Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrsunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rivaliteten mellan N. och Churchill slutade med
att den förre dukade under och måste foga sig i
att förflyttas till öfverhuset, då lord Salisbury
bildade sitt första kabinett. N. var förste lord
af skattkammaren i Salisburys första kabinett
(Juni 1885–Jan. 1886) och blef utrikesminister,
då Salisbury i Aug. 1886 bildade sitt andra
kabinett. I början af Jan. 1887 måste N. afgå
till följd af sjuklighet, och d. 12 s. m. afled
han plötsligt af slag, i Salisburys ämbetsrum.
E. W.
Northeim [-hajm], stad i preuss. regeringsområdet
Hildesheim (Hannover), vid Leines biflod Ruhme och
flere jernvägslinier. 6,628 innev. (1880).
Northern territory. Se Nord-Australien.
North-Foreland. Se Foreland.
Northumberland [nårthö’mberländ], nordligaste
grefskapet i England, omgifves af Nordsjön och
Skotland samt grefskapen Cumberland och Durham. Areal
5,221 qvkm. 434,086 innev. (1881). Större delen af
grefskapet är ett kalt bergland, med stora myrar och
svag gräsväxt. De största höjderna äro på sydvestra
gränsen Killhope Law (673 m.) och på skotska
gränsen Oheviot hills (högst 815 m.). Endast de
sistnämnda utmärka sig genom frisk grönska och gifva
näring åt stora hjordar af får (hela grefskapet har
omkr. 900,000 får). Mellersta delen af landet är svagt
kuperad, kusten merendels flack; utanför densamma
ligga Holy island och Fariie islands. De största
floderna äro Tweed (på norra gränsen), Coquet och
Tyne (på södra gränsen). I södra och sydöstra delen
utbreder sig ett stort stenkolsfält, som sammanhänger
med Durhams, och som 1870 ansågs innehålla nära 3
milliarder ton. Utom stenkol, hvaraf 1882 brötos
i 176 grufvor 14,5 mill. ton, har N. jernmalm och
silfverhaltig blymalm samt flere slags leror, kalk-
och sandsten. Bergsbruk och jernhandtering äro
jämte skeppsbyggeri, glas- och lergodstillverkning
de vigtigaste industrigrenarna. Den odlade
jorden upptager 55 proc., skogen 3 proc. af hela
arealen. Vid kusten idkas sillfiske och i floderna
laxfiske. Hufvudstad: Newcastle. Bland grefskapets
många fornlemningar märkes Piktiska muren mellan
Tyne och Solway (se Hadrianus’ vall).
Northumberland [nårthö’mberländ], »landet norr om
Humber», angelsachsiskt konungarike, uppkom i början
af 600-talet genom våldsam förening af de angliska
smårikena Bernicia (Kelt. Bryneich; motsvarande de
nuv. grefskapen Durham och Northumberland samt det
skotska landskapet Lothian) och Deira (Kelt. Deifr;
motsvarande det nuv. Yorkshire). Det omfattade, då det
efter eröfringen af angränsande britiska, piktiska
och skotska områden var som störst, hela nordöstra
delen af England och sydöstra delen af Skotland,
från Humber i s. till Forth i n., med Nordsjön i
ö. och en vexlande gräns genom det keltiska landskapet
Strathclyde i v. En blodig täflan om väldet emellan de
gamla dynastierna i N:s båda hufvuddelar kännetecknar
till en början rikets historia; derefter följa
hårdnackade krig med grannriket Mercia och de keltiska
folkstammarna i v. och n. Sedan kristendomen, införd
från Canterbury under den förste gemensamme konungens,
Ethelfriths af Bernicia, efterträdare Edvin af Deira
(617–633) och från Iona under Ethelfriths andre son,
Osvald (635–642), hunnit stadga sig i N. under
dennes broder Osvy (642–670), inträdde för riket
en mer än hundraårig period af öfvervägande fredlig
odling, utmärkt af de ryktbara namnen Caedmon,
Englands äldste skald, och Beda, den äldste
kände engelske historieskrifvaren. År 793 började
nordmännens härjningar i N. 827 blef det skattskyldigt
under konungen i Wessex, och 875 besattes det nästan
h. o. h. af nordmännen. Konung Ethelstan af Wessex,
segraren vid Brunanborg (937), och ännu mer dennes
broder Edred fastknöto N. med starkare band vid
det samlade engelska riket. Dock intogo jarlarna
i landet länge en mycket sjelfständig ställning,
äfven efter den normandiska eröfringen (1066), och
först 1095 införlifvades N. med den engelska kronan
af Vilhelm Rufus. Norra delen af N. gick i senare
hälften af 10:de och början af 11:te årh. förlorad
till de skotske konungarna.
Northumberland [nårthömberländ], engelsk grefve- och
hertigtitel, har för det mesta varit förbunden med
slagtnamnet Percy (se d. o.). En lord Henry Percy,
utmärkt såsom krigare, blef 1377, vid Richard II:s
kröning, grefve af N. Han understödde senare Henrik
af Lancaster (Henrik IV), när denne beröfvade Richard
tronen (1399), blef konnetabel af England för lifstid,
fick i besittning ön Man m. m., men svek snart den
nye konungen. Grefven af N. hade en son Henry, hvilken
för sin hetsighet kallades Hotspur (»eldsporre»). Då
konungen vägrade att utlösa Hotspurs svåger, den
engelske tronkandidaten Edmund Mortimer d. y.,
ur walesisk fångenskap, grep Hotspur till vapen mot
konungen. Fadern ämnade hjelpa sin son. Men innan
N. hann att med trupper från nordligaste England
sluta sig till sonen (hvilken trädt i förbund med
Wales’ furste Owen Glendower), stupade denne, vid
Shrewsbury (1403), och N:s yngre broder Thomas Percy,
grefve af Worcester, som förenat sig med Hotspur,
halshöggs. N. förlorade ej fattningen. Han låtsade sig
hafva dragit åstad såsom medlare till konungens hjelp,
och derefter följde lätt den mäktige stormannens
försoning med Henrik IV. Men redan 1405 slöt N. sig
till det nya upprorsförsök, som leddes af ärkebiskopen
af York, Richard Scrope. Han måste dock fly till
Skotland, sökte sedermera skydd hos Glendower i Wales
och företog 1408 från sistnämnda land ett infall i
England, men stupade vid Bramham Moor (grefskapet
York). Slägtens gods och grefvetitel, som efter
sistnämnda upprorsförsök indragits, innehades dock
sedermera af Hotspurs ättlingar, hvilka förblefvo det
lancasterska huset trogna. På 1460-talet, då yorkska
partiet under Edvard IV vunnit öfverhanden och ännu
hade sitt förnämsta stöd i »konungamakaren» Warwick,
fick dennes broder, John Neville (se Neville),
titeln grefve af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
