Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makrillgäddan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försiggår från svenska gränsen upp till trakten af
Bergen (udden Stat) och har betydligt tilltagit,
sedan export på is till England omkr. 1860 började
genom engelska spekulanter komma i gång. Äfven förut
utfördes dock ett eller annat år ett par tusen tunnor
saltad makrill till Frankrike och Holland. Exporten
af makrill och öfrig färsk fisk, med undantag af lax,
utgjorde i medeltal för perioden 1866–70 3,123,300
kg. årligen, för 1871–75 2,960,460 samt 1876–80
1,798,772 kg. Makrillen utföres hufvudsakligen med
ångbåtar, en del på snabbseglande kuttrar eller
andra segelfartyg, ispackad i lådor om 150–200
stycken. Värdet utgjorde under ofvannämnda perioder
resp. 439,800, 564,400 och 386,900 kr. År 1882 (det
sista, för hvilket uppgifter f. n. finnas) utfördes
1,870,580 kg., värda 447,800 kr. Hufvudplatserna för
norska makrillfisket äro Jarlsbergs och Listers amt
samt Stavanger. Det drifves dels ute till hafs på
däckade båtar af 10–12 tons drägtighet med drifgarn,
dels äfven på mindre båtar med garn eller dörj,
hvilket sistnämnda fiske dock alltmer utträngts af
drifgarnen. Medelfångsten på en drifgarnsbåt skattas
till omkr. 18,000 stycken (antalet garn är olika,
vanligen omkr. 40 på båten). Drifgarnsfisket fortgår
från slutet af Maj till slutet af Juni och stundom in
i midten af Juli. Inne i fjordarna fiskas makrill,
särskildt »fetmakrill» om hösten, med notar, men
detta fiske är af jämförelsevis ringa betydelse. Hela
det norska makrillfiskets medelafkastning under
1866–81 utgjorde årligen 6,422,000 stycken till
medelvärde af 711,750 kr. Vid svenska kusterna är
makrillen föremål för fiske endast på vestra kusten
ned till Öresund. Utom i Bohus län är fisket dock af
ringa betydelse, då makrillen vanligen blott kommer i
mindre, spridda stim nedåt Kattegatt. De förr i Bohus
län uteslutande brukliga fiskesätten med dörj och
vadar hafva numera gifvit vika för drivgarnsfisket,
hvilket försiggår från midten af Juni till midten
af Juli från norska gränsen, hvarifrån man, följande
makrillstimmen söderut, drager sig ned mot trakten af
Marstrand. Regeringen utfåste redan 1840 premier för
makrillfiske med drifgarn, men detta började först
på 1860-talet komma i gång. Ännu 1869 funnos endast
15 båtar, som begagnade detta redskap. År 1878 hade
antalet båtar stigit till 373, af hvilka flertalet
begagnade drifgarn. Hvarje sådan båt för 30–60 garn
och har 4 mans besättning. Liksom i Norge fiskas
äfven med sättgarn och vadar, hvilket sistnämnda fiske
stundom är ganska gifvande. Under 1884 fiskades med
drifgarn och dörj 1,896,160 stycken, på sättgarn 3,740
stycken och med vadar 164,820 stycken makrill till
ett försäljningsvärde af 270,213 kr. Medelfangsten
under 20 år (1859–78) har utgjort omkr. 1,530,000
stycken årligen för hela Bohus län. I Halland fångas
något makrill med dörj och småvadar vid stränderna,
men fisket är obetydligt, liksom den makrillfångst,
hvilken göres i Skåne med drifgarn och bottengarn,
uppgående blott till några hundra kronors värde. Vid
Danmarks kuster synes makrillen ingenstädes vara
föremål för något
mera betydande fiske. Något makrill lär emellertid
fiskas vid Skagen, omkring Læsö och från fiskelägena
på norra Själland. – Utom såsom färsk och saltad
förekommer makrillen i handeln på åtskilligt
sätt beredd och förvarad i hermetiskt tillslutna
bleckkärl (»cans»). En mr Pharo i Filadelfia började
på 1870-talet sända i handeln saltad makrill inlagd
i mindre blecklådor på 5–10 skålp. Från Bohus län har
rökt makrill i olja tämligen länge förts i handeln. I
Förenta staterna har under de senaste åren utvecklats
en rätt betydande industri i konserverad makrill,
dels inlagd liksom hummer (»cooked mackerel»), dels
stekt eller bakad med sås af tomater eller med kryddor
(»fresh broiled mackerel»). Af den förra utfördes 1881
från Boston 1,764,000 »cans» och från Maine omkr. 1
mill. »cans». R. L.
Makrillgäddan (makril-), Scomberesox
saurus Wahlb., zool., en till näbbgäddornas
familj (Scomberesocidae) hörande fiskart, som
ganska mycket liknar näbbgäddan, men skiljer sig
från henne bl. a. genom en rad bifenor ofvan
och nedtill emellan ryggfenan och stjertfenan
samt emellan denna och analfenan, hvilka fenor
saknas hos näbbgäddan. Makrillgäddan är en äkta
hafsfisk, utbredd öfver hela Atlanten och Stilla
hafvet. Vid Englands kuster är hon icke sällsynt
samt uppträder stimvis äfven understundom vid
Belgiens kuster. Till Skandinaviens kuster förirrar
hon sig blott tillfälligtvis. Ett par exemplar äro
tagna i Kristianiafjorden och tre i Öresund, af
dessa ett vid Malmö, bland näbbgäddor. Deremot är
makrillgäddan icke ännu anträffad i Bohus län. Hon
blifver ända till 1/2 m. lång. Makrillgäddan lefver
stimvis nära hafsytan. Hennes föda utgöres af
lägre hafsdjur. Hon är icke föremål för fiske.
R. L.
Makrillslägtet (makril-), Scomber L., zool., skiljer
sig från de öfriga makrillfiskarna genom mycket små
fjäll, två, långt skilda ryggfenor samt fem till
sex bifenor bakom andra ryggfenan och analfenan. Två
nästan parallella hudfållar finnas på ömse sidor om
stjertfenan. Arter af detta slägte förekomma i nästan
alla tempererade och varma haf, utom i Atlanten vid
Syd-Amerikas tempererade delar, der man hittills
ej funnit dem. Sju arter äro kända, af hvilka den
vigtigaste är vanliga makrillen, S. scombrus L.,
som utmärker sig genom följande kännetecken. Ryggens
vågiga, svarta tvärband sträcka sig något nedom
sidolinien. De öfre bifenorna äro 5, de undre
4–5. En tagg finnes vid anus, trenne hudfållar vid
stjertfenans bas. Längden går till omkr. 50 cm., men
vanliga storleken är 30–40 cm. Färgen är vacker. Från
den mörkgröna ryggen öfvergår den på sidorna öfverst
emellan de svarta tvärfläckarna i ljusgrönt och
derefter i en skiftning af perlemor och guldglans
till den rent hvita buksidan. Makrillen tillhör
Atlanten såväl vid europeiska som vid nord-amerikanska
kusten. Vid den förra förekommer han i större mängd
icke ofvan 62:dra breddgraden, men går söderut in i
Medelhafvet och förekommer äfven i Svarta hafvet. Vid
nord-amerikanska kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
