Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malatitze ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1684), Entretiens sur la métaphysique et la religion
(1688) och Entretiens d’un philosophe chrétien
et d’un philosophe chinois sur l’existence et la
nature de Dieu (1708). 1699 blef M. hedersledamot af
franska vetenskapsakademien. Död 1715. Hans Oeuvres
complètes utgåfvos 1837–38 af Genoude och Lourdoueix
samt 1859–71 af J. Simon. – Religiös entusiast och
lågande af intresse för studier, saknade M. i hög
grad praktiskt sinne och blick för det omedelbart
gifna i natur och menniskolif. Hans brist på klarhet,
trots sträfvan efter sådan, gör, att han svårligen kan
räknas till dem, som intagit de förnämsta platserna i
den filosofiska forskningens historia. Som en stjerna
af andra ordningen eger han dock sin betydelse. Som
hans egentliga historiska utgångspunkt torde
cartesianismen tvifvelsutan böra betraktas; och
hans filosofi kan från en sida kännetecknas som ett
försök att med tillhjelp af cartesianska kategorier
systematiskt bearbeta den kristna verldsåsigten, ett
försök, hvarvid han dock stundom förlorade sig i det
fantastiska. Han fattar Gud öfvervägande panteistiskt
och mystiskt. Det enskilda eller individuella
deremot är för M. likbetydande med det ändliga och
tillfälliga. Men han förde den idealistiska riktningen
längre än både Cartesius och Spinoza. Gud, säger han,
med sitt mystiska uttryckssätt, är »andarnas ort». Den
andliga substansen har omedelbart sin närvaro i
Gud; den kroppsliga är af honom skapad. Bevisas
kan den senares tillvaro ej; den kan blott tros,
emedan Gud uppenbarat den. Föröfrigt lärde M.,
att denna verlden är den bästa möjliga, ty den
existerar till Guds ära och är genom Guds vilja
styrd af vishetens och godhetens lagar. I etiskt
afseende intog M. en kontemplativ och dertill negativ
ståndpunkt. Försakelse och resignation äro, enligt
honom, vägen till det högsta goda, eller saligheten.
L. H. Å.
Malecki [-le’tski], Anton, polsk språkforskare
och författare, f. 1821 i prov. Posen, studerade
filologi i Berlin och blef, sedan han några år
verkat som gymnasielärare i Posen, 1850 professor i
klassisk filologi vid universitetet i Krakov, men
afskedades redan 1854 från detta ämbete. Kort derefter
befordrades han dock till professor i Innsbruck och
blef slutligen, 1856, professor i polska språket och
literaturen i Lemberg. Redan som student hade M. 1842
genom en afhandling om Miczkiewicz väckt en viss
uppmärksamhet. I Krakov utgaf han en serie af sina
föreläsningar öfver den klassiska filologien och dess
encyklopedi, öfversättningar af Sofokles’ »Elektra»
och »Antigone» samt ett förträffligt historiskt drama,
List zelasny (Jernbrefvet, 1854), senare en komedi,
Grochowy wieniec. Utom en mängd kritisk-historiska
uppsatser om polsk literatur i åtskilliga tidskrifter
har M. författat en utförlig och grundläggande
monografi öfver diktaren Slowacki (Juliusz Slowacki,
jego zycie i dziela, 2 bd, Lemberg 1866–67; ny
uppl. i 3 bd) samt utgifvit Slowackis skrifter,
vidare en allmänt använd polsk skolgrammatik och
slutligen en större historiskt-komparativ grammatik:
Gramatylca historyczno-porównawcza jezyka polskiego
2 bd, Lemberg 1879).
Lll.
Malediktion (Lat. maledictio), smädelse.
Malediverna l. Maldiverna (af osäker härledning),
en af korallöar och korallref bestående arkipelag i
Indiska hafvet s. v. om Dekhan emellan 7° 7’ n. br. och
0° 42’ s. br. samt emellan 72° 27’ och 73° 50’
ö. lgd. (Den under 8° 16,5’ n. br. belägna ön Minicoi
räknas till Lakkadiverna, se d. o.) Arkipelagen
består af 19 ringformiga korallref l. atoller,
hvilka i administrativt hänseende sammanslagits
till 13 grupper. Öarnas verkliga antal är okändt;
vanligen angifves det till 12,000 i enlighet
med titeln på sultanen: »de 12,000 öarnas och 13
atollernas konung». De namngifna öarnas antal är
602 och de beboddas 178. Samlingen af torrt land är
ytterst liten i jämförelse med atollernas areal;
dess storlek är ej fullt känd. Högsta delen
af öarna ligger i allmänhet omkr. 2 m. öfver
vattenytan. Öfverst har man funnit ett omkr. 1
m. djupt, med växtämnen blandadt sandlager, lätt
matjord, och under detta hvarftals sand, mjuk sandsten
(0,6 m. tjock) och åter sand, hvarifrån erhålles
sött vatten åtminstone på alla bebodda öar. Alla öar
af någon utsträckning äro tätt klädda med djangler,
i hvilka växa stora träd, banianer, brödfruktträd,
tamarind, pandanus m. fl. Öarna alstra, bland andra
tropiska och subtropiska indiska frukter, i synnerhet
kokospalmer, med mycket små, men fina frukter. Dessa
och deras fibrer (coir) äro jämte porslinssnäckor
(kauri), sköldpaddskal och torkade boniter
öarnas vigtigaste exportartiklar. Ris, som utgör
förnämsta födan, införes. Bland de få vilda djuren må
nämnas råttor, flyghundar och sköldpaddor. Endast
några få getter och nötkreatur underhållas, på
Male-atollen. Klimatet är mycket ohelsosamt för
främlingar, asiater såväl som européer. Innevånarna,
omkr. 150,000, äro muhammedaner och likna både
singaleserna och malabarfolket; några bära spår af
afrikanskt blod. De äro kopparfärgade, småväxta,
med klen kroppsbyggnad, och fredliga. Språket
är utan tvifvel en dialekt af singalesiskan, men
starkt färgadt af arabiskan. Arkipelagen har, så
långt tillbaka man känner, bildat ett litet rike,
beherskadt af en sultan, som i hvar och en af de 13
atollerna har en fogde (atolu-veri), hvilken uppbär
skatterna. Sultanens residens och rikets hufvudstad
ligger på ön Male, på östra sidan, nära midten af
arkipelagen. – Öarna omtalas redan af Ammianus (Divi)
och Ptolemaios (Maniolae). Portugiserna grundade
omkr. 1518 ett faktori på M., men fördrefvos snart af
de muhammedanske köpmännen från Kambaja (Indien). För
att skydda sig mot moplapiraternas (på Malabarkusten)
och andras plundringar ställde öboarna sig sedermera
i förbindelse med herskaren på Ceylon, och sedan 1645
affärdar sultanen på M. årligen en beskickning med
skänker till Ceylon såsom ett bevis på hyllning och
anspråk på skydd.
Malek Sjah (Melek S.), den störste af alla
seldsjukiske herskare, följde 1072 sin fader, Alp
Arslan, i regeringen, fullbordade Syriens eröfring
från fatimiderna och tog större delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
