Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mars ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bysantinsk stil. Mera berömd är Notre Dame de la Garde
(nybyggd 1864), som på sin kulle reser sig högt öfver
omgifningen. Vidare må nämnas Notre Dame du mont
Carmel i gamla staden, S:t Victorkyrkan nära fort
S:t Nicolas, med intressanta katakomber, samt den
nyligen färdigbyggda S:t Michel. Öfriga offentliga
byggnader äro triumfbågen vid Aix, det palatslika
Hôtel de la préfecture, Palais de justice (1858–60)
med Berryers staty framför ingången, den i form af ett
grekiskt tempel uppförda Börsen, hvars sal är större
än den i Paris, och framförallt Chateau d’Eau med
en zoologisk trädgård, ett naturhistoriskt museum,
observatorium och ett rikt konstgalleri. Öppna
platser äro Börsplatsen, Place de S:t Michel och
P. de S:t Ferréol, alla prydda med springbrunnar
o. s. v. Den förnämsta promenaden är Prado, hvars
dubbla platanalléer leda ut till hafvet. Vid densamma
ligger slottet Borély, som hyser ett museum för
feniciska fornsaker. En storartad anläggning är den
83 km. långa kanal, som förser M. med vatten från
Durance och öfver Arcdalen har den berömda aqvedukten
vid Roquefavour. Stadens närmaste omgifning är kal,
men trakten derutomkring prydes af vinkullar och en
mängd små landställen, bastides, hvilka utgöra målet
för alla stadsbors sträfvan. En känbar klimatisk
olägenhet bilda sirocco- och mistralvindarna,
för hvilka staden är mycket utsatt. – M. är säte
för departementets samt åtskilliga högre civila,
militära och kyrkliga myndigheter (bl. a. en
biskop). För undervisningsväsendet är sörjdt genom
en faculté des sciences, flere högre och lägre
fackskolor, ett blind- och ett döfstuminstitut samt
ett stort antal folkskolor. Jämte stadsbiblioteket
(100,000 bd) finnas flere museer och inrättningar
för skön konst. Välgörenhetsanstalterna äro af
många slag. Sjöfart och handel äro af mycket
stor betydenhet, men lida under trycket af
dryga hamnumgälder och den höga frakttaxan på de
monopoliserade jernvägar, som sätta M. i förbindelse
med det inre landet. Farhågor för en aftagande
rörelse hafva också framkallat förslaget att adoptera
frihamnen S:t Louis, hvarifrån Rhône erbjuder en
billig och direkt vattenväg. År 1882 inlupo i M:s
hamn 9,203 fartyg, med en totaldrägtighet af öfver
4 mill. tons. Det största rederiet är »Compagnie
des services maritimes des Messageries», som
underhåller direkta linier på alla större Medelhafs-
och Svartahafsplatser samt Ostindien. Förädling af
främmande råprodukter bildar tyngdpunkten i stadens
industri. I första rummet kommer förmalningen
af spanmål, hvilken försiggår efter en väldig
måttstock och år 1883 kräfde en import af bortåt
650 mill. kg. Handeln med olja har ständigt haft
en af sina hufvudvägar till M., särskildt för
den kolossala tillverkningen af såpa, som år 1882
drefs vid 90 sjuderier och lemnade i marknaden 94
mill. kg. Oljeslagerierna på platsen förarbetade s. å.
öfver 300 mill. kg. råvara. Petroleum, råsocker och
svafvel hafva likaledes betydande raffinaderier i
M. Textilindustrien hemtar massor af ull från
Levanten. Elba, Spanien och Algeriet lemna sina malmer till sofring
och förarbetning. Glas, läder, papper, vaxljus
samt marmor- och korallarbeten tillverkas i stor
omfattning. Blandningen af inhemska viner med
utländska, hvarigenom Frankrike trots phylloxerans
härjningar kunnat vidmakthålla sin export, sker till
stor del i M., i hvars hamn år 1882 icke mindre än
50 mill. liter vin lossades, hufvudsakligen från
Spanien och Italien, utom 37 mill. kg. russin och
korinter, som användas för samma ändamål. Handeln
med salt från de närbelägna saltträsken (étangs)
synes deremot förflytta sig till Port de Bouc, hvars
utförsel redan är vida större än M:s.
M. var ursprungligen ett feniciskt nybygge, som
omkr. år 600 f. Kr. intogs af greker från Fokaia. Af
grekerna benämndt Massalia, af romarna Massilia,
växte det upp till en aristokratisk fristat, som
snart gjorde sig bemärkt såsom ett säte för grekisk
bildning och en vigtig handelsplats, liksom det
längre fram blef härden för kristendomens utbredning
i södra Gallien. Under folkvandringarna blef staden
ett byte för alla de horder, som efter hvarandra
bröto in i Gallien, och äfven sedan huset Burgund
stadgat sin besittning af densamma, voro dess öden
mycket vexlande. År 1112 förklarade M. sig för
republik och införlifvades 1481 med Frankrike. Under
Ludvig XIV miste M. sina gamla rättigheter och led
ytterligare genom pesten 1720–21, hvilken bortryckte
40,000 pers., eller nära hälften af dess befolkning. I
franska revolutionens historia är M. bekant genom sitt
uppträdande för girondisterna 1793, hvilket hade till
omedelbar följd skräckregementets införande. Den år
1871 proklamerade »kommunen» lefde knappt mer än en
vecka. S. A. L.
Marselisborg, danskt gods i Nörrejylland,
Aarhus amt, straxt s. om Aarhus, nära Kattegatt,
omgifvet af skogar. Det hette ursprungligen
Havreballegaard och hörde före reformationen till
Aarhus’ biskopsstol. 1661 såldes gården till en rik
holländare, Gabr. Marselis, som hade lånat Kristian
IV och Fredrik III stora penningesummor, och hvilkens
son 1680 upprättade baroniet M. Sedan denne 1699 dött
barnlös, öfverlemnades M. åt Kristian V:s yngste oäkta
son, U. K. Gyldenlöve, och efter hans död (1719) åt
hans brorson grefve F. Danneskjold-Samsö. 1805 såldes
M., och ett fideikommisskapital sattes i stället för
baroniet. Sedan den tiden har godset flere gånger
ombytt egare. Det eges sedan 1864 af inrikesministern
Ingerslev. E. Ebg.
Marseljäsen, Fr. La marseillaise (»Allons enfants
de la patrie!»), fransk revolutionssång, diktades
och komponerades af ingeniörkaptenen C. J. Rouget de
Lisle i Strassburg natten mellan d. 24 och d. 25 April
1792, då ännu blott såsom krigssång (»Chant de guerre
pour l’armée du Rhin»). Sitt namn fick sången deraf
att den först bragtes till Paris genom en bataljon
frivilliga från Marseille (d. 30 Juli 1792) och
sedermera af samma bataljon sjöngs under angreppet
mot Tuilerierna (d. 10 Aug. s. å.). Melodiens äkthet
har varit mycket omtvistad. Man har velat återfinna
den än i en folkvisa från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
