Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manon Lescaut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärleksdikter, men hans rykte hvilar förnämligast på
en större dikt, kallad Coplas de Manrique, som han
skref 1476 öfver sin framstående faders, Rodrigo M:s,
död. Denna dikt, som består af 42 »coplas» l. rimmade
strofer om 12 korta versrader, utmärker sig för sin
rena diktion och målar med sann, djup känsla samt
stundtals med kraft förgängelsens välde öfver all
jordisk makt och glans. Det hela påminner mycket om
J. O. Wallins skaldestycke »Dödens engel». Enligt
Lope de Vegas yttrande förtjente »Coplas de M.» att
bevaras i guldskrift. Dikten, som ofta utgifvits med
kommentarer, är af Longfellow öfversatt till engelska
(1833). M:s dikter äro intagna i »Cancionero general»
af 1511 (nyaste uppl. 1880).
Mans, Le [löma’ng], hufvudstad i franska depart. Sarthe,
förr i prov. Maine, vid floden Sarthe och franska
vestbanan. 49,155 innev. (1881). Staden är säte
för en biskop och har en katedral, som trots sina
olika stilar gör en storartad verkan. Långhuset är
bygdt i ädel romansk stil från 12:te årh., koret
(med präktiga glasmålningar) i äldre gotik och
tvärskeppet till största delen i sengotik. Stadshuset
innehåller ett offentligt bibliotek på 50,000 bd,
stadsarkiv, tafvelsamling samt arkeologiskt och
naturalhistoriskt museum. Industrien omfattar
hufvudsakligen tillverkning af metallarbeten,
maskiner, landtbruksredskap och linneväfnader. – Le
M. kallades i forntiden Suindinum l. Vindinum, senare
Cenomanni, befästes af romarna i 3:dje årh. och blef
biskopssäte i det 4:de. I fransk-tyska kriget 1870–71
spelade Le M. en vigtig rol. Der stod bl. a. ett
slag d. 11 och 12 Jan. 1871. Efter nederlagen vid
Loire drog general Chanzy sig med 2:dra Loire-armén
tillbaka till Le M., hvarest han ombildade armén och
tog ställning ö. om staden. Den 6 Jan. satte prins
Fredrik Karl sig i marsch från Chartres och Vendôme
samt på mellanliggande vägar och framryckte till ett
sammanslutande anfall mot staden. Efter sju dagars
oupphörliga strider, som afslutades utanför Le M.,
var Chanzys armé åter i grund slagen. (Se
Fransk-tyska kriget 1870–71.) I staden aftäcktes 1885 en
staty af Chanzy. C. O. N.
Mansa. 1. Frederik Vilhelm M., dansk läkare, född
i Helsingör d. 29 Jan. 1794, blef med. kandidat
1818 och militärläkare 1825. Under åren 1834–45
stod han derjämte i spetsen för ett ortopediskt
institut i Köpenhamn och var 1845–64 stabsläkare
vid flottan. 1856 blef han etatsråd. Död d. 30
Sept. 1879. M. egnade stor uppmärksamhet åt studiet
af Danmarks sanitära förhållanden i äldre tider samt
författade Pesten i Kjöbenhavn 1711 (1842; 2:dra
uppl. 1853) och Bidrag till folkesygdommenes og
sundhedsplejens historie i Danmark (1873). – 2. Jakob
Henrik M., dansk kartograf, den föregåendes broder,
född i Hilleröd d. 18 Juni 1797, blef löjtnant 1813
och tog 1842 afsked såsom kapten. Under kriget
1848–49 var han likväl å nyo i tjenst och utnämndes 1851
till öfverstelöjtnant. Död d. 5 Juni 1885. M. utgaf
Kort över kongeriget Danmark
(i 18 blad. 1837–51; ny uppl. 1854–59, reviderad
1880). E. Ebg.
Mansard [manssar]. 1. François M., fransk arkitekt,
f. 1598, d. 1666, härstammade från en italiensk slägt
(Mensarto), studerade under Gautier, konungens
byggmästare, och utbildade sig till en konstnär,
utmärkt genom en klar och förståndig anordning, men
något tung samt utan elegans och gratie. Det är efter
honom de brutna taken med en vindsvåning fått namn af
mansarder l. mansard-tak (se d. o.). Af hans byggnader
må nämnas kyrkan Val de Grâce i Paris och slottet
Maison vid S. Germain, hans bästa arbete, i hvilket
han upptog ungrenaissancens form, men förenade den med
en sträng, klassisk genomföring. – 2. Jules Hardouin
M., fransk arkitekt, den förres brorson, f. 1645 i
Paris, d. i Marly 1708, var sin tids inflytelserikaste
byggnadskonstnär. Han stod i högt anseende hos Ludvig
XIV, som gjorde honom till generaldirektör för alla
byggnader i landet. M. utförde en del slott, såsom
Clugny åt M:me de Montespan, Marly och Stora Trianon,
men framförallt slottet i Versailles, verldens största
palats, med framskjutande midtparti och flyglar,
men enformigt och med utseende liksom af en lång rad
af smärre hus, ehuru det i verkligheten ej är smått,
utan tvärtom kolossalt. Det består af en undervåning
i rustik med oerhörda rundbågsfönster, derpå den
stora våningen och högst upp en attika. Men M:s
mästerverk är Invalid-dômen i Paris, som består af
en fyrkantig underbyggnad och en kupol, hvilken är
tredubbel: en inre med öppning i taket, en helhvälfd
öfver denna med dolda ljusöppningar, som åstadkomma
en mystisk belysning genom den förstas midtöppning,
samt en yttre med tambur i cylindrisk form, attika
och kalott, resande sig i en fin och elegant kontur
(kalotten har nyligen blifvit helt förgyld). Äfven
fasaden är värdig, med två våningar på kolonner efter
italienska senrenaissancens och barockens mönster.
C. R. N.
Mansard-tak [mangsar-], byggnadsk., brutet tak, der
sluttningen ej bildar en jämn yta, utan består af
två i trubbig vinkel mot hvarandra ställda plan, af
hvilka det nedre har starkare lutning än det öfre. Den
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
