Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maria (Mary), engelska drottningar: 1. M. I Tudor,
dotter till Henrik VIII och hans första gemål,
Katarina af Aragonien, föddes d. 18 Febr. 1516
i Greenwich och erhöll 1518 titeln »prinsessa af
Wales». Hon fick en mycket vårdad uppfostran i strängt
katolsk anda. Då Henrik upplöste sitt äktenskap
med M:s moder, blef M. förklarad illegitim (1533),
men erkändes följande år af kardinalkollegiet i Rom
för legitim. Sina halfsyskon betraktade hon såsom
bastarder, och särskildt mot Elisabet, den hatade
Anna Boleyns dotter, var hon fientligt sinnad. Genom
arfsföljdsordningen 1544 fick hon åter successionsrätt
till kronan, om hennes broder, Edvard, dog
barnlös. Under dennes regering (1547–53) blef hon å
nyo, på föranstaltande af hertigen af Northumberland,
förklarad oberättigad att ärfva tronen, hvilken
i stället skulle öfvergå till Jane Grey. Men vid
broderns död flydde hon till Norfolk, der den mäktiga
slägten Howard förklarade sig för henne. Allt flere
strömmade till henne, äfven protestanter; armén och
flottan gingo öfver på hennes sida, och London följde
exemplet. Inom mindre än en månad efter Edvards död
kunde hon sålunda hålla sitt intåg i hufvudstaden
(d. 3 Aug. 1553) och låta sina förnämsta motståndares
hufvud falla för bilan. Med stor ståt kröntes hon
d. 1 Okt. 1553. Parlamentet återställde nu mässan och
lagarna mot kätteriet samt omintetgjorde genast alla
de förändringar i kyrkostyrelsen, som tillkommit
under företrädaren, och återställde Henrik VIII:s
kyrkoförfattning. Längre ville det ej gå, men M:s
afsigt var deremot att till fullo återinföra påfvens
makt i England och att återskänka kyrkan de från henne
tagna godsen. Detta väckte farhågor hos alla dem,
som varit med om att dela det kyrkliga bytet. Då vid
samma tid Karl V började underhandla om giftermål
emellan M. och hans son Filip, bildades en stor
sammansvärjning emot henne. De upproriske trängde
redan segrande mot London, men genom M:s kraft och
beslutsamhet kufvades snart upproret (1554). Derefter
afrättades dess ledare samt den oskyldiga Jane Grey
o. a., och parlamentet tvangs att samtycka till det
spanska giftermålet, som ingicks i Winchester d. 25
Juli 1554. M. hyste den högsta möjliga kärlek och
beundran för sin man, och det blef derför egentligen
Filip, som styrde England. Nu skulle kätteriet i
grund utrotas. Medlen voro de vanliga: bålet eller
svärdet. Från d. 4 Febr. 1555 till d. 10 Nov. 1558
lät M. bränna öfver 200 martyrer, bl. a. Cranmer
och Latimer. På grund af dessa grymheter har hon
fått tillnamnet »den blodiga». Påfven gaf emellertid
England absolution för affallet. I Sept. 1555 reste
Filip hem till Spanien till M:s stora sorg. Afskydd
af sina undersåtar och redan angripen af den sjukdom,
som slutligen vållade hennes död, förföll hon i
melankoli. I Mars 1557 återkom väl hennes gemål,
men blott för att locka M. att bistå honom i kriget
mot Frankrike. Det kostade Calais, Englands sista
besittning på andra sidan Kanalen. Detta gick henne
djupt till sinnes. Samtidigt plågades hon af sorg
öfver Filips likgiltighet och öfver att hon saknade barn, hvadan
kronan efter hennes död skulle tillfalla hennes hatade
protestantiska syster, Elisabet, hvilken utan tvifvel
skulle åter befästa protestantismen och derigenom göra
hennes verk om intet. Från ett allmänt folkuppror
räddades hon genom döden. Hon afled i London d. 17
Nov. 1558. J. Fr. N.
2. M. II Stuart, äldsta dotter af Jakob II och hans
första gemål Anna Hyde, föddes d. 30 April 1662 i
London och uppfostrades af sin morfäder, Clarendon,
i den anglikanska kyrkans bekännelse. Hon förmäldes
d. 4 Nov. 1677 med Vilhelm af Oranien, ståthållare
i Nederländerna. Då de missnöjde i England 1688
vände sig till denne för att erhålla hjelp mot M:s
fader, tog hon lifligt parti emot den senare och
befordrade allt hvad hon kunde den revolution,
som 1688 störtade Jakob II från tronen. Trogen
sitt en gång gifna löfte, vägrade hon att ensam
mottaga kronan, utan blef d. 13 Febr. 1689 af
den utomordentliga engelska nationalförsamlingen
(convention) förklarad för sin gemåls samregent. De
kröntes d. 11/21 April 1689 till regenter i
England och i Maj s. å. i Skotland. M. lemnade
regeringsomsorgerna h. o. h. åt sin man och skötte
styrelsen, endast när han var frånvarande. Men
genom den popularitet hon åtnjöt i landet var hon
honom ett kraftigt stöd. För hans skull bröt hon
med sin familj, äfven med sin syster, Anna. Hennes
bortgång vållade derför Vilhelm icke blott djup sorg,
utan äfven många politiska svårigheter. Hon afled,
barnlös, i smittkoppor i Kensington d. 28 Dec. 1694
(d. 7 Jan. 1695 n. st.). Till hennes minne och
enligt hennes egen plan upprättade Vilhelm det stora
Greenwich-hospitalet. J. Fr. N.
Maria (Marie), franska furstinnor:
1. Maria af Brabant, konung Filip III:s gemål,
dotter af hertig Henrik III af Brabant, föddes
inemot år 1260. Två år efter sin förmälning
(1274) anklagades hon falskligen för att hafva
förgifvit Filips äldste son i ett
föregående äktenskap, med Isabella af Aragonien,
men försvarades på riddaremanér af en brabantsk
ädling, hvarefter anklagaren, en konungens gunstling,
hängdes. M. öfverlefde sin gemål i 36 år och
dog 1321. Hon var moder till Ludvig, grefve
af Evreux, och Margareta, engelske konungen Edvard
I:s gemål.
2. Maria Stuart, konung Frans II:s gemål. Se Maria
Stuart, drottning af Frankrike och Skotland.
3. Maria af Medici, konung Henrik IV:s gemål,
dotter till storhertigen Frans II af
Toscana och Johanna (ärkehertiginna af Österrike),
föddes i Florens d. 26 April 1573. Hon
förmäldes med Henrik IV i Dec. 1600. Äktenskapet
blef ej lyckligt, ty M. var häftig, trätgirig
samt i högsta grad svartsjuk och Henrik en otrogen
make. Stormiga uppträden förekommo mycket ofta,
och M. t. o. m. stämplade mot sin man samt var
invecklad i Birons förräderi. En bland orsakerna
till hennes missnöje var att Henrik, troligen af
sparsamhetsskäl, ej ville låta kröna henne.
Ändtligen gaf han efter, och kröningen förrättades
d. 13 Maj 1610
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
