Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medina Celi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjensten af en flärdfri, rätt ledig form och en
erkännansvärd objektivitet i framställningen. M. har
vidare utgifvit bl. a. tidsromanerna Die römerfahrt
der epigonen (1874; om furstedagen i Frankfurt
1863), Der todesgruss der legionen (s. å.) och de
dels sociala, dels historiska romanerna Höhen und
tiefen (1878–80, I Verschollen, II Gold und blut,
III Sühne und segen), Kaiserin Elisabeth (1881),
Die grossfürstin (1882), Peter der dritte (1883),
Um den halbmond (s. å.), Schwere wahl (s. å.),
Plewna (1884), Der adjutant der kaiserin (1885)
och Die saxoborussen (s. å,; »Studentlif»). Med
ett par undantag äro M:s samtliga romaner öfversatta
till svenska. Han har äfven nedskrifvit Memoiren zur
zeitgeschichte (3 bd, 1881–84).
Medio, Ital., handelst., i midten, på den midtersta
dagen (d. 15) af någon viss månad.
Medioker (Lat. mediocris), medelmåttig. – Mediokritet,
medelmåttighet, medelmåtta; arbete utan synnerligt
värde.
Mediolanum, den latinska namnformen för Milano.
Mediopalatala språkljud (af Lat. medius, i midten,
och palatum, gom), fonet., kallas, efter Sundevalls
föredöme, sådana språkljud (konsonanter), som
bildas med tungryggens mellersta del höjd mot
eller vidrörande mellersta delen af gommen ungefär
på gränsen emellan hårda och mjuka gommen. Till
mediopalatalerna höra t. ex. Sv. (»hårdt») k och g
samt »äng»-ljudet (svänga), vidare vanligt eller
normalt tyskt ach-Ijud och motsvarande tonande
gh, (Grek. [gamma]). Mediopalatalerna utgöra alltså en
lokal grupp af språkljud. Uttrycket mediopalatal
nyttjas vanligen blott om konsonanter. Motsvarande
vokaler, sådana som Slav. y-ljud och Sv. e i
ändelser, kallas efter engelsk (Bells) terminologi
blandade (mixed). Många fonetiker skilja ej mellan
mediopalataler och postpalataler, utan sammanfatta
båda grupperna under uttrycket »gutturaler». Jfr
Kontaktsläge. Lll.
Medio tutissimus ibis, Lat. (Ovidius’
»Metamorphoses», II, 137), »i midten skall du gå
säkrast», medelvägen är den säkraste.
Mediska muren, enligt sagan uppförd redan af drottning
Semiramis (se d. o.), sträckte sig emellan de båda
floderna Eufrat och Tigris ungefär 40 km. n. om
Bagdad och utgjorde gränsen emellan Babylonien
i s. och Mesopotamien i n. Dess ursprungliga
bestämmelse säges hafva varit att skydda Babylonien
mot medernas anfall, hvaraf den äfven fått sitt
namn. Denna vid pass 100 km. långa fästningsmur
var enligt Xenofon (Anab. II, 4, 12) uppförd
af brändt tegel, med jordbeck såsom bindemedel,
och var ej mindre än 32 m. hög och 6 m. bred. Af
den väldiga byggnaden återstår numera intet spår.
A. M. A.
Meditation (Lat. meditatio), eftersinnande,
betraktelse, begrundande, eftertanke. – Meditativ,
böjd för meditation, begrundande, tankfull. – Meditera
(Lat. meditari), grubbla, anställa betraktelser.
Mediterran (Lat. mediterraneus, af medius, midt
emellan befintlig, och terra, land), som hör till
Medelhafvet, medelhafs-.
Medium (Lat., midt emellan stående,
mellanlänk). 1. Gramm., ett gemensamt namn för vissa
former af det grekiska (och indo-europ.) verbet,
hvilka beteckna en reflexiv (på subjektet sjelf
tillbakasyftande) handling. I många verb är
betydelsen icke direkt reflexiv, så att subjektet
tillika är sitt eget objekt, utan innebär blott,
att subjektet företager handlingen i sitt intresse,
på något sig tillhörigt föremål eller med egna
medel. Stundom är äfven den reflexiva betydelsen
helt och hållet fördunklad, så att de mediala
formerna göra tjenst såsom aktiva. Ett sådant verbum
kallas medialt deponens. Namnet medium betecknar de
ifrågavarande formerna såsom utgörande en mellanlänk
mellaa aktivum och passivum, och i grammatikan
upptages det vid sidan af dessa såsom ett tredje
»genus verbi». De mediala formerna användas i
grekiskan äfven som passiva; dock hafva aoristus
och futurum skilda tempusstammar för medium och
passivum (yngre). Det ursprungliga indo-europeiska
mediet, som i sanskrit och forn-iranska tjenstgör
som passivum, i grekiskan än som medium, än som
passivum, finnes i gotiskan qvar blott i några
former af indik. och optat. presens (medio-passivum)
med passiv betydelse. Man har tidigare, ehuru
utan tillfredsställande bevisning, antagit, att
de ursprungliga mediala personaländelserna skulle
innehålla två gånger upprepadt pronominalsuffix. Det
latinska passivet är en nybildning (dock ej, som
man länge antog, uppkommet genom suffigering af
reflex. pron. se, utan förmodligen på grundval af
en ursprunglig medialform). I latinet finnes ingen
särskild medial form. Deremot är det ganska vanligt,
att passiva former användas äfven i en reflexiv
betydelse, ur hvilken stundom utvecklar sig en rent
intransitiv. Så t. ex. betyder Lat. fallor icke
blott »jag bedrages», utan äfven »jag bedrager mig»
och »jag tager fel». För öfrigt är säkerligen både
i sanskrit, grekiskan och latinet den mediala eller
reflexiva betydelsen den ursprungligare, ur hvilken
den passiva sedan utvecklat sig. Samma nybildning,
som latinet har, företer äfven forniriskan. De
slaviska, baltiska och nordiska språken hafva
i st. f. det ursprungliga mediet nybildningar,
i hvilka 3:dje pers. reflexivpron. fogats till
den aktiva formen. I slaviska är det utan vidare
ack. se (se, sja), som fogas till alla personer
(liksom det öfver hufvud tjenstgör som reflex. för
alla personer), antingen med dessa sammanskrifvet
(som i ryskan) eller, vanligen, som särskildt ord,
t. ex. czyta sie, läses, godzi sie, det passar. I
Litav. tillfogas s (eller si) vid enkla verb i
slutet, vid sammansatta emellan partikeln och verbet,
t. ex. sukas, han vänder sig, men ap-si-suka eller
t. o. m. ap-si-suka-s. I de skandinaviska språken
finnas på sin höjd i allra äldsta tid enstaka spår af
det ursprungliga indo-europeiska mediet. I historisk
tid har uppstått ett nytt medio-passivum på -sk,
-st, -s, vårt vanliga s. k. passivum. Det innehåller
otvivelaktigt pron. sik, sig (i 1:sta pers. tidigare
mik, mig). De semitiska språken hafva i medial
betydelse reflexiva former, bildade genom prefix;
de hamitiska språken bilda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
