Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Möller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven den sedligt rena hållning, den ej obetydliga
uppfinningsgåfva samt den öfverraskande fulltoniga
och målande stil, som präglade författarens
framställning. I synnerhet språket tog med denna
hök ett stort steg framåt. Å andra sidan saknar
romanen klart genomtänkt plan och helgjutenhet;
framställningen blir genom sin bredd ofta
tröttande, och periodbyggnaden lider af en
viss enformighet. Bokens rykte var emellertid så
stort, att en tysk öfversättning af densamma utkom
(1750–52). – M. prestvigdes 1743 och kallades 1744
till kyrkoherde i Bro och Lossa af ärkestiftet. Men
dermed var också hans befordringsbana slutad. Hans
flit, hans anseende hos samtiden såsom vitter
författare, de utmärkelser, som tillföllo honom,
då han 1749 blef ledamot af Vetenskapsakademien
och 1755 prisbelöntes af Vitterhetsakademien, ej
ens hans ådagalagda insigter i teologien eller ett
uttryckligt k. förord kunde hos Upsala domkapitel
utplåna den ovilja hans romanskriftställareskap der
ådragit honom. Han fortsatte nämligen dermed äfven
såsom prest. Först utarbetade han en öfversättning
af J. G. Hamanns »Asiatiska Banise» (1747), en
fortsättning af v. Ziegler und Kliphausens beryktade
roman. Vidare sysselsatte han sig med sin stora
roman Thecla, eller den bepröfwade trones dygd (3 d.,
1749–58; 3 gånger omtr. 1758–76; öfvers. på danska
1773–74), utan fråga hans i konstnärligt afseende
förnämsta. »Det visar sig tydligen, att författaren
är långt mer hemmastadd inom den tid, på hvilken
händelsen tilldrager sig här, nämligen Neros och de
förste kristnes, än inom den fornsvenska». Deremot är
bokens syfte af uppbyggelseskrift ett hinder för
framställningens ledighet och högre konstvärde. Det
var dock kanske just de ymnigt förekommande
teologiska undersökningarna, de fromma förmaningarna,
andaktssångerna o. dyl., som gjorde boken till
en värderad läsning hos författarens samtida och
det närmast följande slägtet. Till M:s arbeten
på prosa hör äfven ett slags efterbildning af La
Bruyères »Caractères»: Åtskillige målningar på
människliga sinnen (1754), af hvilken dock blott
1:sta delen utkom, behandlande de lastfulla eller
dåraktiga karaktererna. M. röjer der onekligen
psykologisk blick och menniskokännedom; men hans
stil saknar den skärpa och nätthet, den qvickhet
och liflighet, som gjort förebilden så berömd. En
egendomlig smakförvillelse var det Tankespel
kalladt Eugenia, eller den förwillade wälmening,
som M. 1757 offentliggjorde (2:dra uppl. 1779). Det
visar sig nämligen bestå af ett femaktsdrama på
vers, i hvilket författaren här och der instuckit
förklarande anmärkningar på prosa för att göra det
till en berättelse. – M., hvars behandling af den
högtidligare prosan för sin tid kan anses mönstergill,
erhöll flere gånger i uppdrag af Vetenskapsakademien
att hålla minnestal öfver hennes bortgångna
ledamöter. Äfven som skald uppträdde han med ej få
smärre tillfällighetsdikter samt den större dikten
Svenska enigheten (1747), en tydlig efterbildning af
von Dalins »Svenska friheten». – Emellertid blefvo
M:s knappa inkomster alltmer
otillräckliga för den växande familjen, och han sökte flere
gånger förflyttning från det gäll han innehade. Men
konsistorium var, som ofvan sades, obevekligt
och gaf honom aldrig ens förslagsrum, så att M.,
enligt samtidens intyg, allt djupare nedsjönk
i brist och rent af fattigdom. Under bördan af
dessa bekymmer afled han plötsligt i Bro prestgård
d. 26 Juni 1763. Någon skola kom han ej att bilda
i vår prosadikt. Deremot står den svenska prosan
i stor skuld hos honom för sin utbildning i den
allvarligare riktningen. Jfr Wilckes Åminnelsetal
i Vetenskapsakademien (1765); Atterbom: »Svenska
siare och skalder», 3:dje bandet; Eichhorn: »Svenska
studier» (I, 1869). -rn.
Mörkridor. Se Jättar.
Mörkö, socken i Södermanlands län, Hölebo härad,
bestående af den i Mörköfjärden mellan Södertörn och
Södermanlands fastland liggande Mörkön (utom
nordvestra hörnet, den förr sjelfständiga Dåderön, som
hör till Ytter-Jerna socken af Stockholms län), några
mindre öar samt en liten del af Södertörn. Mörkön
har en längd i n. och s. af omkr. 20 km., men är
knappast 5 km. bred; dess ytinnehåll är 4,860
har, deraf 363 har inom Stockholms län. Ön är
öfvervägande bergig, med oftast skogbevuxna, stundom
rätt betydande bergåsar. Nästan hela socknen tillhör
Hörningsholm. Den lilla ön Oaxen i s. ö. har ett stort
kalkbrott. Socknens areal är 5,638 har; innevånarnas
antal var vid 1885 års slut 1,371 pers. Socknen utgör
ett till egaren af Hörningsholm patronelt pastorat
af 2:dra kl., Strengnäs stift, Södertelge kontrakt.
Mörlin, Joachim, tysk ortodox luthersk teolog, f. i
Wittenberg 1514, blef 1536 magister och 1539 Luthers
kaplan derstädes, utnämndes 1540 till superintendent
i Arnstadt och vardt s. å. teol. doktor. Till följd
af sin ifver för den rena lutherska läran och kyrklig
tukt afsattes han 1543 från sitt ämbete; och sedan
han 1544 blifvit superintendent och skolinspektör
i Göttingen, måste han i Jan. 1550 begifva sig
äfven derifrån, emedan han ihärdigt uppträdt mot
»interim». Sistn. år fick M. en kyrkoherdebefattning i
Königsberg. I den der uppblossande osiandriska striden
ingrep han efter någon tid såsom en häftig motståndare
till Osiander och måste 1553, då stridigheterna äfven
efter dennes död fortsatts, lemna Königsberg. Han blef
s. å. superintendent i Braunschweig, men återkallades
1567 till Königsberg, först tillfälligtvis för att
gifva en ny ordning åt den preussiska kyrkan, kort
derefter såsom biskop af Samland. Död 1571. Hans
vigtigaste arbete är den af honom tillsammans med
Chemnitz år 1567 affattade skriften Repetitio
corporis doctrinae christianae, senare vanligen
kallad »Corpus doctrinae pruthenicum», hvilken blef
rättesnöret för luthersk bekännelse och kyrkoordning
i Preussen, med anseendet af en symbolisk bok.
Mörlunda, socken i Kalmar län, Aspelands; härad. Areal
30,233 har. 4,025 innev. (1885). M. bildar med Tveta
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Linköpings
stift, Aspelands kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
