Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nièvre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
agitationen dit och uppgifva all sådan på
landsbygden. Emellertid vaknade regeringen ur sin
säkerhetssömn, och med polisens tillhjelp sprängdes
agitationshärdarna på landsbygden 1874 och inom
stadsfabrikerna 1875–76. Stora demonstrationer
af upprorsmännen ledde till processerna mot
»de 50» (1876) och »de 193» l. tjajkovskerna
(1877). Nihilisterna upptäckte då sättet, hvarpå deras
planer skulle kunna främjas: attentat, mordbrand,
stöld, och 1878 invigde de terrorismens skede. De
togo till hjelp den moderna kemien och fysiken
för tillverkande af förstörelseredskap, uppbjödo
slavernas hela fintlighet och förställningskonst
för att kunna under förklädnader smyga sig in
öfverallt, hålla sina tryckerier dolda och sopa igen
spåren efter sina förehafvanden samt vände sig till
nytta ryssens vana vid disciplin, sjelfuppoffring
och blind lydnad. 1879 delade partiet sig i en
landtgrupp och en stadsgrupp (styrd af den fruktade
exekutiv-komitén, med tidningen »Nardnaja vlja»,
folkviljan). Attentat-verksamheten är förlagd till små
grupper, som utföra ett öfverhufvuds befallningar
och icke känna hvarandra inbördes, så att den, som
gripes, ej kan förråda många medskyldiga. Minsta
förräderi straffas oblidkeligt med döden. I ögonen
fallande är mängden af bildade unga ryskor, som
med dödsförakt gå nihilismens ärenden och gifva den
dess exaltation, dess martyrglöd. De märkligaste dåd,
med hvilka partiet gifvit sin tillvaro till känna, må
här antecknas. Utgångspunkt bildar Vjera Sassulitjs
på eget bevåg företagna mordförsök på Petersburgs
»stadskapten» general Trepov (d. 5 Febr. 1878)
och hennes frikännande genom juryn. (Regeringen lät
efter denna tid nihilistförbrytelserna afdömas af
militärdomstol.) S. å. d. 16 Aug. föröfvades mordet
på general Mezentsev, chef för hemliga polisen, och
åtskilliga studentupplopp egde rum. Exekutiv-komiténs
nästa »dödsdom» verkställdes d. 21 Febr. 1879,
då Charkovs guvernör furst Krapotkin mördades. Den
25 Mars s. å. inträffade attentatet på polischefen
general Drentelen, d. 14 April Solovjevs misslyckade
revolverattentat på tsaren sjelf, d. 1 Dec. försöket
att medelst gräfda minor spränga i luften kejserliga
bantåget invid Moskva, sedan tsaren några dagar förut
undgått ett liknande försåt vid Alexandrovsk. Trots
utomordentliga åtgärder af regeringen åstadkommo
nihilisterna d. 17 Febr. 1880 en dynamitexplosion,
som dock förfelade sitt mål, i Vinterpalatset,
under kejserliga matsalen. I Nov. s. å. hölls
en monsterprocess mot 280 för sammansvärjningar
anklagade. Den 3 Mars 1880 misslyckades en mordplan
mot diktatorn Loris-Melikov. Det ryktbaraste dådet
vardt mordet (medelst sprängbomber) på tsar Alexander
II, d. 13 Mars 1881, just när han gjort början till
att inkalla en folkrepresentation. Såsom gerningsmän
hängdes Ryssakov, Michajlov, Kibaltjitj, Sjeljabov
och Sonja Perovskaja. Nihilisterna tillsände den nye
tsaren en proklamation, erbjudande sig att nedlägga
vapnen mot allmän amnesti för politiska förbrytelser,
införande af ståndsförfattning samt rätt att drifva
valagitation. Men Alexander III
var ej sinnad att bevilja det ringaste, och reaktionen
under hans regering har gjort nihilisterna allt
oförsonligare, medan dock deras verksamhet hämmats
af polisens ytterst energiska uppsigt och utbildade
förmåga att uppspåra dem. Den 30 Mars 1882 läto
nihilisterna skjuta Strelnikov, generalprokurator vid
militärdomstolen i Kiev; i Juni s. å. upptäckte man,
att de hade försänkningar i utrikesministeriet. Till
tsarens kröning (d. 27 Maj 1883) utlofvade de
stillestånd, men i en ny proklamation kort derefter
förklarade de sig vilja återupptaga striden,
emedan vid kröningen intet af deras önskningsmål
behjertats. Kontrollen öfver universitetsungdomen
skärpes, men nihilistskrifternas antal ökas, och d. 28
Dec. 1883 mördas i Petersburg polisöfverstelöjtnant
Sudejkin. I Juli 1884 upptäckes en sammansvärjning i
Varsjav m. fl. polska städer, och omkr. 200 personer
häktas till följd deraf. Den 14 Maj 1885 dödas
en poliskommissarie i Charkov af en nihilist. I
April 1886 fängslas många arbetare i Varsjav för
nihilistiska stämplingar, och i de donska kosakernas
hufvudort Novo Tjerkask upptäckas misstänkta
sprängämnesförråd. Det hade emellertid uppdagats,
att nihilismen inträngt bland hoffolket, officerarna
och t. o. m. hemliga polisen. Tsarens fruktan och
afstängning drefvos alltmera till ytterlighet. I
Febr. 1887 häktades flere officerare vid linien och
marinen samt kadetter. Den 13 Mars s. å., på årsdagen
af mordet på Alexander II, fasttogos på Petersburgs
gator 3 studenter kort före ett af dem tillämnadt
bombattentat på tsaren, och till följd deraf häktades
en mängd personer, bland hvilka fem afrättades. Under
April s. å. utkommo rykten om två mot tsaren riktade,
men undertryckta attentat på slottet Gaisjina. –
Under sin strid mot de styrande har nihilismen, trots
all sin negativitet, nödgats formulera åtskilliga
positiva fordringar. Anklagelsepunkten, mot regeringen
lyder ej numera på att den är en regering, utan att
den är en despotisk sådan. Nihilisternas program af
Jan. 1880 fordrar en konstitution, folkrepresentation,
kommunal sjelfstyrelse, samvets-, yttrande-,
press-, förenings- och församlingsfrihet, allmän
rösträtt samt stående härens ombildning till en
territorialarmé. Dermed är nihilismen på väg att
öfvergå till ett vanligt europeiskt oppositionsparti
af yttersta venstern, ehuru med rysk prägel. Dess
fordran på konstitution och ständerförsamling
har emellertid, såsom brytande med Rysslands halft
asiatiska organisation och derigenom innebärande ett
angrepp på kejsaren, lagen och samhällsordningen,
väckt mot hela rörelsen en storm af rysk-nationel
ovilja. Jfr Stepnjak, »Det underjordiska Ryssland»
(öfvers. 1883), med inledning af H. Lindgren.
1. K. H. 2. L. H. Å.
Nihilist. 1. Anhängare af nihilismen i filosofisk
eller politisk bemärkelse (se föreg. art.). –
2. Menniska, som går så långt möjligt är i
bestridandet af att en sak är eller bör vara,
t. ex. »försvarsnihilist», d. v. s. en, som anser,
att ett land ej bör förstärka sina försvarskrafter
eller ens hafva något militäriskt försvar. Vidare
betyder nihilist menniska, som förnekar och bestrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
