Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Middendorff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1747, var lärjunge till sin fader, hvars
framställningssätt han i allt följde, och
hvilken han äfven liknade i förmåga att återgifva
detaljerna i ett verk. Men han var mera kall och
brokig i färgen. En särskild talang hade han att
utföra de små basreliefer, med hvilka han brukade
sira sina framställningar. Han målade vanligen
ett rundbågsfönster, inom hvilket scenen är
skildrad, och under hvars nedre post reliefen är
anbragt. Så i En villebrådshandlare i Amsterdams
riksmuseum, så ock i 3 taflor i Louvre: Såpbubblor,
Villebrådshandlare och En köksa. I Dresden finnes mer
än ett dussin bilder af honom. – 4. Frans van M.,
de jonge (den yngre), den föregåendes son, f. 1689
i Leiden, d. derst. 1763, sysselsatte sig liksom sin
farfader med framställning af scener ur det sociala
lifvet. Dessutom var han berömd som myntkännare,
arkeolog och historieskrifvare. Af hans arbeten märkas
En eremit (Amsterdams riksmuseum) och En kryddbod (Van
der Hoops museum). C. R. N.
Mieroslawski [mjäråsla’vski], Ludwik, polsk patriot
och skriftställare, f. 1814 i Frankrike, inträdde
i nationalarméns led vid polska resningens utbrott
1830 och utvandrade efter dess undertryckande
till Paris, der han invaldes i centralutskottet af
polska emigrationens demokratiska parti. I polska
sammansvärjningen 1846 var M. den ledande mannen. Han
blef derför dömd till döden, men straffet mildrades
till fängelse, ur hvilket han befriades under
Marsdagarna 1848. S. å. trädde han i spetsen för
uppresningen i Posen, hade vid Miloslaw d. 30 April
en liten framgång, men måste redan i Maj sträcka
vapen och blef åter benådad. Af revolutionspartiet
i Paris sändes han samma år att deltaga i upproret
på Sicilien och var 1849 öfverbefälhafvare för
den revolutionära armén i Baden. Senare slog han
sig ned i Versailles. Under polska resningen
1863 förde han befälet öfver en frikår, men
blef d. 22 Febr. slagen vid Radziejewo. Under
protest mot den af det aristokratiska partiet
understödde Langiewiczs diktatur återvände M. till
Frankrike, der han dog i Paris, 1878. M. utgaf
bl. a. Histoire de la révolution en Pologne (3 bd
1837, 4:de bd 1878), Historya powstania narodu
polskiegu (utgörande 3:dje delen af Mochnackis
verk, 1845), skildringar af polska fälttåget
1831 samt af resningarna i Posen och Baden.
A. B. B.
Mierzwinski [mjärs-], Ladislaus, polsk tenorsångare,
f. i Varsjav 1850, ämnade blifva arkitekt, då hans
studier afbrötos genom ett, af deltagande i politiska
oroligheter orsakadt, treårigt fängelsestraff. Då
hans påtänkta bana derigenom var stängd, började
han efter frigifvandet ur fängelset att utbilda sin
sångröst. Ehuru denna i början var så otacksam, att
alla de sånglärare, till hvilka han vände sig, afrådde
honom att fortsätta, öfvade han sig på egen hand
under tio år med sådan energi, att han f. n. räknas
bland samtidens största sångfenomen. 1881 hade
han anställning vid Covent garden-teatern i London,
och sedan har han gjort konstresor öfver nästan hela
Europa (Skandinavien 1886). M. har ofta blifvit liknad vid de
stora tenorerna af den äldre italienska skolan,
och i sjelfva verket föreställer man sig gerna en
Rubinis eller Tamberlicks föredrag af Rossini
prägladt af samma häpnadsväckande egenskaper i
fråga om röstens höjd, styrka och smidighet. Hans
yttre teknik motsvaras emellertid ej i lika
mån af inre uttrycksförmåga. Tenorpartierna
i »Vilhelm Tell», »Robert», »Hugenotterna»
och »Trubaduren» nämnas som hans förnämsta.
A. L.
Mies [mis], Tsjech. Stribro (»silfver»), bergstad
i vestra Böhmen, vid jernvägen emellan Pilsen
och Eger. 4,179 innev. (1880). Centralpunkt för de
böhmiska blybergverken. Äfven stenkolsgrufvor finnas
i trakten.
Miesko [mjäsko]. Se Mieczislaw.
Mietois (F. Mietoinen), kapell vid kusten i Åbo län, Vehmo
domsaga, Virmo härad, Finland. Det bildar med
Virmo moderkyrka och Karjala kapellförsamling Virmo
imperiella pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift. Areal
45 qvkm. 1,506 innev. (1883), nästan uteslutande
finsktalande. Kapellet, som grundades 1643 af en
medlem af adl. ätten Fleming och patronelt lydde
under Lechtis’ och Tuokila allodialsäterier
samt några hemman i Virmo socken, eger sedan
1865 rättighet att bilda egen kyrkoförsamling.
A. G. F.
Miglio [mi’ljå], Ital., mil (se d. o.).
Mignard [minjar], Nicolas, kallad M. d’Avignon,
fransk målare, f. omkr. 1605, d. 1668, studerade
i Fontainebleau och kom sedan till Avignon,
der kardinalen af Lyon, Richelieus broder,
tog honom med sig till Rom. Då Ludvig XIV 1660
på sin förmälningsresa passerade Avignon, fick
M. tillfälle att måla konungen, hvilken sedan
kallade honom till Fontainebleau och utnämnde
honom till drottningens målare. Han utförde en
mängd porträtt och dessutom historietaflor samt
dekorerade flere rum i Tuilerierna. 1662 vardt
han ledamot af franska konstakademien. Hans son,
Pierre M., d. y. (f. 1640, d. 1725), var arkitekt. –
2. Pierre M., d. ä., äfven kallad M. le Romain,
fransk målare, den föregåendes broder, f. 1610, blef
efter förberedande studier i Fontainebleau lärjunge
af konungens förste målare, Simon Vouet. Han begaf
sig 1636 till Rom, der han stannade i nära 22 år
och målade flere påfvars porträtt (Urban VIII,
Innocentius X och Alexander VII), kopierade
Annibale Caraccis fresker i Pal. Farnese samt
derefter började måla historiebilder och särskildt en
mängd madonnor, kallade »mignardes». På konungens
kallelse återvände han 1657 till Frankrike, fick måla
hans porträtt och blef från den tiden porträttören på
modet, så att hela den kungliga familjen och alla höga
herrar läto porträttera sig af honom. På beställning
af drottningen utförde han al fresco Paradiset, med
200 figurer, 3 gånger större än verkligheten, till
kupolen i Val-de-Grace i Paris. För öfrigt utförde
han i S:t Cloud och Versailles målningar, som nu
äro förstörda. I akademien upptogs han ej förr än
1690, efter Lebruns död, emedan det varit en häftig
afundsjuka rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
