Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månsson, Johan - Månsson, Nils - Månsson, Måns, psevdonym för författaren M. H. Hultin - Månstad, socken i Elfsborgs län - Månviol. Se Lunaria - Månår, en tidrymd bestående af 12 synodiska månader, innehållande 354 dagar, 8 timmar och omkr. 48 minuter - Måra, bot. Se Galium - Mårby, jordebokssocken i Skaraborgs län - Mårdaklef, socken i Elfsborgs län - Mårdhunden, Canis procynoides, zool., hör till familjen hunddjur - Mårdkatten, Felis viverrina, zool., utgör typen för underslägtet mårdkatter (Viverriceps) af kattslägtet - Mårdslägtet, Martes, zool., hör till familjen vesledjur (Mustelidæ) inom rofdjurens ordning och däggdjurens klass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
etc., hvartill 1645 kom ett nytt Pass-kort
öfver Östersjön »i platt» (d. v. s. i Mercators
projektion). En andra upplaga af M:s »Sjöbok» utkom
1677. 1725 blef den »tre gånger uplagd» af en
fortifikationsofficer M. O. Nordenberg samt hade
ytterligare utkommit två gånger, då kaptenen vid
amiralitetet Jonas Hahn år 1748 utgaf en omarbetad
och tillökad upplaga med titel: »Johan Månssons
uplifwade aska, eller des förnyade sjömärkesbok
.... jämte tilökning öfwer farwatnen uti Kattegatt
och Skagerack». Arbetets behöflighet och värde framgå
äfven deraf att det under förra hälften af 1700-talet
flere gånger utkom på tyska och en gång på danska.
Månsson, Nils, riksdagsman och vältalare, föddes
d. 5 April 1776 i Starrarp i Frenninge socken,
Malmöhus län, och blef med tiden egare af en liten
gård i den närbelägna byn Skumparp. Såsom ombud för
Färs och Frosta härad deltog han i alla riksmöten
1810–34 och räknades derunder visserligen till den
moderata oppositionen, men intog aldrig en ledares
ställning, utan uppträdde oftast medlande. En
aldrig betviflad redbarhet förvärfvade honom under
skarpaste riksdagsstrid aktning äfven af motståndarna
och beredde honom slutligen jämväl plats bland
styresmännen för riksbankens afdelningskontor i
Malmö. Hans ovanliga förmåga såsom improvisatör
framstod på ett synnerligen lysande sätt vid
öfverläggningen d. 26 Febr. 1829 om indragningsmaktens
afskaffande och gaf hufvudstaden anledning till
storartade hyllningar af »Ljusets bonde», såsom
han sedermera ofta benämndes med anspelning dels på
några yttranden i nyssnämnda anförande, dels ock på
hans nitiska främjande af folkskolans sak. Han dog
i Skumparp d. 25 Juli 1837 och begrofs å Frenninge
kyrkogård, der å hans vård läsas de vackra orden: »En
man af folket och för folket.» J. H.
Månsson, Måns, psevdonym för författaren M. H. Hultin.
Månstad, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Areal
3,786 har. 658 innev. (1885). Annex till Länghem,
Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Månviol. Se Lunaria.
Månår, en tidrymd bestående af 12 synodiska månader,
innehåller egentligen 354 dagar, 8 timmar och
omkr. 48 minuter, men antages för borgerligt bruk
innehålla 354 eller 355 hela dagar. Behofvet af
en större tidsenhet än månaden föranledde tidigt
till bildande af perioder, bestående af ett helt
antal månader. Så användes hos olika folk till en
början perioder af 2, 3 och 4 månader; först hos
egypterna synes tolfmånadsperioden hafva kommit i
bruk. Månåret är antingen ett egentligt manår eller
ett s. k. bundet sådant, hvilket genom tid efter
annan verkställda inskjutningar af skottmånader eller
dagar lämpas efter solåret. Sådana bundna manår hafva
varit använda af flere forntida folk (se Kronologi)
och användas ännu af muhammedanerna. Det egentliga
månåret är deremot föga användbart, emedan månårets
början under en jämförelsevis kort tid genomlöper de
olika årstiderna. G. E.
Måra, bot. Se Galium.
Mårby, jordebokssocken i Skaraborgs län, Gudhems
härad, ingår hufvudsakligen i Bjurums kyrkosocken
och till en mindre del i Bjerka kyrkosocken.
Mårdaklef, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Areal
6,923 har. 962 innev. (1885). Annex till Kalf,
Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Mårdhunden, Canis procynoides, zool., hör till familjen
hunddjur (Canidae) inom rofdjurens ordning och
däggdjurens klass. Han är långsträckt, med låga ben,
och har i sitt utseende någonting mårdlikt, hvilken
omständighet förskaffat honom hans namn. Öronen äro
korta, breda och afrundade samt stå rätt upp. Svansen
är yfvig, den långa pelsen brunaktig, med hufvudet,
halsens sidor och en stor fläck bakom skuldran
bleka. Kroppen håller 65 och svansen 10 cm. i
längd. Skulderhöjden utgör 20 cm. Arten är allmän i
Japan och Kina, föredrager fisk och råttor framför
all annan föda, men äter äfven växtämnen af de mest
olika slag. Både köttet och skinnet användas. C. R. S.
Mårdkatten, Felis viverrina, zool., utgör typen
för underslägtet mårdkatter (Viverriceps) af
kattslägtet inom rofdjurens ordning och däggdjurens
klass. Hufvudet är något utdraget, de runda
öronen sakna hårpensel, pupillen är rund, svansen
af medellängd och tillspetsad. Färgen är gulaktigt
grå, med svartbruna fläckar, som på benen förena sig
till tvärband, undertill hvit. Kroppens längd utgör
75–80 och svansens 20 till 25 cm. Djuret är hemma i
Ostindien och så långt öster ut som på Formosa samt
jagas för sitt skinn. C. R. S.
Mårdslägtet, Martes, zool., hör till familjen
vesledjur (Mustelidae) inom rofdjurens ordning
och däggdjurens klass. Underkäkens roftand
har en knöl innanför den mellersta taggen; hos
knöltanden i öfverkäken är den inre afdelningen
betydligt bredare än den yttre. Framtänderna äro 3,
hörntänderna 1 och kindtänderna 5 (i underkäken 6)
i hvarje käkhalfvra. Ögonen och öronen äro tämligen
små, kroppen smärt, med icke synnerligen korta
ben, nosen något utdragen och tillspetsad, halsen
tämligen lång och vid nacken smalare än bakhufvudet,
svansen af medelmåttig längd och yfvig. Dit hörande
arter trampa på en del af fotsulan, vistas mycket
i träden, i hvilka de klättra med stor skicklighet,
samt äro särdeles viga i sina rörelser, starka och
roflystna. Deras föda hemtas ur djurriket, dock lär
sobeln stundom hålla till godo med cedernötter. –
Skogsmården, M. silvatica, är till färgen mer eller
mindre mörk, brunaktig eller gråbrunaktig, stundom
stötande i gulbrunt, med gråaktig bottenull; på
strupen och frambröstet finnes en gul eller gulhvit,
baktill odelad fläck. Kroppens längd stiger till 48
och svansens till 23 cm. Skogsmården förekommer i de
flesta skogstrakter i vårt land äfvensom i Norge. I
allmänhet är han fåtalig och träffas vanligen enstaka
utom under sommaren, då man stundom får se en hel
familj samlad. Vidare är han hemma i nästan hela
Europa, södra Sibirien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
