Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markmus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef 1587 master of arts i Cambridge. Omedelbart
derefter begaf han sig till London och författade
der skådespel för den i uppblomstring stadda
folkliga scenen. Enligt uppgifter, som dock
förblifvit obestyrkta, skulle han äfven en tid varit
skådespelare. Med sin af lidelser glödande naturs
hela obändighet kastade han sig in i utsväfningar och
slog sina samtida med häpnad äfven genom sitt öppet
uttalade fritänkeri uti religiösa ting. Vid endast
29 års ålder dog han, dräpt med ett dolkstyng i en
blodig träta, 1593 (i slutet af Maj). De torftiga
uppgifter man eger om M:s lefverne härröra från
några puritanska vedersakare till honom, hvilka
troligen målat alltför mycket i svart. – På poesiens
område framstår M. såsom en dristig vågbrytare och
snillrik upptäckare. Det, som han i ett slag uträttade
för engelska dramats utveckling, är nog för att i
kretsen af Englands dramatiska snillen tillförsäkra
honom platsen närmast Shakspeare. M. var i sitt lands
literatur den förste, som lät passionens språk ljuda,
låt vara att känslorna hos hans personer synas alltför
animaliska. Han gaf dråpslaget åt medeltidsdramat,
i det han på skådebanan framförde lefvande menniskor
och verklig tragik, ehuru han ej mäktade skildra en
karakter i dess utveckling. En fantasi af förvånande
glans och lyftning samt en aktningsvärd sträfvan
efter konstnärlig fulländning lysa fram igenom det
myckna otympliga i hans pjeser. Af stor vigt var äfven
att han redan i sitt första drama införde blankversen
l. den orimmade femfota-jainben. Derigenom
bannlyste han såväl prosadialogen som den rimmade och
skänkte engelska dramat för framtiden dess passande
rustning. Sjelf förstod M. att behandla blankversen
med oöfverträffad rytmisk kraft och klangrikhet. Det
stycke, med hvilket han åstadkom nämnda omhvälfning,
var Tamburlaine the great (2 del., 10 akter; 1:sta
del. uppf. 1586), ett entonigt och vildt alster
med mycken krigisk och mytologisk bombast, men
deremellan äfven ställen af utmärkt skönhet. Hans
dramatiska dikt Tragical history of the life and
death of doctor Faustus (1588; »Doctor Faustus»,
öfvers. af K. J. Lénström, 1839) synes vara byggd
på den 1587 utkomna tyska folkboken och framställer
på ett tämligen ytligt sätt Faust jagande mest
efter sinlig njutning, men innesluter äfven här
och der en poesi af första rangen, framförallt
slutmonologen, då Faust i bäfvan inväntar döden. De 2
första akterna af The jew of Malta (uppf. 1591) äro
alldeles förträffliga, medan fortsättningen urartar
till det simpla och fasaväckande. Den hämdlystne
juden Barabas, en figur, som vittnar om dåtidens
hätska och bigotta uppfattning af israeliterna, är
ett slags förebild till Shakspeares »Shylock». M:s
jämnaste, bäst planlagda drama är Edward the second
(1593), som betecknar ett mycket stort framsteg på det
historiska skådespelets fält. Enligt en af engelska
forskare understödd, men föga hållbar åsigt är M. den
ursprunglige förf. till del. II och III af Shakspeares
»Henrik VI». Föga intresse erbjuder M:s svårt stympade
drama The massacre at Paris, en rå hopgyttring af
blodsgerningar. Dido, queen of Carthage (fullb. af
Nash) är en klen dramatisering efter Virgilius. I
yngre år öfversatte M. Ovidius’ »Amores»
(öfversättn. dömdes att brännas såsom osedlig)
och sedermera Lucanus’ »Rharsalia» (1:sta bok.). I
den berättande kärleksdikten Hero and Leander
(2 sånger, till hvilka G. Chapman fogade 4) lät
M. sin poetiska inbillning spela i ostörd skönhet
och harmoni. – Genom M:s verksamhet var vägen banad
för Shakspeare. – Bästa upplagorna af M:s »Works»
äro utg. af A. Dyce (3 bd, 1850) och F. Cunningham
(1872). E. F-t.
Marly-le-Roi [marli-lö-råa’], by i franska
depart. Seine-et-Oise, v. om Seine, 8 km. n. om
Versailles och 5 km. s. om S:t Germain-en-Laye, med
omkr. 1,200 innev., berömdt genom det praktfulla
lustslott och de härliga trädgårdar, som Ludvig
XIV der anlade, och som förstördes under franska
revolutionen. Invid Seine ligger byn Port-Marly
(omkr. 500 innev.) och något s. derom byn
Marly-la-Machine, med ett af samme konung anlagdt
ofantligt vattenverk, som pumpade upp vatten ur Seine
till 155 m. höjd i en aqvedukt, hvilken förde det till
Versailles’ trädgårdar. Detta komplicerade vattenverk,
som drefs af strömmen, ersattes 1859 af en ångmaskin.
Marma, skjutfält för artilleriet, är beläget i
Upsala län, Elfkarleby socken, s. om Dalelfven
nära Elfkarleö och Marma stationer vid Upsala–Gefle
jernväg. Fältet är 10 km. långt; manöverfältet håller
1 km. i bredd, det öfriga 300 m. Det invigdes för
sitt ändamål d. 19 Aug. 1881, sedan riksdagen 1880
beviljat medel till dess inköp och iordningställande.
H. W. W.
Marmarasjön l. Marmorasjön (Turk. Mermer-deñis,
forntidens Propontis), inhaf emellan Europa
och Asien, sammanhänger genom sundet vid
Dardanellerna med Egeiska och genom Bosporen med
Svarta hafvet. Frånsedt de båda vikarna i ö.,
Ismid- och Gemlikvikarna, har det en oval form,
med 225 km. längd och 75 km. bredd. Det största
djupet, 1,338 m., finnes något n. om sjöns
midt. Sitt namn har M. efter den stora Marmaraön
(Grek. Prokonnesos), berömd för sitt förträffliga
vin och sina marmorbrott. Söder om densamma
ligga Artaki- l. Erdek-halfön (Grek. Arktonnesos,
Turk. Kapudagh) hvilken ursprungligen var en ö, men
genom igengrundning af sundet vid Cyzicus blifvit en
halfö, samt ön Afsia (Grek. Afiusa). Längst österut,
mellan Bosporen och Ismidviken, ligga de förtjusande
Demonesi- l. Prins-öarna.
Marmarica, i forntiden benämning på en del
af Nord-Afrikas kust, mellan Nilmynningarna och
Cyrenaica, mot hvilket den nuv. Mellahviken kan anses
hafva utgjort gräns. M. består af stora slätter,
dels betäckta af sand och sten, dels klädda med en
mager vegetation. Landet höjer sig från kusten i
afsatser mot s. till en högslätt af 200–250 m. höjd,
som skiljer kusten från den rad depressioner, der
oasen Siva (fordom Ammonium) ligger. Vigtigaste bland
kustorterna i forntiden var Paraitonion, hvars namn
fortlefver i Arab. Baretun. Nu finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
