Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni / 1179-1180 (1886) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medalj. 3. Benämning på antika mynt, särskildt de större - Medaljfonden kallas en af konung Karl XIV Johan stiftad fond - Medaljong, medalj af ovanlig storlek - Medaljpensionär. Se Svärdsmedaljen - Medaljör, stämpelskärare, medaljgravör; innehafvare af medalj (se d. o.) - Medborgarekrona, hos grekerna, särskildt lacedemonerna och athenarna, ett lysande utmärkelsetecken, som utdelades åt medborgare, hvilka gjort sig väl förtjenta om det allmänna - Medborgaren, namn på olika tidningar, som utgifvits i Stockholm - Medborgarerätt (Lat. jus civitatis), jur., rättigheten att vara medlem af en stat och åtnjuta dermed förenade förmåner under förpligtelse till trohet mot staten och lydnad för dess lagar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prydnad på drägten. Under 1700-talet, då det hade
blifvit en mani (äfven i Sverige) att slå medaljer
öfver allahanda tilldragelser i såväl det offentliga
som enskilda lifvet, förföll denna konst, men har
sedan Napoleon I:s tid å nyo nått en hög utveckling. I
Sverige götos medaljerna af guldsmeder, tills
drottning Kristina införskref stämpelskärare från
Tyskland och Frankrike. Bland medaljörer i Sverige
må nämnas A. Karlsteen, R. Faltz, J. K. Hedlinger,
D. Fehrman, K. G. Fehrman, N. Georgii, G. Ljungberger,
L. Grandel, K. Enhörning, M. Frumerie, P. H. Lundgren,
Lea Ahlborn och J. A. Lindberg.

Svenska medaljers storlek angifves ännu efter den af
numismatikern K. R. Berch under 1700-talet godtyckligt
uppgjorda skala, hvilken här bifogas.

Millimeter skala. Berchs skala.

Enligt denna skala säges t. ex. en medalj med en
diameter af 24 mm. vara »af femte storleken»,
en med en diameter af 33 mm. vara »af åttonde
storleken» o. s. v. Medaljkännedomen utgör en gren af
numismatiken. – För literatur rörande svenska medaljer
se bl. a. art. Berch, K. R. och Hildebrand B. E.

Medaljfonden kallas en af konung Karl XIV Johan
stiftad fond, från hvilken utbetalas pensioner åt
underofficerare och manskap, som deltagit i krig
under hans befäl och derunder
erhållit tapperhetsmedalj. Sommaren 1886 fanns
blott en enda pensionär qvar. Fonden uppgick
s. å. till omkr. 125,000 kronor och står under
samma styrelse som konungens militärhospitalfond.
C. O. N.

Medaljong (Ital. medaglione), medalj af ovanlig
storlek; relief, tafla eller ornament inom en
cirkelrund eller oval ram; flat och rund kapsel till
ett miniatyrporträtt, en hårlock l. något annat minne.

Medaljpensionär. Se Svärdsmedaljen.

Medaljör, stämpelskärare, medaljgravör; innehafvare
af medalj (se d. o.).

Medborgarekrona, hos grekerna, särskildt
lacedemonerna och athenarna, ett lysande
utmärkelsetecken, som utdelades åt medborgare,
hvilka gjort sig väl förtjenta om det
allmänna. Medborgarekronan bestod först af friska
olivqvistar, men förfärdigades sedermera af guld. Hon
kunde utdelas af folket samt af rådet och åtskilliga
andra korporationer. – Den romerska medborgarekronan
(corona civica) bestod af en eklöfskrans samt gafs
såsom hederstecken åt den, som i en drabbning räddat
en kamrats lif och dödat hans motståndare. Senaten
gaf Augustus en medborgarekrona, och med anledning
deraf förekommer denna prydnad ofta på mynt från
kejsaretiden.

Medborgaren, namn på olika tidningar, som
utgifvits i Stockholm. – 1. Ett halfveckoblad,
som utgafs af swedenborgaren protokollssekreteraren
K. F. Nordenskjöld från d. 24 Sept. 1788 till d. 6
Februari 1790 (då tidningen indrogs) och sedermera
från d. 6 Okt. 1792 till d. 3 April 1793 (då den
å nyo förbjöds). Den utkom först i oktavblad, om 8
sidor, men från Jan. 1790 i 4-sidiga qvartblad. –
2. En halfveckotidning, som utgafs Juni 1829–Juli
1832 af J. G. Hierta med K. H. Anckarsvärd såsom den
förnämste medarbetaren. Tidningen råkade 4 gånger
ut för indragningsmakten, men uppstod för hvarje
gång inom kort under något ändrade namn (Svenske
medborgaren, Den svenske medborgaren o. s. v.). I
densamma afhandlades mest politiska frågor i en
frisinnadt konstitutionel anda. – 3. En folktidning,
som uppsattes i Sept. 1870, med P. Thomasson såsom
namngifven utgifvare. Den utkom till en början 1 gång
i veckan, men 1873–76, under A. Anderson-Edenbergs
ledning, 2 ggr i veckan (»Svenska medborgaren»)
och redigerades då i landtmannapartistisk anda.

Medborgarerätt (Lat. jus civitatis), jur., rättigheten
att vara medlem af en stat och åtnjuta dermed förenade
förmåner under förpligtelse till trohet mot staten
och lydnad för dess lagar. Medborgarerätt bör skiljas
från domicilium, som blott inbegriper rätt att tills
vidare vistas i ett land och derstädes åtnjuta skydd
för allmänt menskliga rättigheter i likhet med statens
egna medlemmar, hvaremot medborgarerätt inbegriper
rätt att bo inom statsområdet, utan att kunna derifrån
utvisas, på samma gång som rätt till skydd af staten
för medborgaren, vare sig denne vistas inom eller utom
riket. I detta sitt förhållande till en stat kallas
man »statsborgare», »medborgare», äfvensom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>