Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ministèr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfriga auktoriteter. Genom kung. d. 23
Dec. 1834 tillades statssekreteraren titeln
ministerstatssekreterare. Efter återupprättandet
af Komitén för de finska ärendena i Petersburg
är ministerstatssekreteraren ordförande och
ministerstatssekreterareadjointen ledamot i komitén.
A. Nmn.
Ministerstatssekreterareadjoint [-sjåäng]. Se
föreg. art.
Ministrales (Med. Lat., af Lat. minister, tjenare),
i äldre tider benämning på katolska kyrkosångare,
hvilka biträdde vid altartjensten.
Ministrant (af Lat. ministrare, betjena),
kyrkotjenare. Se Chorgosse.
Ministre plénipotentiaire [mini’stör plenipåtangsiär],
Fr.; »befullmäktigad minister», diplomatiskt
ombud, som, enligt den af Wienkongressens åtta
signatärmakter (bland dem Sverige) bestämda
och sedermera allmänt följda ordningen, är,
i likhet med envoyé och ministerresident, att
räkna till sändebud af 2:dra rangen (af 1:sta
är ambassadör, af 3:dje chargé d’affaires). En
m. pl. är ackrediterad hos suveränen (statschefen)
i det land, dit han skickas. Oftast är m. pl. äfven
envoyé extraordinaire, d. v. s. innehafvare af en
af de högre aflönade, fasta ministerplatser, som
äro upprättade vid de förnämligare hofven. Han
kallas då envoyé extraordinaire et ministre
plénipotentiaire, men erhåller ej derigenom någon
högre rang än den, som helt enkelt bär titeln
m. pl., men är äldre på platsen. Eljest tillägges
titeln min. pl. ministerresident på grund af
ålder eller meriter eller af artighet mot det
hof, der han är ackrediterad. Den svensk-norska
diplomatien räknar för närvarande (1887) 3 ministres
plénipotentiaires och 8 envoyés extraordinaires et
ministres plénipotentiaires.
Minium, Lat., mönja (se d. o.).
Minkrig, krigsv., kallas den strid, som vid
belägring af en fästning stundom utkämpas under
jordytan. Ehuru ett framåtskridande med sapp ofvanpå
jordytan går betydligt både lättare och hastigare
än med mingallerier under densamma, är dock den
anfallande, om fästningen eger minförsvar, nödsakad
att bekämpa detta genom ett minanfall, såvida han ej
vill utsätta sig för att oupphörligt se sina arbeten
raserade af den underjordiska elden. De minor, som
dervid användas, kallas kross- l. inslagsminor,
om de äro afsedda att förstöra ett närliggande
fientligt mingalleri, utan att åstadkomma någon
nämnvärd förändring af den öfverliggande jordytan,
samt trattminor, om de äro ämnade att uppslunga
den öfverliggande jorden och sålunda åstadkomma en
trattformig fördjupning i marken, en s. k. mingrop,
hvarigenom bl. a. fiendens arbeten ofvan på jordytan
förstöras. Den anfallande, som dels måste förstöra
fästningens mingallerier, dels å sin sida åstadkomma
stora mingropar, i hvilka hans sappörer kunna
finna skydd och få fast fot, använder både inslags-
och trattminor och kan stundom, genom att använda
mycket stora laddningar, i samma mina förena bådas
verkningar. Den försvarande deremot, som dels i regeln
behöfver spara på krut, dels bör akta sig att betjena
fienden genom att åstadkomma mingropar, använder
hufvudsakligast inslagsminor. Endast undantagsvis,
om han kommer i tillfälle att spränga något på
jordytan utfördt belägringsarbete, använder den
försvarande trattminor. – För att under jordytan
kunna framtränga till de punkter, der man vill
anlägga sina minor, bygger man underjordiska gångar,
mingallerier. Fästningens permanent anlagda minsystem,
vanligen ett framför hvarje utgående vinkel,
bestå af murade gallerier, nämligen minförstuga
samt hufvud-, gren- och lystringsgallerier (se
Fästning), hvilka under belägringens gång i mån af
behof förlängas medelst gångar, byggda af träkarmar
och bräder. Den anfallande bygger naturligtvis sina
gallerier uteslutande på sistnämnda sätt. För att
från jordytan nedkomma till erforderligt djup gör man
galleriet i början sluttande nedåt, eller ock kan
man gå ned med en lodrät, likaledes med träkarmar
och bräder inklädd minbrunn och sedan från dess
botten utgå med galleriet. Ehuru arbetet sålunda
blir obeqvämare, ju mera man tränger ned på djupet,
innebär det å andra sidan en fördel att komma under
sin motståndare, ty, tvärtemot hvad för striden
ofvan jord är förhållandet, är det här den lägre
ståndpunkten, som är den dominerande.
Anfallet utföres på följande sätt. Då
belägringsarbetena framskridit till närheten af ett
minsystems förmodade tête, anlägges framför detsamma
ett stycke löpgraf, minlogement, af ungefär samma
utsträckning, som en halfparallel (se
Fästningskrig). Från hvarje minlogement, som vanligen
får sin plats bakom 3:dje parallellen, framskjutas
mot fästningens minsystem 6 à 8 mingallerier på
sådant inbördes afstånd (2 1/2 à 3 gånger afståndet
till jordytan), att fienden icke med en mina kan
inslå tvänne gallerier. Minarbetet fortsättes med
minsta möjliga buller natt och dag, endast med nödiga
uppehåll för att lyssna efter fiendens företag. Har
man någon kännedom om de fientliga galleriernas läge,
söker man leda egna gallerier emellan dessa och
taga dem i flanken. När man kommit ett fientligt
galleri tillräckligt nära, laddas en mina, som
fördämmes och affyras. Om möjligt bör man söka
att samtidigt spränga en hel rad af minor, hvilka
läggas hvarandra så nära, att alla mellanliggande
fientliga gallerier derigenom inslås. Sprängningen
verkställes hälst i skymningen, hvarefter sappörer
och minörer, med erforderliga betäckningstrupper,
under skydd af mörkret taga de sprängda mingroparna
i besittning. Sappörerna kröna med skanskorgar
mingroparnas mot fästningen vända sidor och ombilda
dem sålunda medelst s. k. flygsapp till ett stycke
löpgraf, som förenas med närmast bakom liggande
parallel. Minörerna undersöka om genom sprängningen
någon fientlig mingång blifvit tillgänglig och skynda
i sådant fall att bemäktiga sig densamma genom att så
långt fram som möjligt anbringa en afstängning. Från
det nya minlogement, som genom mingroparna erhållits,
framgår man å nyo med ett erforderligt antal
gallerier, anlägger åter en rad minor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
