Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariadagar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kors, stannade att se hvar de graflade honom och
var den första vid den uppståndnes graf. För henne
uppenbarade sig den uppståndne frälsaren först, och
hon blef hans första sändebud (Joh. 20: 11–18). Från
Maria, Lazarus’ syster, med hvilken hon förvexlats,
skiljes hon tydligt i skriften. En gammal tradition
identifierar henne med synderskan i Luk. 7: 36
o. f. Denna identifiering, som är mycket osäker,
om ock ej alldeles osannolik, har gifvit upphof
till de i den kristna konsten ofta förekommande
»botfärdiga Magdalenorna» samt varit anledningen
till att åtskilliga stiftelser för fallna qvinnor
uppkallats efter hennes namn (se Magdalenahem).
Maria Magdalena, territorialförsamling i Stockholms
stad, omfattar vestra delen af Södermalm och hade
vid 1885 års slut 29,134 innev. Vid tillsättning af
sitt presterskap (1 kyrkoherde och 2 komministrar)
eger församlingen jus patronatus, d. v. s. rätt
att kalla profpredikanter, bland hvilka den,
som vid valet erhållit de flesta rösterna, undfår
fullmakt af K. M:t. Denna rätt grundar sig på
Gustaf II Adolfs resolution, gifven Dirschau d. 1
Sept. 1626, och bekräftades ytterligare genom
K. M:ts bref till Stockholms stads konsistorium af
d. 13 April 1764 att församlingen »ostridigt eger
jus patronatus af samma beskaffenhet och verkan
för hela församlingen som hvar och en patronus
ecclesiae enligt kyrkoordningen kap. 19, §§ 13 och
14, för sig enskildt nyttjar». – Sten Sture lät
1489 på den nuv. kyrkans plats uppföra en liten,
oansenlig kyrka, som 1527 refs på konung Gustafs
befallning. 1576 lades på Johan III:s befallning
grunden till den nuv. kyrkan, men arbetet afstannade
vid konungens död och upptogs ej förr än 1627. Redan
1634 invigdes kyrkan till allmän gudstjenst, men var
då långt ifrån fullbordad. 1658–59 byggdes koret, och
1675–76 tvärskeppet, till hvilket ritningar gifvits
af Nikod. Tessin d. ä., hvilken äfven gjorde ritning
till tornet (bygdt 1673–82). Sedan en eldsvåda i Juli
1759 härjat kyrkan, ombyggdes hon, och tornet, som
fullbordades 1825, erhöll då den fula öfverbyggnad
det hittills fått behålla.
Mariamne l. Marianna, en af konung Herodes’
tio hustrur, afrättades år 28 f. Kr. i sitt 25:te
lefnadsår till följd af en falsk anklagelse att hafva
velat förgifta konungen. Se Herodes I.
Mariana, Juan de, spansk jesuit, historieskrifvare,
f. 1537, studerade i Alcala samt inträdde redan 1554 i
jesuit-orden. Från 1561 föreläste han teologi i Rom,
senare på Sicilien och slutligen i Paris, men drog
sig 1574 af helsoskäl tillbaka till jesuit-kollegiet
i Toledo. Död 1624. Politisk frimodighet utmärkte M:s
författareskap samt utsatte honom och hans skrifter
för åtskilliga efterräkningar. Hans stora, på elegant
latin samt i naturligt framställningssätt, men med
ringa kritisk sofring affattade verk öfver Spaniens
historia, af hvilket 20 böcker utkommo 1592, och
som 1605 fullständigt utgafs under titeln Historiae
de rebus Hispaniae libri XXX, underkastades af honom
sjelf en bearbetning på spanska (Historia de España,
1601, 1609), af hvilken han sedermera ombesörjde tre
förbättrade upplagor. Detta arbetes rent historiska
del grundar sig i väsentlig mån på G. Zuritas
år 1579 utgifna »Historia del rey don Hernando el
catolico». Mycket ryktbar blef M:s skrift De rege et
regis institutione (1599), i hvilken han på grund af
den suveräna makt, som tillkommer folket, jakande
besvarar frågan huruvida en tyranns undanrödjande är
en tillåtlig handling. Andra märkliga afhandlingar af
M. innefattas i samlingen Tractatus VII theologici et
historici (1609). Efter hans död utgafs en troligen af
honom författad kritik öfver jesuiternas verksamhet,
De las enfermedades de la compañia de Jesus y de sus
remedios (1625).
Marianer, medlemmarna af Tyska ordens frivilliga
sjukvårdsförening för krig och fred. Hvarje adlig
man och qvinna af katolsk bekännelse kan upptagas i
denna förening. Årliga afgiften är 25 gulden. Dock
betala utländingar 500 gulden en gång för alla och
äro fritagna från tjenstgöring. Genom marianernas
tillskott förfogar Tyska orden öfver 40 väl utrustade
sanitets-kolonner. Som föreningstecken bära de ett
silfverkors med en sköld i midten, på hvars åtsida
synes ett rödt kors med omskriften Ordo teutonicus
humanitati; frånsidan bär årtalet 1871.
Marianerna (Sp. Las Marianas) l. Ladronerna, en
till Mikronesien hörande ögrupp i vestra delen af
Stilla oceanen, n. om Karolinerna, mellan 13° och 21°
n. br. samt 144° och 146° ö. lgd. Ögruppen består af
15 öar, hvilka hafva en sammanlagd areal af 1,140
qvkm. och bilda en 900 km. lång kedja, som af en
kanal, under 16° n. br., delas i två afdelningar. Den
norra gruppen består af 10 öar, nu obebodda; de
öfriga 5 bilda den södra gruppen: hufvudön Guajan
(se d. o.), Rota, Aguijan, Tinian och Saipan. De
norra öarna äro bergiga och uteslutande af vulkaniskt
ursprung samt hafva ännu verksamma vulkaner; de södra
äro i allmänhet jämna och bestå af korallkalk, ehuru
på några ställen och särskildt på Guajan vulkaniska
bildningar förekomma. Nästan alla öarna äro mer eller
mindre tätt skogbevuxna, och vegetationen är yppig,
mycket liknande den på Filippinerna, från hvilka
många växter införts. Den nuv. befolkningen består af
ättlingar af ur-innevånarna (af spaniorerna kallade
chamorros), af tagaler från Filippinerna samt en
blandad ras, uppkommen genom förening af spaniorer
och chamorros. På Saipan finnes en koloni från
Karolinerna. Med undantag af denna sakna innevånarna
i allmänhet energi, hafva en slapp moral och äro
ytterst fattiga. Deras antal, som före den spanska
eröfringen anslogs ända till 80,000, uppgick 1877
till 8,665 pers. Alla förstå och kunna tala spanska,
som småningom undanträngt det ursprungliga språket,
en malajisk språkform, nära beslägtad med det språk,
som talas af tagalerna på Filippinerna. Guvernören,
som lyder under generalkaptenen i Manila, residerar i
Agaña på Guajan. Öarna upptäcktes af Magalhães 1521
samt kallades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
