Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mark ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
literära kamp mot Svenska akademien och dennas trogne
försvarare P. A. Wallmark. I samma mån som Nya
skolans sträfvanden hade framgång, växte förbittringen
hos motståndarna och gaf sig luft vid hvarje lämpligt
tillfälle. I en uti Wallmarks tidning »Allmänna
journalen» vid början af April 1820 införd granskning
af Atterboms »Poetisk kalender» för samma år gjordes
spefulla anmärkningar, synnerligast mot utgifvarens
skaldestycken. Några af Atterboms vänner beslöto med
anledning deraf (vid ett tillfälligt sammanträffande
hos Hammarsköld) att, liksom vid stridens början,
med skämtets vapen söka bekämpa sina motparter,
synnerligast som en af dessa låtit undfalla sig det
yttrandet att Nya skolans män ej förstodo sig på
skämt. Så bildades genast Comittéen för Markalls
sömnlösa nätter, hvilken »på några ögonblick»
uppgjorde den handlingsplan, som skulle utföras och
äfven »på ett par dagar» utfördes. Komiterade, af
hvilka hvar och en antog namn efter någon af de mindre
profeterna, med det gemensamma tillnamnet Bergström
(efter en i Stockholm då allmänt känd, gladlynt och
skämtsam man), voro Livijn (Obadja B.), Sondén (Amos
B.), Atterbom (Haggai B.), Hammarsköld (Habakuk
B.) och biblioteksamanuensen Ödmann (Nahum B.),
till hvilka kom Dahlgren (Joel B.). Till ledamöter
af Den store Bergström (sällskapets gemensamma namn)
kallades Palmblad (Jeremias B.), Fogelberg (Osea B.),
målaren Sandberg (Stephanus B.), Arwidsson (Zedekias
B.), skaldinnan Euphrosyne (Debora B.), Fryxell
(Micha eller Jonas B.?) m. fl. Redan 1810 hade man
i »Polyfem» förvändt Wallmarks namn till »Markall»,
och i en af Hammarsköld författad, i samma tidning
1811 införd satirisk bokförteckning upptogs såsom
boktitel »Markalls sömnlösa nätter». Förstnämnda
år omtalas i Polyfem en »Rimgastiad, hjeltedikt»,
såsom befintlig bland »Baggfots» papper, således
författad af Hammarsköld. Denna dikt framtogs nu
af komiterade för att begagnas, men till följd af
förändrade förhållanden befunnos endast första och
tredje sångerna användbara. Livijn författade ett,
af Atterbom omarbetadt, förord: »Till allmänheten»,
och Sondén, med ledning af H. R. von Schröters 1819
utgifna »Finnische runen», »Markalainens födelse», en
inledande dikt. Sedan tryckningen börjat, ifrågasattes
att göra hjeltedikten färdig. Sondén författade då
andra sången och Atterbom den sjette, hvarjämte båda
bearbetade fjerde och femte sångerna. Ursprungligen
var hjeltedikten en imitation efter Virgilius, men
vid utgifvandet anlitades Homeros, äfvensom på ett
par ställen Ovidius och Horatius. Sålunda tillkom
Hammarskölds »Rimthussiad, hjeltedikt, öfversatt från
tungusiskan», bestående af sex sånger, tillsammans
innehållande 1,168 versrader. I denna dikt beskrifves
huru rimthussar (akademister, neutrer m. fl.) uppträda
mot, men besegras af äldre och nyare klassiska
(äfven svenska) författare. Nya skolan inblandas ej i
striden. »Rimthussiaden» (l. den s. k. Första natten)
utgafs i slutet af Maj 1820 (ny uppl. s. å.) och vann
allmänt bifall; ty äfven de, som ogillade syftet,
erkände det lyckade utförandet och berömde
diktens klassiska hållning. Redan då första upplagan
utgafs, var man betänkt på fortsättning, och flere
förslag dertill framställdes. Dahlgren erbjöd sig då
att författa och författade äfven »Åsnan, romantisk
hjeltedikt, öfversatt från tungusiskan». Dikten
granskades af komiterade. Hammarsköld, Sondén och
Livijn tillökade densamma. Livijn säges hafva lemnat
planen till första sången och var medarbetare i de
öfriga, af hvilka den tredje till mera än fjerdedelen
är af honom. Ödmann bidrog endast till andra sången
(med en strof). Dikten, som föregås af »Tankar öfver
detta verk» (författade af Hammarsköld, granskade
och bearbetade af Atterbom och Sondén), är liksom
Rimthussiaden delad i sex sånger, innehållande
tillsammans 794 sexradiga strofer. Detta var Andra
natten, hvilken utkom i April 1821 och hvilken
gjorde, äfven den, lycka, om också ej fullt
jämförlig med den, som kom »första natten» till
del. Man ansåg planen mindre sammanhängande och
helgjuten än i den förra. Men hos samtiden rönte
dikten obestridlig framgång genom den lediga,
någon gång måhända alltför obesvärade diktionen,
den spelande qvickheten och den omständigheten att
skämtet, nästan alltigenom godmodigt, riktades mot
alla vittra parter, således äfven mot Nya skolan,
hvilken dock naturligt nog af förf. behandlades i
viss mån gynsamt. För efterverlden äro ifrågavarande,
på samtida förhållanden och personer syftande dikter
icke fullt njutbara utan erforderliga kommentarer,
och sådana bifogades äfven till »första natten», då
denna 1882 trycktes å nyo i »Valda humoristiska och
poetiska skrifter af Lorenzo Hammarsköld» (utg. af
B. Norlirig). Då Wallmark, såsom hufvudföremålet
för Nya skolans anfall, i båda »nätterna» behandlas
med föga undseende, bör erinras om att han efter
den bittra striden slutligen försonades med sina
motparter. K. F. W.
Mark Ancona, fordom ett sjelfständigt område i
mellersta Italien, emellan Adriatiska hafvet och
Apenninerna, med staden Ancona såsom hufvudort,
nu under namnet Marche ett compartimento i
konungariket Italien. Det bildades af langobarderna,
hvilka efter eröfringen af dessa trakter insatte
en markgrefve såsom ståthållare der. Senare en
del af hertigdömet Spoleto, förlänades det 1052 åt
markgrefven Guarner (Verner) och kallades efter denne
Marca Guarneri. Under hohenstaufernas stridigheter
med påfvarna gjorde de flesta städerna i M. A. sig
oberoende eller sökte Roms skydd och betalte för
detta en årlig tribut till påfven. Staden A. intogs
1532 och införlifvades af påfven Klemens VII med
Kyrkostaten, med hvilken M. A. sedan var förenadt
till 1860 (med undantag af åren 1808–14, då det
tillhörde konungariket Italien), från 1831 under
benämningen »legation».
Markarfljót, bred och djup jökel-elf i södra delen
af Island, delar sig efter ett kort lopp i flere
armar, som omsluta de s. k. »landöarna». På en
af dessa låg Njåls gård Bergthorshval. M. flyter
s. om Hliðarendi, der Gunnar Håmundsson bodde. I
nedre delen af sitt lopp har elfven undergått
flere ändringar, i synnerhet i 17:de årh.
C. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
