vesterländska romantik, som utmärkte dessa
alster, finner man också i full blomning på Kreta
hos Bikentios Kornaros (från 2:dra hälften af
1500-talet) i hans stora epos Erotokritos. Från
Kreta härstammade också Georgios Chortakes (i
slutet af 1600-talet), som skref det tragiska,
mest af gräsliga händelser uppfyllda dramat
Erofili. Jakobos Triboles (från Korfu, i midten af
1500-talet) bildar öfvergången från den romantiska
till den historiska poesien. Denna representeras
förutom af några anonyma, mest till Konstantinopels
eröfring hörande dikter förnämligast genom några
från de joniska öarna härstammande författare, i
synnerhet Joannes Tzanes Koronaios. Samma diktslag
öfvades af Athanasios Skleros (från Kreta), som
i förra hälften af 1600-talet skildrade striderna
mellan venezianerna och turkarna (1645–69). Den
bukoliska diktarten representeras genom Boskopula
af Nikolaos Demetrios (från omkr. 1620). Förutom
elegier och epigram på helleniskt språk från den
italiensk-helleniska skolan återstår att omtala
dikten Hellas, i hvilken den ofvannämnde L. Allatios
framträder som en frihctssångare af ej obetydlig
poetisk begåfning. I poetiskt hänseende högre än de
nu anförda alstren stå folkdikterna (se nedan).
Andra periodens början kan sättas till den
tidpunkt, då Grekland trädde i närmare förbindelse
med Ryssland, och då till furstar (hospodarer)
i Moldau och Valakiet insattes greker, tillhörande
fanarioterna (omkr. 1750). De i trots af eller snarare
till följd af det turkiska väldets tryckande ok
småningom väckta önskningarna om befrielse började
vid den snart inträdande försvagningen af Portens
maktställning vinna i styrka. När sedan Nikolaos
Mavrokordatos (d. 1730), son till den ofvan omtalade
Alexandros, insattes till furste öfver Moldau och
Valakiet, blefvo Jassy och Bukarest äfvensom Odessa
medelpunkter för den nygrekiska kulturen. Redan under
föregående period hade, särskildt till följd af den
grekisk-katolska kyrkostyrelsen, flere greker verkat
i Ryssland, hvarest grekiska undervisningsanstalter
uppkommo. Ifrån alla de nu anförda hufvudorterna för
grekisk bildning utgick impulsen till en lifligare
bildningsverksamhet i det öfriga Grekland. Och
särskildt under inflytandet af en storartad privat
frikostighet uppstodo skolor och bildningsanstalter,
t. ex. på Athos, i Smyrna, på Chios samt i Mindre
Asien, äfvensom på de joniska öarna, särskildt
Korfu, m. fl. orter. I dessa anstalter lärde flere
af detta tidehvarfs yppersta män: Evgenios Bulgaris
(1716–1806), hvilken verkade som lärare och mångsidig
författare, Nikeforos Theotokes (1736–1800),
förnämligast på Korfu, Nikolaos Mavrommates,
Konstantinos Michael Kumas samt framför alla
nydaningstidens förnämsta storheter: Konstantinos
Oikonomos (1780–1857) och Adamantios Koraes (Coray,
1748–1833). Koraes’ verksamhet betecknas af en
nästan fabulös mängd skrifter af politiskt, literärt,
filologiskt och patriotiskt innehåll. Hans storverk
var skapandet af ett nygrekiskt literaturspråk. Bland
andra den andliga odlingens förkämpar och främjare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
