Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Montgomery, Robert August - Montgomery, Montgomerie, ursprungligen en förnäm normandisk slägt - Montgomery. 1. Gabriel de M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Föreningsbankens centralbestyrelse och fungerade
derunder tidtals såsom bankens verkställande
direktör. 1869 blef M. juris utriusque licentiat
och doktor. Hans doktorsspecimen hade till ämne
Om afträdesförmån och ackord i den utländska
konkurslagstiftningen. Sedan han 1870 utgifvit
afhandlingen Om bolagskontraktet i 1734 års lag,
utnämndes han s. å. till professor i civil lagfarenhet
och romersk rätt vid Helsingfors universitet. –
M. eger förtjensten af att först hafva i Finland
infört den förbättrade vetenskapliga metod, hvilken
genom den historiska skolans inflytande i detta
årh. gjort sig gällande i den tyska rättsvetenskapen
och framförallt i dess privaträtt (näml. den,
som hänför sig till romerska rättskällor, eller
den s. k. pandekträtten). I detta afseende äro hans
nyss nämnda akademiska arbeten af stor betydelse för
Finlands juridiska literatur. Likväl verkade M. för
sin vetenskap icke så mycket genom utgifna arbeten som
genom sin akademiska lärareverksamhet och i synnerhet
sina omsorgsfullt utarbetade och af stor grundlighet
utmärkta föreläsningar. Derjämte har han städse
visat ett stort intresse för juridiska föreningen
(i hvars styrelse han var ordförande 1876–82). –
Med Finlands nyaste konstitutionella historia
(sedan 1863) är M:s namn oskiljaktigt förenadt, och
i synnerhet har han utöfvat stort inflytande på den
finska lagstiftningen. Sjelfskrifven representant
af ridderskapet och adeln, har han genom sina
vidsträckta kunskaper och sin samvetsgranna karakter
framstått såsom en af sitt stånds mest betydande
personligheter. Till sina politiska åsigter har
han städse varit frisinnad; i språkfrågan har han,
ehuru tillgifven deri svenska bildningens sak, mot
anspråken från finskt håll visat det största möjliga
tillmötesgående. Talrika bevis på förtroende har
M. fått mottaga från sina ståndsbröders sida. Utom att
han ständigt utsetts till valman, var han vid 1863–64
års landtdag medlem af ständernas bankoutskott,
vid 1867 års landtdag suppleant och sekreterare i
samma utskott, 1872 medlem af statsutskottet, 1877–78
medlem af både lagutskottet och det för behandling af
propositionen om införande af guldmyntfot tillsatta
särskilda utskott samt vid 1882 års landtdag, då
han derjämte beklädde vicelandtmarskalksposten,
likaledes medlem af lagutskottet. Vid landtdagen
1867 valdes M. till bankofullmäktig för ridderskapet
och adeln och var sedan 1868 fullmäktiges ordförande
intill år 1882, då hans utnämning till prokurator i
kejserliga senaten för Finland uteslöt möjligheten
af ett återval. En betydande del har M. tagit
i arbetet för införande af guldmyntfot i landet,
ej blott såsom bankofullmäktig och landtdagsman,
utan ock såsom ordförande i den komité, som hade i
uppdrag att utarbeta lagförslag i ämnet. För öfrigt
må nämnas, att M. var medlem af 1876 års kyrkomöte
samt af komitén för utarbetande af lagen om literär
eganderätt. Såsom prokurator fick M. i fullt mått
erfara de vanskligheter Finlands politiska ställning
innebär, i synnerhet under tider, då strömningarna
vid det ryska hofvet äro mer reaktionära,
och hans läge försvårades ytterligare genom den
rådande partistriden i landet. För sina redliga och
fosterländska bemödanden rönte han stort erkännande
af alla, hvilka ej voro förblindade af finsk
språkfanatism. Den i yttre afseende mest märkbara
produkten af M:s verksamhet såsom prokurator var den i
alla afseenden utmärkta berättelse om »lagskipningen
och lagarnas handhafvande i landet», som han på
ämbetets vägnar afgaf till 1885 års landtdag. 1886
utnämndes M. till president i Vasa hofrätt.
R. A. W.
Montgomery, Montgomerie [franskt utt. månsgåmeri;
engelskt utt. möngö’meri], ursprungligen en förnäm
normandisk slägt, hvilken innehade ett ö. om
Lisieux i nuv. franska depart. Calvados beläget
grefskap M. – Roger de M. (d. 1094) var en af
Vilhelm Eröfrarens främste män, belönades af honom
efter Englands eröfring med bl. a. grefskapet Shrop
Shrewesbury, på gränsen mot Wales, och utmärkte
sig jämte två sina söner vid betvingandet af detta
land. Ett der befintligt fäste blef kalladt M. och
vardt med tiden hufvudorten för det 1533 bildade
grefskapet M. Från England kom slägten redan i förra
hälften af 1100-talet till Skotland, der en gren
sedan 1507 innehar värdigheten earl of Eglinton. Från
denna gren härstammar den äldre grenen af svenska
adliga ätten M. Slägten har spridt sig vidare till
flere land, såsom till Island och Nord-Amerika. En
Robert M. från Skotland gick i slutet af 1400-talet
i fransk tjenst samt blef egare af herrskapet Lorges
(depart. Loiret). Dennes son Jacques (d. 1562),
hvilken 1544 blef kapten för franske konungen Frans
I:s skotska lifgarde, köpte 1543 slägtens forna
grefskap i Normandie och hette derefter grefve de
M. Under en krigisk lek hade han 1521 råkat med
en eldbrand tillfoga sin konung ett sår i hakan,
hvilket qvarlemnade ett större ärr. Hans son var
den för ett liknande, men svårare missöde ryktbare
Gabriel de M. (se nedan). Från denne härstammade i
6:te led fem bröder M., hvilka 1774 naturaliserades
till svenska adelsmän. – Namnet M. har i England och
andra land blifvit ett personnamn äfven för andra
än ättlingar af den gamla normandiska slägten. –
1. Gabriel de M., herre till Lorges och grefve de
M., f. omkr. 1530, blef 1558 kapten för Henrik II:s
af Frankrike skotska garde. Då han d. 30 Juni 1559
tornerade med konungen, blef denne trots visiret så
illa skadad i hufvudet af M:s söndersprungna lans,
att han d. 10 Juli afled till följd af såret. M. begaf
sig snart till utlandet och blef der protestant. 1662
återvände han hem och deltog derefter med utmärkelse
i de första hugenottkrigen. 1572 undkom han med nöd
Bartolomeinattens bödlar. Sedan han 1573 från England
förgäfves sökt undsätta La Rochelle med en flotta,
upptog han 1574 på egen hand kriget i Normandie,
men måste, innesluten i slottet Domfront, gifva sig,
mot löfte om fritt aftåg. Han dömdes dock till döden
och aträttades, efter grym tortyr, å Grève-platsen
i Paris d. 26 Juni 1574. Konung Henriks enka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
