Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordstjerne-orden, svensk orden, som stiftades af Fredrik I d. 23 Febr. (g. st.) 1748 - Nordstrand, ö i Nordsjön utanför Husum - Nordström, Johan Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftade med guldlänkar; 2) ordenskorset, som
består af ett gyllene, hvitemaljeradt grekiskt
kors med klufna uddar. I korsets midt är en blå
glob, i hvilken (å båda sidor) synes en femuddig
stjerna med omskriften Nescit occasum (»hon vet
ej af nedgång»), hvarjämte i de 4 hörnen kring
globen stå gyllene kronor. Detta kors, krönt af
en kunglig krona, bäres, när ej kedjan begagnas,
vid ett vattradt svart sidenband öfver axeln, från
höger till venster; 3) plaquen (kraschanen), som
är af silfver och visar ett grekiskt klufvet kors
med en femuddig stjerna i midten och strålar af
silfver mellan korsets armar samt bäres å venstra
sidan af bröstet. Kommendörer af första klassen
bära ordenstecknet i ordensbandet om halsen och en
mindre plaque, som i öfrigt är lik kommendörernas af
stora korset med undantag af att inga strålar finnas
mellan korsets armar. Kommendörer af andra klassen
bära endast den större ordensstjernan i ordensband
kring halsen, men icke plaque. Riddarna bära ett
ordenskors, som är likt kommendörernas, men mindre,
å venstra sidan af bröstet. För de 10 äldsta af ordens
kommendörer finnas pensioner å 300 kr.
Nordstrand, ö i Nordsjön utanför Husum, 1 mil
från Slesvigs vestkust. Areal 42 qvkm. 2,367
innev. (1880). N. utgör tillika med Pelworm, som
lösrycktes 1436, och några smärre öar (se Halligen)
lemningar af landskapet Strand eller N., som under
medeltiden var en del af fastlandet och omfattade
5 härad (omkr. 450 qvkm.), men genom upprepade
stormfloder till största delen uppslukats af
hafvet. År 1300 lära sålunda 7,600 menniskolif hafva
gått förlorade. Den 8–9 Sept. 1362 inträffade en
liknande katastrof, hvarvid N. styckades och delvis
bortrycktes. Och sedan man återvunnit från hafvet
en del af dess byte, bröt en ny ödeläggelse fram
d. 11 Okt. 1634, hvarvid halfva området bortspolades
samt 6,400 menniskor och 50,000 kreatur omkommo,
under det att blott 2,633 menniskolif räddades. Med
tillhjelp af inkallade katolska holländare och
brabantare började man 1650 bygga fördämningar och
har derigenom lyckats rädda hvad som nu finnes qvar
af ön. Det frisiska språket på N. utträngdes under
17–18:de årh. af plattyskan (jfr Nordfrisland).
E. Ebg.
Nordström, Johan Jakob, universitetslärare,
skriftställare, politiker, föddes, enl. egen
uppgift, d. 1 Jan. 1802 (annars uppgifves vanligen
d. 20 Dec. 1801) i Åbo, blef 1818 student och
1823 filos. doktor derstädes samt aflade 1824
domare-, 1825 juris kandidat- och 1829 juris
licentiatexamen. På grund af sin 1826 utgifna
afhandling Om länsförfattningen i den svenska norden
intill Gustaf I:s tid utnämndes han 1827 till adjunkt
i ekonomisk rätt och handelslagfarenhet vid det till
Helsingfors flyttade universitetet. 1829–34 var
N. sekreterare i censurkomitén och förestod samtidigt
(vårterm. 1832–höstterm. 1833) professuren i folk-
och statsrätt samt nationalekonomi. 1832 utgaf han
afhandlingarna Skildring af bevisningsmethoderne i
brottmål, efter de gamla landskapslagarne (I) och De
municipiorum in Fennia constitutione (»Skildring af
municipalförfattningen i Finland», s. å.) samt
utnämndes 1834 till professor i folk- och statsrätt
samt nationalekonomi vid Helsingfors universitet. Hans
föreläsningar, som behandlade kameral- och
politilagfarenhet, nationalekonomi och Finlands
ekonomiska lagstiftning äfvensom folk- och statsrätt,
bidrogo kraftigt till de juridiska studiernas höjande
och voro särskildt betydelsefulla genom den kunskap
om Finlands statsrättsliga ställning, som genom dem
spriddes. Tillika fortsatte han sina studier inom
den germanska och äldre svenska rättsförfattningens
historia, hvilkas resultat framträdde i hans
hufvudverk: Bidrag till den svenska samhällsförfattningens
historia; efter de äldre lagarne till sednare häljten
af sjuttonde seklet (2 afdeln. 1839–40). Arbetet
vann såväl i Sverige som i Finland lifligt bifall för
framställningens skärpa, klarhet och objektivitet samt
intager fortfarande en ansedd plats i den svenska
rättshistoriska literaturen. Mindre betydande
voro hans i stipendiat-teser framställda satser
i blandade statsekonomiska ämnen. N:s mångsidiga
kunskaper blefvo dessutom tagna i anspråk för
offentliga uppdrag. 1841–42 var han medlem i en
skogslagskomité, hvars 1842 utgifna »Förslag till ny
skogsordning» han till väsentlig del utarbetade. Såsom
medlem (sedan 1843) af den för kyrko-ordningens
revision och förbättring tillsatta komitén utgaf han
1845 »Förslag till kyrkolag för storfurstendömet
Finland jämte motiver och betänkanden», hvilket
dock icke vann gällande kraft. Emellertid vaknade
hos N. tanken att öfverflytta till Sverige. I
det akademiska konsistoriet var han utsatt för
ständiga obehag till följd af sin orubbliga fasthet i
vidhållandet af lag och rätt och sin oböjliga seghet
i att förfäkta den mening han en gång uttalat. De
styrandes deraf framkallade agg gaf sig uttryck i
hvarjehanda småaktiga kränkningar. Äfven bristen
på arkivaliskt källmaterial för fullföljande af de
rättshistoriska studierna var för honom en anledning
att lemna Helsingfors. Svenska Riksarkivets åldrige
chef, Hans Järta, föreslog i Sept. 1844 N. till sin
efterträdare och satte detta förslag i samband med
en tilltänkt reorganisation af Riksarkivet. Knappt
hade dock N. i Juni 1845 anhållit om afsked från
professuren i Helsingfors, innan han ångrade det
steg han tagit. Han hade dåmera varit benägen
att qvarstanna, om vederbörande i Helsingfors och
Petersburg gjort honom något lämpligt anbud, men
detta uteblef. Den 28 Jan. 1846 erhöll han afsked från
professuren, och d. 19 Juni s. å. utnämndes han till
svensk riksarkivarie. Några dagar derefter erhöll
N. kungl. priset af Svenska akademien (för »Bidrag
till den sv. samhällsförfattningens hist»), och d. 6
Aug. 1849 valdes han nästan enhälligt till Franzéns
efterträdare i akademien, men förklarade sig icke
kunna antaga kallelsen. N:s afsigt att i Stockholm
genom arkivstudier komplettera sina rättshistoriska
forskningar blef endast i ringa mån förverkligad, dels
emedan arkivforskningen för honom var ett nytt fält,
der han icke rörde sig med full säkerhet, dels äfven
emedan hans tid omedelbart blef tagen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
